Typ 2-diabetes med livsstilsbehandling och otillräcklig glukoskontroll

  • Tillstånd: Typ 2-diabetes med livsstilsbehandling och otillräcklig glukoskontroll
  • Åtgärd: SGLT-2-hämmare i monoterapi

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är åtgärdens effekt på HbA1c och vikt.
Anpassning för gruppen mest sjuka äldre: Beakta att erfarenheten av behandling av äldre med nyare preparat är begränsad.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Typ 2-diabetes behandlas efter diagnos vanligtvis med livsstilsåtgärder samt tillägg av orala glukossänkande läkemedel vid otillräcklig glukoskontroll. Behandling med SGLT-2-hämmare i monoterapi vid typ 2-diabetes med livsstilsbehandling och otillräcklig glukoskontroll har bedömts.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet har sammanvägt måttlig svårighetsgrad.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid typ 2-diabetes med livsstilsbehandling och otillräcklig glukoskontroll

  • medför SGLT-2-hämmare i monoterapi en HbA1c-sänkande effekt om cirka 9 mmol/mol jämfört med placebo (måttligt starkt veten-skapligt underlag).
  • medför SGLT-2-hämmare i monoterapi en kliniskt relevant viktnedgång (måttligt starkt vetenskapligt underlag).

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Det finns en något förhöjd risk för hypoglykemier jämfört med placebo och dessutom så ökar urinvägsinfektionerna och genitala infektioner (vaginoser) något vid behandling. Risken för hypoglykemier tycks vara i nivå med andra orala antidiabetesläkemedel. Den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA informerar om en möjlig ökad risk för tåamputation vid användning av SGLT2 hämmarna canagliflozin, dapagliflozin och empagliflozin [1].

 

Vilka studier ingår i granskningen?

Vid översynen av riktlinjerna 2017 hade inga nya systematiska översikter tillkommit, dock indirekta meta-analyser, en metod som har sina begräns-ningar [2, 3]. I en HTA (NICE) rapport från 2017 utvärderas monoterapi för SGLT-2-hämmarna canagliflozin, dapagliflozin och empagliflozin [4]. Re-sultaten i form av HbA1c-sänkande effekt och viktnedgång överensstämmer väl med resultaten i den systematiska översikt med metaanalys som publicerades 2013 som ingår i underlaget [5] och som redovisar sammanvägda resultat för SGLT-2-hämmare i monoterapi jämfört med såväl placebo som aktiv kontroll.

Saknas någon information i studierna?

Vid översynen av riktlinjerna 2017 konstaterades att en systematisk översikt av SGLT-2-hämmare i monoterapi med avseende på effekt på kardiovaskulär sjukdom och död saknas. I en systematisk översikt från 2016 studerades SGLT-2-hämmares effekt på kardiovaskulär sjukdom och död [6]. Studien inkluderade behandling med canagliflozin, dapagliflozin, empagliflozin och ipragliflozin och patienter med typ 2 diabetes med eller utan övrig farmakologisk diabetesbehandling. Resultaten används därför inte för att dra slutsatser om monoterapibehandling. Författarna fann att SGLT-2-hämmare minskade risken för, kardiovaskulär död, hjärtsvikt och total dödlighet. Vidare noterades att det mesta av resultaten drevs av behandling med empagliflozin och att resultaten främst baseras på EMPA-REG OUTCOME-studien [7] från 2015. Denna studie nämns i HTA rapport från 2017 [4]. Patienterna i EMPA-REG OUTCOME-studien har typ 2 diabetes och i flera fall kombinerade farmakologiska behandlingsregimer och resultaten kan därför inte appliceras på monoterapi med empagliflozin. 

 

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte gjort en hälsoekonomisk bedömning för detta tillstånds- och åtgärdspar.

Referenser

  1. PRAC. SGLT2 inhibitors: information on potential risk of toe amputation to be included in prescribing information. [Press releases] 2017  [cited; Available from: http://www.ema.europa.eu/ema/index.jsp?curl=pages/news_and_events/news/2017/02/news_detail_002699.jsp&mid=WC0b01ac058004d5c1
  2. Sutton, A, Ades, AE, Cooper, N, Abrams, K. Use of indirect and mixed treatment comparisons for technology assessment. Pharmacoeconomics. 2008; 26(9):753-67.
  3. Ioannidis, JP. Indirect comparisons: the mesh and mess of clinical trials. Lancet. 2006; 368(9546):1470-2.
  4. Johnston, R, Uthman, O, Cummins, E, Clar, C, Royle, P, Colquitt, J, et al. Canagliflozin, dapagliflozin and empagliflozin monotherapy for treating type 2 diabetes: systematic review and economic evaluation. Health Technol Assess. 2017; 21(2):1-218.
  5. Vasilakou, D, Karagiannis, T, Athanasiadou, E, Mainou, M, Liakos, A, Bekiari, E, et al. Sodium-glucose cotransporter 2 inhibitors for type 2 diabetes: a systematic review and meta-analysis. Annals of internal medicine. 2013; 159(4):262-74.
  6. Wu, JH, Foote, C, Blomster, J, Toyama, T, Perkovic, V, Sundstrom, J, et al. Effects of sodium-glucose cotransporter-2 inhibitors on cardiovascular events, death, and major safety outcomes in adults with type 2 diabetes: a systematic review and meta-analysis. The lancet Diabetes & endocrinology. 2016; 4(5):411-9.
  7. Zinman, B, Wanner, C, Lachin, JM, Fitchett, D, Bluhmki, E, Hantel, S, et al. Empagliflozin, Cardiovascular Outcomes, and Mortality in Type 2 Diabetes. N Engl J Med. 2015; 373(22):2117-28.

Arbetsdokument

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning – Glukoskontroll

 

Kontakt

Erik Åhlin
075-247 37 94