Typ 2-diabetes

  • Tillstånd: Typ 2-diabetes
  • Åtgärd: Stöd till ökad fysisk aktivitet

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att åtgärden har effekt på avgörande effektmått (minskad dödlighet och hjärt–kärlsjuklighet) samt att kostnaden per QALY för fysisk aktivitet i kombination med kostråd är låg i jämförelse med sedvanlig vård.

Kommentar: För bästa metod se Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder.

Anpassning till gruppen mest sjuka äldre: Motion måste anpassas till äldres förutsättningar.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Vid manifest typ 2-diabetes är det viktigt med insatser riktade mot riskfaktorer för att förebygga senkomplikationer, i såväl hjärta och kärl som i andra organ. Effekten av stöd till ökad fysisk aktivitet har bedömts.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet har sammanvägt liten svårighetsgrad

Vilken effekt har åtgärden?

Vid typ 2-diabetes

  • tycks regelbunden måttligt intensiv fysisk aktivitet eller förbättrad fysisk kondition ge minskad risk för förtida död i hjärt–kärlsjukdom eller av andra undersökta orsaker (begränsat vetenskapligt underlag)
  • tycks regelbunden måttligt intensiv fysisk aktivitet eller förbättrad fysisk kondition ge minskad hjärt–kärlsjuklighet mätt som kranskärlssjukdom eller stroke (begränsat vetenskapligt underlag)
  • ger strukturerad måttligt intensiv fysisk aktivitet under minst tre månader lägre HbA1c (cirka 7,7 mmol/mol) (måttligt starkt vetenskapligt underlag)
  • kan råd om fysisk aktivitet tillsammans med kostråd medföra minskning av HbA1c med cirka 6,6 mmol/mol (måttligt starkt vetenskapligt underlag).

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Åtgärden innebär inga kända biverkningar eller oönskade effekter.

Vilka studier ingår i granskningen?

En systematisk översikt [1] över effekterna av fysisk träning vid typ 2-diabetes visar i en metaanalys bestående av 13 randomiserade kontrollerade studier (totalt 361 patienter) att fysisk träning i jämförelse med icke träning signifikant minskar HbA1c och triglycerider. I litteratursökningen har inga randomiserade kontrollerade studier framkommit som studerat avgörande effektmått som förtida död eller insjuknande i hjärt‑kärlsjukdom. Flera välgjorda, prospektiva kohortstudier har visat att personer med typ 2-diabetes som är mer fysiskt aktiva eller har en bättre fysisk kapacitet också i lägre grad (36–39 procent) insjuknar i hjärt–kärlsjukdom [2, 3] och har lägre risk (15–71 procent) för förtida död, såväl totalmortalitet som hjärt–kärlmortalitet [3–6].

Vid uppdateringen 2014 har två nya systematiska översikter och metaanalyser tillkommit till underlaget [7, 8] som visar att strukturerad måttligt intensiv fysisk aktivitet under minst tre månader ger lägre HbA1c samt stärker evidensen för att råd om fysisk aktivitet tillsammans med kostråd kan medföra minskning av HbA1c.

Saknas någon information i studierna?

Ingen relevant information saknas i studierna.

Hälsoekonomisk bedömning

Vid typ 2-diabetes medför fysisk aktivitet i kombination med kostråd en låg kostnad per QALY jämfört med sedvanlig vård (viss evidens). Det hälsoekonomiska underlaget utgörs av två studier på vuxna personer med typ 2-diabetes som genomförts i anslutning till kliniska studier. Den ena studien jämförde råd om kost och fysisk aktivitet med enbart råd om kost [9]. Den andra studien jämförde råd om kost och fysisk aktivitet med utbildning om diabetes [10].

Referenser

  1. Thomas, DE, Elliott, EJ, Naughton, GA. Exercise for type 2 diabetes mellitus. Cochrane Database Syst Rev. 2006; 3:CD002968.
  2. Hu, FB, Stampfer, MJ, Solomon, C, Liu, S, Colditz, GA, Speizer, FE, et al. Physical activity and risk for cardiovascular events in diabetic women. Ann Intern Med. 2001; 134(2):96–105.
  3. Tanasescu, M, Leitzmann, MF, Rimm, EB, Hu, FB. Physical activity in relation to cardiovascular disease and total mortality among men with type 2 diabetes. Circulation. 2003; 107(19):2435–9.
  4. Church, TS, Cheng, YJ, Earnest, CP, Barlow, CE, Gibbons, LW, Priest, EL, et al. Exercise capacity and body composition as predictors of mortality among men with diabetes. Diabetes Care. 2004; 27(1):83–8.
  5. Gregg, EW, Gerzoff, RB, Caspersen, CJ, Williamson, DF, Narayan, KM. Relationship of walking to mortality among US adults with diabetes. Arch Intern Med. 2003; 163(12):1440–7.
  6. Hu, G, Eriksson, J, Barengo, NC, Lakka, TA, Valle, TT, Nissinen, A, et al. Occupational, commuting, and leisure-time physical activity in relation to total and cardiovascular mortality among Finnish subjects with type 2 diabetes. Circulation. 2004; 110(6):666–73.
  7. Umpierre, D, Ribeiro, PA, Schaan, BD, Ribeiro, JP. Volume of supervised exercise training impacts glycaemic control in patients with type 2 diabetes: a systematic review with meta-regression analysis. Diabetologia. 2013; 56(2):242–51.
  8. Umpierre, D, Ribeiro, PA, Kramer, CK, Leitao, CB, Zucatti, AT, Azevedo, MJ, et al. Physical activity advice only or structured exercise training and association with HbA1c levels in type 2 diabetes: a systematic review and meta-analysis. JAMA. 2011; 305(17):1790–9.
  9. Di Loreto, C, Fanelli, C, Lucidi, P, Murdolo, G, De Cicco, A, Parlanti, N, et al. Make your diabetic patients walk: long-term impact of different amounts of physical activity on type 2 diabetes. Diabetes Care. 2005; 28(6):1295–302.
  10. Kaplan, RM, Atkins, CJ, Wilson, DK. The cost-utility of diet and exercise interventions in non-insulin-dependent diabetes mellitus. Health Promot Int. 1987; 2(4):331–40.

Arbetsdokument

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning – Screening, prevention och levnadsvanor

 

Kontakt

Erik Åhlin
075-247 37 94