Anemi vid cancer som inte behandlas med cytostatika eller strålbehandling

  • Tillstånd: Anemi vid cancer som inte behandlas med cytostatika eller strålbehandling
  • Åtgärd: Erytropoetinstimulerande ämnen (ESA)

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att åtgärden medför stora risker eller biverkningar och att det finns hög evidens för detta.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet innebär en stor risk för förtida död och ökade symtom.

Anemi kan ha många olika orsaker och orsakar många olika symtom. Här behandlas den rent tumörorsakade anemin, det vill säga anemi utan relation till behandling, blödning, olika bristtillstånd eller blodsjukdomar. Den kan behandlas med antingen erytrocyttransfusioner eller injektioner av erytropoetinstimulerande ämnen (ESA). I den palliativa situationen är de viktigaste effektmåtten patientens livskvalitet, bland annat förbättring av anemirelaterade symtom samt i vilken utsträckning erytrocyttransfusioner kan undvikas genom att ge erytropoetinstimulerande ämnen.

Vilka studier ingår i granskningen?

Nästan alla studier med erytropoetinstimulerande ämnen avser cytostatikabehandlade patienter. I en systematisk översikt [1] är en enda studie relevant, vilken är en studie av Amgen (2001-01-03) som inte är publicerad, men rapporterades till amerikanska Food and Drug Administration (FDA) 2007. Det finns också en rapport utgiven av Cochrane [2]. Det finns även två relevanta randomiserade kontrollerade studier som är publicerade [3-4]. En metaanalys från 2009 [5] innehåller fem studier där patienterna inte fått samtidig behandling med cytostatika eller strålning, men de två största studierna ingår i granskningen som enskilda studier [3-4].

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

  • Vid anemi i samband med cancer som inte behandlas med cytostatika eller strålbehandling medför erytropoetinstimulerande ämnen
    • ingen minskning av behovet av transfusion (låg evidensstyrka)
    • 30 procent ökad risk för förtida död (hög evidensstyrka)
    • en absolut ökning med 0–2 procentenheter av tromboemboliska händelser (hög evidensstyrka)
    • minskad trötthet efter såväl 9 som 13 veckors behandling (måttlig evidensstyrka).

I rapporten från Cochrane minskar inte behandlingen med erytropoetinstimulerande ämnen behovet av transfusion (relativ risk 0,80, konfidensintervall 0,7–1,0) [2]. I rapporten visar subgruppsanalyser på icke cytostatikabehandlade patienter ingen signifikant skillnad i behovet av transfusion [2]. Inte heller i den andra systematiska översikten är det någon signifikant skillnad i behovet av transfusion [1]. Däremot pekar resultaten i de två randomiserade kontrollerade studierna på att behandlingen minskar behovet av transfusioner [3-4].

Saknas någon information i studierna?

I studier med personer utan pågående cytostatikabehandling saknas information om mål-Hb. Därmed finns det en möjlighet att de personer som fått tromboemboliska komplikationer har överbehandlats till ett för högt Hb-värde. Det framgår heller inte vad som var indikation för transfusion. I granskade studier saknas överlag information om fördelningen på cancertyper av inkluderade personer.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

I den systematiska översikten är det 30 procent ökad risk för förtida död för personerna som får behandlingen [1, 5]. Det finns även en ökad risk för tromboemboliska komplikationer för personer som behandlas med erytropoetinstimulerande ämnen med en absolut ökning med 0–2 procentenheter [1, 3-4]. En studie pekar på att behandlingen ger minskad trötthet efter såväl 9 som 13 veckors behandling

Kostnadseffektivitet

Erytropoetinstimulerande ämnen har en måttlig kostnad per effekt.

Behandling med erytropoetinstimulerande ämnen bedöms som en kostnadseffektiv behandling jämfört med blodtransfusioner. Resultatet beror på vilken patientpopulation som studeras och vilket kostnadsperspektiv som används. Underlaget baseras på två modellstudier [6-7].

Referenser

  1. Rizzo, JD, Somerfield, MR, Hagerty, KL, Seidenfeld, J, Bohlius, J, Bennett, CL, et al. Use of epoetin and darbepoetin in patients with cancer: 2007 American Society of Clinical Oncology/American Society of Hematology clinical practice guideline update. J Clin Oncol. 2008; 26(1):132–49.
  2. Bohlius, J, Wilson, J, Seidenfeld, J, Piper, M, Schwarzer, G, Sandercock, J, et al. Erythropoietin or darbepoetin for patients with cancer. Cochrane Database Syst Rev. 2006; 3:CD003407.
  3. Charu, V, Belani, CP, Gill, AN, Bhatt, M, Tomita, D, Rossi, G, et al. Efficacy and safety of every-2-week darbepoetin alfa in patients with anemia of cancer: a controlled, randomized, open-label phase II trial. Oncologist. 2007; 12(6):727–37.
  4. mith, RE, jr., Aapro, MS, Ludwig, H, Pinter, T, Smakal, M, Ciuleanu, TE, et al. Darbepoetin alpha for the treatment of anemia in patients with active cancer not receiving chemotherapy or radiotherapy: results of a phase III, multicenter, randomized, double-blind, placebo-controlled study. J Clin Oncol. 2008; 26(7):1040–50.
  5. Bohlius, J, Schmidlin, K, Brillant, C, Schwarzer, G, Trelle, S, Seidenfeld, J, et al. Recombinant human erythropoiesis-stimulating agents and mortality in patients with cancer: a meta-analysis of randomised trials. Lancet. 2009; 373(9674):1532–42.
  6. Borg, S, Glenngard, AH, Österborg, A, Persson, U. The cost-effectiveness of treatment with erythropoietin compared to red blood cell transfusions for patients with chemotherapy induced anaemia: a Markov model. ACTA ONCOL. 2008; 47(6):1009–17.
  7. Glenngård, AH, Persson, U, Schön, S. Cost-effectiveness analysis of treatment with epoietin-alpha for patients with anaemia due to renal failure: the case of Sweden. Scand J Urol Nephrol. 2008; 42(1):66–73.

Arbetsmaterial

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning (inklusive tabeller)
Arbetsmaterial för hälsoekonomisk bedömning

 

Kontakt

Mina Abbasi
075-247 35 35