Typ 2-diabetes med otillräcklig glukoskontroll vid behandling med metformin som monoterapi

  • Tillstånd: Typ 2-diabetes med otillräcklig glukoskontroll vid behandling med metformin som monoterapi
  • Åtgärd: GLP-1-analog som tillägg till metformin

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är åtgärdens effekt på HbA1c och vikt samt låg risk för hypoglykemier.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Typ 2-diabetes behandlas efter diagnos vanligtvis med livsstilsåtgärder samt tillägg av orala glukossänkande läkemedel, i första hand metformin. Hos många patienter fortskrider sjukdomen och tillägg med ytterligare läkemedelsbehandling är indicerad. Insulin eller sulfonureider har varit det som under många år rekommenderats. De senaste åren har flera alternativ till insulin introducerats som nästa behandlingssteg när behandling med kost, motion och metformin är otillräcklig.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet har sammanvägt liten svårighetsgrad.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid typ 2-diabetes med otillräcklig glukoskontroll vid behandling med metformin som monoterapi medför GLP-1 analog som tillägg som grupp betraktat

  • en HbA1c sänkande effekt om cirka 10-15 mmol/mol jämfört med
  • monoterapi med metformin (starkt vetenskapligt underlag)
  • viktnedgång om ca 2 kg jämfört med monoterapi med metformin (starkt vetenskapligt underlag)
  • ingen ökad risk för hypoglykemier jämfört med monoterapi med metformin (starkt vetenskapligt underlag)

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

De vanligaste biverkningarna av GLP-1 analog är gastrointestinala. Det är fortsatt inte helt klarlagt huruvida behandling med GLP-1 analog kan vara associerad med ökad risk för pankreassjukdom.

 

Vilka studier ingår i granskningen?

Vid översynen av riktlinjerna 2017 inkluderades ytterligare två RCT [1, 2]. Resultaten av GLP-1 analog studier är som grupp betraktat väsentligen likartade.

GLP-1-analoger vid typ 2-diabetes har bedömts i ett flertal SÖ [3-9].

 

Saknas någon information i studierna?

I de inkluderade SÖ ingår till viss del även studier med annan bakgrundsbehandling än metformin.

Hälsoekonomisk bedömning

Den hälsoekonomiska bedömningen för detta tillstånds- och åtgärdspar uppdaterades ej vid översynen av riktlinjerna 2017.

Resultaten från granskning av publicerade studier [10-14] och sammanställningen av TLVs beslutsunderlag för GLP-1-analoger (exenatid [Byetta] dnr 102/2007, liraglutid dnr 1794/2009, exenatid (Bydureon) dnr 2913/2011) pekar på en måttlig kostnad per vunnen QALY för GLP-1-analoger som tillägg till metformin eller annan peroral terapi jämfört med SU, DPP-4-hämmaren sitagliptin eller insulin som tillägg till metformin eller annan peroral terapi (viss evidens).

Sammantaget medför tilläggsbehandling med GLP-1-analoger högre kostnader för den förebyggande behandlingen än SU medan en bättre biverkningsprofil ökar patientnyttan på kort och/eller lång sikt och kan minska kostnader för diabeteskomplikationer.

Referenser

  1. Nauck, M, Frid, A, Hermansen, K, Thomsen, AB, During, M, Shah, N, et al. Long-term efficacy and safety comparison of liraglutide, glimepiride and placebo, all in combination with metformin in type 2 diabetes: 2-year results from the LEAD-2 study. Diabetes, obesity & metabolism. 2013; 15(3):204-12.
  2. Gadde, KM, Vetter, ML, Iqbal, N, Hardy, E, Ohman, P, investigators, D-N-s. Efficacy and safety of autoinjected exenatide once-weekly suspension versus sitagliptin or placebo with metformin in patients with type 2 diabetes: The DURATION-NEO-2 randomized clinical study. Diabetes, obesity & metabolism. 2017.
  3. Phung, OJ, Scholle, JM, Talwar, M, Coleman, CI. Effect of noninsulin antidiabetic drugs added to metformin therapy on glycemic control, weight gain, and hypoglycemia in type 2 diabetes. Jama. 2010; 303(14):1410-8.
  4. Shyangdan, DS, Royle, PL, Clar, C, Sharma, P, Waugh, NR. Glucagon-like peptide analogues for type 2 diabetes mellitus: systematic review and meta-analysis. BMC Endocr Disord. 2010; 10:20.
  5. McIntosh, B, Cameron, C, Singh, SR, Yu, C, Ahuja, T, Welton, NJ, et al. Second-line therapy in patients with type 2 diabetes inadequately controlled with metformin monotherapy: a systematic review and mixed-treatment comparison meta-analysis. Open medicine : a peer-reviewed, independent, open-access journal. 2011; 5(1):e35-48.
  6. Gross, JL, Kramer, CK, Leitao, CB, Hawkins, N, Viana, LV, Schaan, BD, et al. Effect of antihyperglycemic agents added to metformin and a sulfonylurea on glycemic control and weight gain in type 2 diabetes: a network meta-analysis. Annals of internal medicine. 2011; 154(10):672-9.
  7. Esposito, K, Mosca, C, Brancario, C, Chiodini, P, Ceriello, A, Giugliano, D. GLP-1 receptor agonists and HBA1c target of <7% in type 2 diabetes: meta-analysis of randomized controlled trials. Curr Med Res Opin. 2011; 27(8):1519-28.
  8. Aroda, VR, Henry, RR, Han, J, Huang, W, DeYoung, MB, Darsow, T, et al. Efficacy of GLP-1 receptor agonists and DPP-4 inhibitors: meta-analysis and systematic review. Clin Ther. 2012; 34(6):1247-58 e22.
  9. Beaudet, A, Palmer, JL, Timlin, L, Wilson, B, Bruhn, D, Boye, KS, et al. Cost-utility of exenatide once weekly compared with insulin glargine in patients with type 2 diabetes in the UK. Journal of medical economics. 2011; 14(3):357-66.
  10. Davies, MJ, Chubb, BD, Smith, IC, Valentine, WJ. Cost-utility analysis of liraglutide compared with sulphonylurea or sitagliptin, all as add-on to metformin monotherapy in Type 2 diabetes mellitus. Diabet Med. 2012; 29(3):313-20.
  11. Ray, JA, Boye, KS, Yurgin, N, Valentine, WJ, Roze, S, McKendrick, J, et al. Exenatide versus insulin glargine in patients with type 2 diabetes in the UK: a model of long-term clinical and cost outcomes. Curr Med Res Opin. 2007; 23(3):609-22.
  12. Valentine, WJ, Palmer, AJ, Lammert, M, Langer, J, Brandle, M. Evaluating the long-term cost-effectiveness of liraglutide versus exenatide BID in patients with type 2 diabetes who fail to improve with oral antidiabetic agents. Clin Ther. 2011; 33(11):1698-712.
  13. Woehl, A, Evans, M, Tetlow, AP, McEwan, P. Evaluation of the cost effectiveness of exenatide versus insulin glargine in patients with sub-optimally controlled type 2 diabetes in the United Kingdom. Cardiovasc Diabetol. 2008; 7:24.

 

Arbetsdokument

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning – Glukoskontroll

 

Kontakt

Erik Åhlin
075-247 37 94