Typ 2-diabetes utan retinopati

  • Tillstånd: Typ 2-diabetes utan retinopati
  • Åtgärd: Ögonbottenfoto vart tredje år

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att tillståndet har måttlig svårighetsgrad.

Kommentar: Regelbunden undersökning och behandling vid behov minskar risken för utveckling av synnedsättning.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Ögonbottenfotografering vid typ 1- och typ 2-diabetes har bidragit till att ögonbottenförändringar upptäcks tidigare, vilket i sin tur har möjliggjort behandling av synhotande förändringar. Synhotande ögonbottenförändringar behandlas i dag framgångsrikt med laser och glaskroppsoperationer. Det är välkänt att blindhet och synnedsättning minskat till följd av laserbehandling, men det är också troligt att bättre diabetes-, blodtrycks- och kolesterolsänkande behandling minskar risken för utveckling av kärlskador till exempel i retina. Det förefaller som om såväl prevalensen som incidensen av retinopati minskar [1] också till följd av att diabetesdiagnosen ställs tidigare i sjukdomsförloppet.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet har sammanvägt måttlig svårighetsgrad.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid typ 2-diabetes utan retinopati

  • innebär ögonbottenundersökning vart tredje år, jämfört med vartannat eller varje år liten risk för försenad diagnos av retinopati (begränsat till måttligt starkt vetenskapligt underlag)
  • en försumbar risk för försenad diagnos av synhotande retinopati (begränsat till måttligt starkt vetenskapligt underlag).

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Åtgärden innebär inga kända biverkningar eller oönskade effekter.

Vilka studier ingår i granskningen?

Senaste litteratursökning är utförd 2008. Socialstyrelsens bedömning är att det inte funnits behov av ny litteratursökning.

Randomiserade kontrollerade studier som jämför utfallet mellan olika intervall för undersökning för att upptäcka synhotande diabetesretinopati saknas, varför andra typer av studier fått ligga till grund för slutsatserna. Litteraturgenomgången, som är baserad på stora välgjorda befolkningsbaserade kohortstudier och simuleringsmodeller [2-6], visar att en förlängning av undersökningsintervallen från två till tre år för personer med typ 2-diabetes utan retinopati är förenad med obetydlig risk för försenad diagnos av synhotande retinopati och därmed risk för synskada.

Saknas någon information i studierna?

Ingen relevant information saknas i studierna.

Hälsoekonomisk bedömning

Vid typ 2-diabetes med låg risk att utveckla retinopati medför ögonbottenundersökning vartannat jämfört med vart tredje år en hög till mycket hög kostnad per QALY (viss eller kalkylerad evidens).

Vid typ 2-diabetes med hög risk att utveckla retinopati medför ögonbottenundersökning vartannat jämfört med vart tredje år en måttlig kostnad per QALY (viss eller kalkylerad evidens).

Granskade hälsoekonomiska utvärderingar [6-9] av undersökningsintervall för retinopati för personer med typ 2-diabetes utan retinopati inkluderar i ett fall [6] en inkrementell kostnadseffektanalys av att screena vart tredje år jämfört med vartannat år. Övriga studier jämför andra undersökningsintervall.

Kostnaderna per QALY eller synår minskar när intervallen förlängs från vartannat år till vart tredje eller fjärde år. Den studie [6] som behandlar inkrementell kostnadseffektivitet av att screena vartannat år i stället för vart tredje år fann att denna kostnad för lågriskpatienter (högriskpatienter) var 82 190–193 150 USD (10 990–28 850 USD) per QALY. Med låg risk avses här en 75-årig patient med HbA1c på sju procent. Med hög risk avses en 45-årig patient med HbA1c på elva procent. Studien är gjord i USA, vilket begränsar dess relevans för svenska förhållanden.

Referenser

  1. Brown, JB, Pedula, KL, Summers, KH. Diabetic retinopathy: contemporary prevalence in a well-controlled population. Diabetes Care. 2003; 26(9):2637-42.
  2. Stratton, IM, Kohner, EM, Aldington, SJ, Turner, RC, Holman, RR, Manley, SE, et al. UKPDS 50: risk factors for incidence and progression of retinopathy in Type II diabetes over 6 years from diagnosis. Diabetologia. 2001; 44(2):156-63.
  3. Younis, N, Broadbent, DM, Vora, JP, Harding, SP. Incidence of sight-threatening retinopathy in patients with type 2 diabetes in the Liverpool Diabetic Eye Study: a cohort study. Lancet. 2003; 361(9353):195-200.
  4. Hansson-Lundblad, C, Agardh, E, Agardh, CD. Retinal examination intervals in diabetic patients on diet treatment only. Acta-Ophthalmol-Scand. 1997; 75(3):244-8.
  5. Tung, TH, Chen, SJ, Shih, HC, Chou, P, Li, AF, Shyong, MP, et al. Assessing the natural course of diabetic retinopathy: a population-based study in Kinmen, Taiwan. Ophthalmic Epidemiol. 2006; 13(5):327-33.
  6. Vijan, S, Hofer, TP, Hayward, RA. Cost-utility analysis of screening intervals for diabetic retinopathy in patients with type 2 diabetes mellitus. JAMA. 2000; 283(7):889-96.
  7. Crijns, H, Casparie, AF, Hendrikse, F. Continuous computer simulation analysis of the cost-effectiveness of screening and treating diabetic retinopathy. Int J Technol Assess Health Care. 1999; 15(1):198-206.
  8. Davies, R, Roderick, P, Canning, C, Brailsford, S. The evaluation of screening policies for diabetic retinopathy using simulation. Diabet Med. 2002; 19(9):762-70.
  9. Javitt, JC, Aiello, LP, Chiang, Y, Ferris, FL, 3rd, Canner, JK, Greenfield, S. Preventive eye care in people with diabetes is cost-saving to the federal government. Implications for health-care reform. Diabetes Care. 1994; 17(8):909-17.

Arbetsmaterial

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning – Komplikationer

 

Kontakt

Erik Åhlin
075-247 37 94