Typ 2-diabetes med otillräcklig glukoskontroll vid peroral behandling och utan problem med nattliga hypoglykemier

  • Tillstånd: Typ 2-diabetes med otillräcklig glukoskontroll vid peroral behandling och utan problem med nattliga hypoglykemier
  • Åtgärd: Långverkande insulinanalog: detemir

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att kostnaden per QALY för insulin detemir eller insulin glargin är hög jämfört med NPH-insulin vid detta tillstånd, samtidigt som effekten HbA1c är likvärdig.

Anpassning till gruppen mest sjuka äldre: Beakta svagare hypoglykemisymtom.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Efter diagnos behandlas typ 2-diabetes vanligtvis med livsstilsåtgärder samt tillägg av orala glukossänkande läkemedel. Hos många patienter fortskrider sjukdomen och tillägg med ytterligare läkemedelsbehandling är indicerad.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet har sammanvägt liten svårighetsgrad.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid typ 2-diabetes med otillräcklig glukoskontroll vid peroral behandling och utan problem med nattliga hypoglykemier

  • skiljer sig inte glykemisk kontroll mätt som HbA1c vid behandling med långverkande insulinanaloger (glargin eller detemir) jämfört med behandling med NPH-insulin (begränsat vetenskapligt underlag)
  • skiljer sig inte frekvensen av allvarliga hypoglykemier vid behandling med långverkande insulinanaloger (glargin eller detemir) jämfört med behandling med NPH-insulin (begränsat vetenskapligt underlag)
  • tycks behandling med långverkande insulinanaloger (glargin eller detemir) ge färre nattliga hypoglykemier jämfört med behandling med NPH-insulin (begränsat vetenskapligt underlag)
  • skiljer sig inte effekten på HbA1c vid tillägg av insulin detemir jämfört med tillägg av insulin glargin (begränsat vetenskapligt underlag).
  • skiljer sig inte frekvensen av hypoglykemier (alla, nattliga eller allvarliga hypoglykemier) (begränsat vetenskapligt underlag)
  • medför tillägg av insulin detemir till annan behandling en något mindre viktuppgång jämfört med tillägg av insulin glargin till annan behandling (begränsat vetenskapligt underlag)
  • medför tillägg av insulin glargin till annan behandling ett lägre dagligt insulinbehov jämfört med tillägg av insulin detemir till annan behandling (begränsat vetenskapligt underlag)
  • är det vetenskapliga underlaget otillräckligt för att dra slutsatser om livskvalitet eller mortalitet för jämförelsen mellan insulin glargin och insulin detemir vid typ 2-diabetes.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Åtgärden innebär inga kända biverkningar eller oönskade effekter.

Vilka studier ingår i granskningen?

Åtgärden har studerats i två systematiska översikter [1, 2]. Översikten av Swinnen (Cochrane) omfattar fyra RCT-studier med sammanlagt 2 250 personer med typ 2-diabetes. I studierna jämförs tillägg av insulin detemir med tillägg av insulin glargin till annan behandling. Studierna varade 24 till 52 veckor. Risker för bias var hög i de ingående studierna.

I den andra systematiska översikten [1] studerades både typ 1- och typ 2- diabetes hos vuxna och ungdomar. Totalt omfattade översikten 68 RCT-studier av kortverkande och 49 av långverkande analoger som jämförs med humaninsulin. Denna systematiska översikt är väl genomförd av den kanadensiska motsvarigheten till SBU – The Canadian Agency for Drugs and Technologies in Health (CADHT) och är en uppdatering av [3, 4]. De ingående studierna har i många fall metodologiska brister. Inga studier var till exempel dubbelblinda och ”allocation concealment” var sällan beskriven. Många studier av insulin med kort- till medellång duration visade svagheter i mätningar av HbA1c och hade dålig kvalitet.

Saknas någon information i studierna?

På grund av kort behandlingstid fanns inga uppgifter om långtidseffekter beträffande olika diabeteskomplikationer, skydd mot kardiovaskulära komplikationer, livskvalitet eller mortalitet.

Hälsoekonomisk bedömning

Behandling med insulin determir vid typ 2-diabetes utan problem med hypoglykemier bedöms innebära en hög kostnad per vunnen QALY jämfört med NPH-insulin. Underlaget till den hälsoekonomiska bedömningen utgörs av publicerade studier [5–13] samt beslutsunderlag från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) (dnr 444/2002; dnr 204/2007; dnr 344/2013).

Referenser

  1. Singh, SR, Ahmad, F, Lal, A, Yu, C, Bai, Z, Bennett, H. Efficacy and safety of insulin analogues for the management of diabetes mellitus: a meta-analysis. CMAJ. 2009; 180(4):385-97.
  2. Swinnen, SG, Simon, AC, Holleman, F, Hoekstra, JB, Devries, JH. Insulin detemir versus insulin glargine for type 2 diabetes mellitus. Cochrane Database Syst Rev. 2011; (7):CD006383.
  3. Banerjee, S, Tran, K, Li, H, Cimon, K, Daneman, D, Simpson, S, et al. Short-acting insulin analogues for diabetes mellitus: meta-analysis of clinical outcomes and assessment of costeffectiveness. Ottawa: Canadian Agency for Drugs and Technologies in Health; 2007.
  4. Tran, K, Banerjee, S, Li, H, Cimon, K, Daneman, D, Simpson, SH, et al. Long-acting insulin analogues for diabetes mellitus: meta-analysis of clinical outcomes and assessment of costeffectiveness. Ottawa: Canadian Agency for Drugs and Technologies in Health; 2007.
  5. Cameron, CG, Bennett, HA. Cost-effectiveness of insulin analogues for diabetes mellitus. CMAJ. 2009; 180(4):400-7.
  6. Grima, DT, Thompson, MF, Sauriol, L. Modelling cost effectiveness of insulin glargine for the treatment of type 1 and 2 diabetes in Canada. Pharmacoeconomics. 2007; 25(3):253-66.
  7. Goodall, G, Jendle, JH, Valentine, WJ, Munro, V, Brandt, AB, Ray, JA, et al. Biphasic insulin aspart 70/30 vs. insulin glargine in insulin naive type 2 diabetes patients: modelling the long-term health economic implications in a Swedish setting. Int J Clin Pract. 2008; 62(6):869-76.
  8. McEwan, P, Poole, CD, Tetlow, T, Holmes, P, Currie, CJ. Evaluation of the cost-effectiveness of insulin glargine versus NPH insulin for the treatment of type 1 diabetes in the UK. Current Medical Research and Opinion. 2007; 23(s1):S7-S19.
  9. Tunis, SL, Minshall, ME, Conner, C, McCormick, JI, Kapor, J, Yale, JF, et al. Cost-effectiveness of insulin detemir compared to NPH insulin for type 1 and type 2 diabetes mellitus in the Canadian payer setting: modeling analysis. Curr Med Res Opin. 2009; 25(5):1273-84.
  10. Ridderstråle, M, Jensen, MM, Gjesing, RP, Niskanen, L. Cost-effectiveness of insulin detemir compared with NPH insulin in people with type 2 diabetes in Denmark, Finland, Norway, and Sweden. Journal of medical economics. 2013; 16(4):468-78.
  11. Pollock, RF, Curtis, BH, Smith-Palmer, J, Valentine, WJ. A UK analysis of the cost-effectiveness of Humalog Mix75/25 and Mix50/50 versus long-acting basal insulin. Advances in therapy. 2012; 29(12):1051-66.
  12. Beaudet, A, Palmer, JL, Timlin, L, Wilson, B, Bruhn, D, Boye, KS, et al. Cost-utility of exenatide once weekly compared with insulin glargine in patients with type 2 diabetes in the UK. Journal of medical economics. 2011; 14(3):357-66.
  13. Ericsson, A, Pollock, RF, Hunt, B, Valentine, WJ. Evaluation of the cost-utility of insulin degludec vs insulin glargine in Sweden. Journal of medical economics. 2013; 16(12):1442-52.

Arbetsdokument

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning – Glukoskontroll

 

Kontakt

Erik Åhlin
075-247 37 94