Typ 2-diabetes med otillräcklig glukoskontroll vid peroral behandling och utan problem med nattliga hypoglykemier

  • Tillstånd: Typ 2-diabetes med otillräcklig glukoskontroll vid peroral behandling och utan problem med nattliga hypoglykemier
  • Åtgärd: Långverkande insulinanalog: degludec

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att behandling med insulin degludec har en måttlig kostnad per QALY jämfört med glargin och en hög kostnad per QALY jämfört med NPH-insulin samtidigt som effekten på HbA1c tycks vara likvärdig för alternativen.

Kommentar: Det finns en osäkerhet om effekt och biverkningar på längre sikt.

Anpassning till gruppen mest sjuka äldre: Beakta svagare hypoglykemisymtom.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Efter diagnos behandlas typ 2-diabetes vanligtvis med livsstilsåtgärder samt tillägg av orala glukossänkande läkemedel. Hos många patienter fortskrider sjukdomen och tillägg med ytterligare läkemedelsbehandling är indicerad.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet har sammanvägt liten svårighetsgrad.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid typ 2-diabetes med otillräcklig glukoskontroll och utan problem med nattliga hypoglykemier

  • ger insulin degludec en sänkning av HbA1c som är likvärdig med insulin glargin (starkt vetenskapligt underlag)
  • skiljer sig inte behandling med insulin degludec från insulin glargin med avseende på viktuppgång (starkt vetenskapligt underlag)
  • ger behandling med insulin degludec färre nattliga hypoglykemier jämfört med insulin glargin (begränsat vetenskapligt underlag)
  • är det vetenskapliga underlaget otillräckligt för att bedöma effekten på allvarliga hypoglykemier.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Bortsett från den lägre förekomsten av nattlig hypoglykemi som rapporteras i studierna vid samma nivå av glukoskontroll så rapporteras inte andra biverkningar i högre utsträckning än med insulin glargin.

Vilka studier ingår i granskningen?

Litteratursökningen identifierade tre stora RCT-studier [1–3] (så kallade non-inferiority-studier) med totalt 2 709 patienter (26, 52 respektive 52 veckors uppföljning) som tillkommit det senaste året. Den specifika frågeställningen i artiklarna är direkta jämförelser med insulin glargin. Studierna visar på en likvärdig effekt på HbA1c men visar att antalet nattliga hypoglykemier är vanligare med insulin glargin än med insulin degludec.

Två metaanalyser [4, 5] identifierades också men de exkluderades från analysen eftersom den ena [4] slog ihop personer med typ 1- och typ 2-diabetes i analyserna och den andra [5] inte var en systematisk översikt i egentlig bemärkelse eftersom den planerades i förväg för att poola ihop behandlingsstudierna vilket skulle kunna ge risk för bias. Metaanalyserna visar samma resultat som de två RCT-studierna – att det verkar finnas en skillnad i nattliga hypoglykemier till fördel för degludec – men då förekomsten av hypoglykemier är mycket högre hos patienter med typ 1-diabetes än patienter med typ 2-diabetes så bör inte data slås ihop utan redovisas separat.

Saknas någon information i studierna?

Ingen relevant information saknas i studierna.

Hälsoekonomisk bedömning

Behandling med insulin degludec vid typ 2-diabetes med otillräcklig glukoskontroll och utan problem med nattliga hypoglykemier bedöms innebära en hög kostnad per vunnen QALY jämfört med behandling med NPH-insulin och en måttlig kostnad per vunnen QALY jämfört med insulin glargin.

Bedömningen baseras på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) beslutsunderlag (dnr 344/2013) tillsammans med en publicerad studie [6]. Den hälsoekonomiska modell som redovisas i TLV:s PM för insulin degludec utgår från likvärdig effekt på HbA1c och att patienterna når samma glykemiska mål oberoende av val av insulin degludec. Utöver glukoskontroll inkluderar modellen värdet av flexibilitet, skillnad i antal hypoglykemier och antal blodglukosmätningar.

Referenser

  1. Garber, AJ, King, AB, Del Prato, S, Sreenan, S, Balci, MK, Munoz-Torres, M, et al. Insulin degludec, an ultra-longacting basal insulin, versus insulin glargine in basal-bolus treatment with mealtime insulin aspart in type 2 diabetes (BEGIN Basal-Bolus Type 2): a phase 3, randomised, open-label, treat-to-target non-inferiority trial. Lancet. 2012; 379(9825):1498-507.
  2. Meneghini, L, Atkin, SL, Gough, SC, Raz, I, Blonde, L, Shestakova, M, et al. The efficacy and safety of insulin degludec given in variable once-daily dosing intervals compared with insulin glargine and insulin degludec dosed at the same time daily: a 26-week, randomized, open-label, parallel-group, treat-to-target trial in individuals with type 2 diabetes. Diabetes Care. 2013; 36(4):858-64.
  3. Zinman, B, Philis-Tsimikas, A, Cariou, B, Handelsman, Y, Rodbard, HW, Johansen, T, et al. Insulin degludec versus insulin glargine in insulin-naive patients with type 2 diabetes: a 1-year, randomized, treat-to-target trial (BEGIN Once Long). Diabetes Care. 2012; 35(12):2464-71.
  4. Monami, M, Mannucci, E. Efficacy and safety of degludec insulin: a meta-analysis of randomised trials. Curr Med Res Opin. 2013; 29(4):339-42.
  5. Ratner, RE, Gough, SC, Mathieu, C, Del Prato, S, Bode, B, Mersebach, H, et al. Hypoglycaemia risk with insulin degludec compared with insulin glargine in type 2 and type 1 diabetes: a pre-planned meta-analysis of phase 3 trials. Diabetes Obes Metab. 2013; 15(2):175-84.
  6. Ericsson, A, Pollock, RF, Hunt, B, Valentine, WJ. Evaluation of the cost-utility of insulin degludec vs insulin glargine in Sweden. Journal of medical economics. 2013; 16(12):1442-52.

Arbetsmaterial

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning – Glukoskontroll

 

Kontakt

Erik Åhlin
075-247 37 94