Typ 2-diabetes med otillräcklig glukoskontroll vid behandling med metformin som monoterapi

  • Tillstånd: Typ 2-diabetes med otillräcklig glukoskontroll vid behandling med metformin som monoterapi
  • Åtgärd: Akarbos som tillägg till metformin

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att åtgärden har sämre effekt på HbA1c än alternativa behandlingar samt hög risk för mag–tarmbiverkningar.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Typ 2-diabetes behandlas efter diagnos vanligtvis med livsstilsåtgärder samt tillägg av orala glukossänkande läkemedel, i första hand metformin. Hos många patienter fortskrider sjukdomen och tillägg med ytterligare läkemedelsbehandling är indicerad. Insulin eller sulfonureider har varit det som under många år rekommenderats. De senaste åren har flera alternativ till insulin introducerats som nästa behandlingssteg när behandling med kost, motion och metformin är otillräcklig.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet har sammanvägt liten svårighetsgrad.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid typ 2-diabetes med otillräcklig glukoskontroll vid behandling med metformin som monoterapi

  • tycks tillägg av akarbos till behandling med metformin och/eller sulfonylureider sänka HbA1c med cirka 6,6–15,3 mmol/mol (något sämre än sulfonylurea-preparat) (begränsat vetenskapligt underlag)
  • tycks tillägg av akarbos till behandling med metformin ge ökad risk för behandlingsavbrott på grund av gastrointestinala biverkningar (begränsat vetenskapligt underlag)
  • är underlaget otillräckligt för att bedöma om tillägg av akarbos till behandling med metformin och/eller sulfonylureider minskar vikten
  • är underlaget otillräckligt för att bedöma om tillägg av akarbos till behandling med metformin inte medför en ökad risk för hypoglykemier.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

I det tidigare underlaget konstaterades att gastrointestinala biverkningar var vanligare bland patienter som behandlas med akarbos och att bortfallet ofta tillskrevs dessa biverkningar. I de nytillkomna studierna förekom vissa sådana biverkningar, men i begränsad omfattning (möjligen beroende på långsammare upptitrering), framför allt i den taiwanesiska studien [1]. Fem personer i den italienska studien avbröt behandlingen på grund av mag-tarmbesvär; tre under den primära behandlingsperioden och två efter cross-over [2]. I en systematisk översikt anges att akarbos som tillägg till metformin eller sulfonurea ökar risken för gastrointestinala biverkningar med ett måttligt starkt vetenskapligt underlag [3]. De gastrointestinala biverkningarna är det som begränsat användningen av akarbos och andra α-glukosidashämmare, med en ökad risk för bristande följsamhet [4]. Däremot tycks akarbos inte medföra ökad risk för hypoglykemi, även om det vetenskapliga underlaget är otillräckligt.

Vilka studier ingår i granskningen?

Tre studier från tidigare vetenskapligt underlag bedömdes relevanta och har bibehållits [5–7]. I den uppdaterade sökningen 2013 identifierades tre nya studier som bedömdes relevanta: en italiensk studie med akarbos (eller repaglinid) som tillägg till metformin och sulfonurea [2], en RCT med cross-over design, samt två artiklar från Taiwan som återgav samma studie med randomiserad, open-label respektive parallellgruppsdesign [1, 8], med akarbos (eller glibenklamid) som tillägg till metformin. Sammanfattningsvis finns ett begränsat antal studier, med relativt litet antal personer och av varierande kvalitet, som dock visar likartade resultat med avseende på sänkning av HbA1c. Resultaten är också samstämmiga med resultat från en systematisk översikt gällande α-glukosidashämmare som tillägg till metformin med sänkning av HbA1c med 0,66 procentenheter [9], och även för α-glukosidashämmare som monoterapi till geriatriska patienter, med en sänkning av HbA1c med 0,6 till 1,3 procentenheter [4]. I en annan översikt summeras att akarbos kan förväntas reducera HbA1c med 0,5 till 0,8 procentenheter, och att det är viktneutralt [10].

Saknas någon information i studierna?

Hypoglykemirisk är inte bedömd i den italienska studien [2], men en patient i repaglinidgruppen avbröt studien på grund av hypoglykemi efter cross-over-perioden. Frekevensen av gastrointestinala biverkningar var låg i den taiwanesiska studien [1].

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte gjort en hälsoekonomisk bedömning för detta tillstånds- och åtgärdspar.

Referenser

  1. Lin, SD, Wang, JS, Hsu, SR, Sheu, WH, Tu, ST, Lee, IT, et al. The beneficial effect of alpha-glucosidase inhibitor on glucose variability compared with sulfonylurea in Taiwanese type 2 diabetic patients inadequately controlled with metformin: preliminary data. J Diabetes Complications. 2011; 25(5):332–8.
  2. Derosa, G, Salvadeo, SA, D'Angelo, A, Ferrari, I, Mereu, R, Palumbo, I, et al. Metabolic effect of repaglinide or acarbose when added to a double oral antidiabetic treatment with sulphonylureas and metformin: a double-blind, cross-over, clinical trial. Curr Med Res Opin. 2009; 25(3):607–15.
  3. Srinivasan, B, Taub, N, Khunti, K, Davies, M. Diabetes: glycaemic control in type 2. Clin Evid (Online). 2008; 03:609.
  4. Germino, FW. Noninsulin treatment of type 2 diabetes mellitus in geriatric patients: a review. Clin Ther. 2011; 33(12):1868–82.
  5. Josse, RG. Acarbose for the treatment of type II diabetes: the results of a Canadian multi-centre trial. Diabetes Res Clin Pract. 1995; 28 Suppl:S167–72.
  6. Rosenstock, J, Brown, A, Fischer, J, Jain, A, Littlejohn, T, Nadeau, D, et al. Efficacy and safety of acarbose in metformin-treated patients with type 2 diabetes. Diabetes Care. 1998; 21(12):2050–5.
  7. Phillips, P, Karrasch, J, Scott, R, Wilson, D, Moses, R. Acarbose improves glycemic control in overweight type 2 diabetic patients insufficiently treated with metformin. Diabetes Care. 2003; 26(2):269–73.
  8. Wang, JS, Lin, SD, Lee, WJ, Su, SL, Lee, IT, Tu, ST, et al. Effects of acarbose versus glibenclamide on glycemic excursion and oxidative stress in type 2 diabetic patients inadequately controlled by metformin: a 24-week, randomized, open-label, parallel-group comparison. Clin Ther. 2011; 33(12):1932–42.
  9. Liu, SC, Tu, YK, Chien, MN, Chien, KL. Effect of antidiabetic agents added to metformin on glycaemic control, hypoglycaemia and weight change in patients with type 2 diabetes: a network meta-analysis. Diabetes, obesity & metabolism. 2012; 14(9):810–20.
  10. Meneghini, LF, Orozco-Beltran, D, Khunti, K, Caputo, S, Damci, T, Liebl, A, et al. Weight beneficial treatments for type 2 diabetes. J Clin Endocrinol Metab. 2011; 96(11):3337–53.

Arbetsdokument

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning – Glukoskontroll

 

Kontakt

Erik Åhlin
075-247 37 94