Diagnostik

Lungcancer är en aggressiv tumörsjukdom men går att bota hos en del av de personer där sjukdomen inte har spridit sig. Här tar vi upp nyare undersökningar som har tillkommit och som förbättrar diagnostiken.

Innehåll:

Diagnostik av lungcancer

Om hälso- och sjukvården misstänker lungcancer, görs oftast först en lungröntgen. Lungröntgen visar om det finns förändringar på lungan men det kan vara svårt att avgöra om förändringen utgörs av en cancer. Dessutom kan det vara svårt att upptäcka små tumörer på en vanlig lungröntgen.

Vid misstanke om lungcancer brukar hälso- och sjukvården gå vidare med en datortomografi av lungorna och övre delen av buken. Datortomografi är en datorstödd framställning av skiktbilder. Meningen är att bättre kunna bedöma förändringen i lungan och att se området mellan lungorna, mediastinum, där hjärta, aorta, matstrupen och luftstrupen finns. En sådan bedömning är svår att göra på en vanlig lungröntgen. Med datortomografi kan man också ta reda på om det finns tecken till spridning till andra kroppsdelar. Datortomografi kan visa förändringar som ser ut som tumörspridning men inte är det och kan även missa förändringar som består av cancer.

Lungcancer delas in i småcellig och icke småcellig cancer. Icke småcellig lungcancer utgör cirka 80 procent av all lungcancer och småcellig lungcancer cirka 15 procent. Cancern kan vara i olika stadier där stadium I och II är tumörer som kan opereras om inte nedsatt lungkapacitet, dåligt allmäntillstånd eller andra sjukdomar lägger hinder i vägen. Stadium III betyder att tumören är begränsad till brösthålan (lungor, lungsäck, mediastinum, bröstväggen) och i vissa fall kan opereras. Stadium IV är en tumör som har spridit sig till andra delar av kroppen som till exempel skelettet, levern, binjurarna eller hjärnan. Stadium IV går inte att operera. Hälso- och sjukvården använder från och med 1 januari 2010 en förfinad stadieindelning (TNM7), men studier och definitioner som ligger till grund för Nationella riktlinjer för lungcancervård utgår från de tidigare versionerna (TNM5 och TNM6).

För att ge bästa möjliga behandling behöver man veta så exakt som möjligt var i kroppen sjukdomen finns. Man behöver också ett bra vävnadsprov på tumören för att ta reda på vilken typ av lungcancer det rör sig om eller om tumören är en metastas från en annan cancer. I dagsläget består rutinutredningen av klinisk undersökning, blodprover, lungröntgen, datortomografi av brösthåla/övre delen av buken samt vanligen bronkoskopi.

Nyare undersökningar beskrivna nedan har tillkommit som förbättrar diagnostiken.

Vidareutredning av rundhärd

Begreppet rundhärd (engelska solitary pulmonary nodule) används om en rundad förtätning i lungan som är mindre än 3 cm stor. Efter undersökning med lungröntgen eller datortomografi gör man vanligtvis, om inte andra allvarliga sjukdomar talar emot detta, en vidare utredning för att ta reda på om det rör sig om cancer eller en godartad förändring.

PET-DT

En nyare undersökningsmetod är PET-DT (positronemissionstomografi kombinerad med datortomografi). Vid PET-DT kan man se var det finns ett förhöjt upptag av det radioaktivt märkta ämnet fluorodeoxyglukos (FDG). Upptag av FDG kan förekomma vid cancer, men även vid inflammation. För att få så tydliga bilder som möjligt kombinerar man PETkamerans bilder med en datortomografi.

Transtorakal biopsi vägledd med datortomografi

För en definitiv diagnos krävs ett vävnadsprov. Bronkoskopi, provtagning med hjälp av ett fiberoptiskt instrument som man inspekterar luftvägarna med, kan vara en möjlighet. Rundhärdar ligger ofta i lungans utkanter och kan vara svåra att nå med bronkoskop. En annan undersökningsmetod är transtorakal biopsi vägledd med datortomografi. Metoden innebär att man för in en nål genom bröstväggen i förändringen, under kontroll med datortomografi, och tar ut celler eller sammanhängande vävnad till en mikroskopisk undersökning.

Rekommendation om vidareutredning av rundhärd
Hälso- och sjukvården bör

Kartläggning av lungcancer inför kurativ behandling

Att en lymfkörtel är förstorad kan bero på att tumören har spridit sig men behöver inte göra det. Med datortomografi kan man se lymfkörtlar i lungorna och mediastinum. Det kan man inte med vanlig lungröntgen om inte körtlarna är kraftigt förstorade.

Vid utredning av lungcancer brukar också övre delen av buken undersökas. Då kan man upptäcka om tumören har spridit sig till levern, binjurarna, bukspottkörteln, njurarna eller lymfkörtlar i buken.

Datortomografi kan även visa om sjukdomen har angripit skelettet. PET-DT kan också användas för att upptäcka spridning av lungcancer till mediastinum och även till delar av kroppen utanför brösthålan som inte undersöks med datortomografi.

Rekommendation om kartläggning av lungcancer inför kurativ behandling
Hälso- och sjukvården bör

Provtagning från lymfkörtlarna inför kurativ behandling

Om hälso- och sjukvården efter en datortomografi eller PET-DT misstänker att lungcancern har spridit sig till lymfkörtlarna i mediastinum och om sådan spridning har betydelse för behandling tar man normalt ett vävnadsprov för att bekräfta eller motbevisa detta. Inför operation har mediastinoskopi sedan länge varit standardmetoden för sådan provtagning.

Mediastinoskopi innebär att man i narkos gör ett litet snitt i halsgropen och för ned ett instrument längs luftstrupen. Vävnadsprov tas från lymfkörtlar utmed luftstrupen. En begränsning är att flera områden med lymfkörtlar inte är åtkomliga med mediastinoskopi. Två nya metoder för att undersöka lymfkörtlar i mediastinum är endobronkiellt ultraljud (EBUS) och esofagealt ultraljud (EUS), kombinerade med provtagning via nål.

Endobronkiellt ultraljud

Endobronkiellt ultraljud innebär att man gör en fiberbronkoskopi med ett speciellt instrument – ett bronkoskop. I instrumentets spets finns en anordning som gör att man med hjälp av ultraljud vid kontakt med slemhinnan i luftstrupen eller luftrören kan få en bild av lymfkörtlar som ligger vid sidan av luftstrupen eller luftrören. Med hjälp av ultraljudsbilden kan man ta prover från körtlarna genom att sticka en tunn nål genom väggen i luftstrupen eller luftrören (så kallad transbronkiell nålaspiration).

Esofagealt ultraljud

Esofagealt ultraljud innebär att man gör en esofagoskopi, det vill säga går ner i matstrupen med ett liknande instrument som vid endobronkiellt ultraljud. Provtagning kan då göras från lymfkörtlar som inte är åtkomliga med endobronkiellt ultraljud, med hjälp av så kallad finnålsaspiration.

Rekommendationer om provtagning från lymfkörtlarna inför kurativ behandling
Hälso- och sjukvården bör

Vävnadsprov

För att ta reda på vilken typ av tumör som en person har behövs ett vävnadsprov som först undersöks med mikroskopi, så kallad morfologisk basutredning. På senare tid har det varit möjligt att göra en noggrannare analys av vävnadsprovet med så kallade immunhistokemiska biomarkörer.

En nyare tilläggsundersökning är EGFR-test som kan göras på olika sätt, mutationsanalys, immunhistokemi och flourescent in situ-hybridisering (FISH). EGFR står för epidermal growth factor receptor, och EGF är en tillväxtfaktor som kan blockeras genom behandling med så kallade tyrosinkinashämmare (se avsnittet om palliativ cytostatikabehandling).

Rekommendationer om vävnadsprov
Hälso- och sjukvården bör

Hälso- och sjukvården kan

Multidisciplinär konferens

Lungcancer är en aggressiv tumörsjukdom och det är därför viktigt att personer med sjukdomen snabbt får rätt sorts behandling. Då är det möjligt att operera bort tumörer som inte har hunnit sprida sig eller att snabbt ge behandling för att lindra symtom hos de personer där lungcancern inte går att bota.

I en multidisciplinär konferens gör specialister inom lungmedicin, onkologi, klinisk fysiologi, thoraxkirurgi, patologi, cytologi, bildmedicin, omvårdnad och palliativ medicin en samlad bedömning. Det är särskilt viktigt för personer med lungcancer, eftersom gränsen för vilka som har nytta av operation, strålbehandling, läkemedel eller palliativ behandling ibland är svårbedömd och flera behandlingar kan behöva kombineras. När inte alla kompetenser finns tillgängliga kan det leda till att behandlingsbeslutet försenas.

Rekommendationen avser alla personer med lungcancer. För dem med ett uppenbart behandlingsalternativ kan en kort avstämning säkerställa att de handläggs på rätt vårdnivå. En och samma person kan behöva diskuteras vid flera tillfällen under sjukdomsförloppet.

Rekommendationer om multidisciplinär konferens
Hälso- och sjukvården bör