Diabetes med ökad risk för försämrad munhälsa eller pågående inflammationssjukdomar i vävnader kring tänder och tandimplantat

  • Tillstånd: Diabetes med ökad risk för försämrad munhälsa eller pågående inflammationssjukdomar i vävnader kring tänder och tandimplantat.
  • Åtgärd: Hänvisning till tandvården för ställningstagande om förebyggande åtgärder eller behandling mot karies och parodontit

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att åtgärden har en effekt på HbA1c som är jämförbar med vissa läkemedel och att åtgärden är kostnadsbesparande i ett samhällsekonomiskt perspektiv

Anpassning för gruppen mest sjuka äldre: Beakta att detta kan vara särskilt viktigt att uppmärksamma i denna grupp

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Personer med diabetes har rapporterats ha mer karies än personer utan diabetes. Minskat salivflöde [1, 2], bristande glykemisk kontroll [3], hög glukoshalt i saliven [2, 4, 5] och i gingivalvätskan [6] har diskuterats i detta sammanhang. En viss form av karies som uppträder på rotytorna förekommer oftare bland personer med diabetes. Rotytorna, som har lägre mineraliseringsgrad än tandkronorna, är mer mottagliga för kariesangrepp. Blottlagda rotytor kan ha orsakats av till exempel parodontit [7, 8].

Den mest rapporterade orala manifestationen bland personer med diabetes är ökad förekomst och svårighetsgrad av parodontal sjukdom. The American Diabetes Association har benämnt parodontit ”den sjätte diabeteskomplikationen” [9].

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet har sammanvägt liten svårighetsgrad.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid tillståndet diabetes med ökad risk för försämrad munhälsa eller pågående inflammationssjukdom i vävnader kring tänder och tandimplantat har åtgärden att förebygga karies och parodontit

  • effekten –4,2 till –7 mmol/mol på effektmåttet HbA1c (under en uppföljningstid på tre till nio månader) jämfört med sedvanlig tandvård (starkt vetenskapligt underlag).

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Åtgärden innebär inga kända biverkningar eller oönskade effekter.

Vilka studier ingår i granskningen?

Åtgärden förebyggande åtgärder mot karies och parodontit har studerats i fem randomiserade kontrollerade studier med sammanlagt 371 personer med diabetes, sammanfattade i en systematisk översikt [10]. Denna visar att tandstensborttagning och efterföljande utslätning av rotytorna leder till en sänkning av HbA1c med cirka 0,4 procentenheter (–4,4 mmol/mol) under en uppföljningstid på tre till nio månader. Vidare identifierades två randomiserade kontrollerade studier [11, 12]. Dessa visade en liknande bild med en sänkning av HbA1c på 0,3 till 0,4 procentenheter.

Efter uppdaterad litteratursökning 2014 identifierades följande studier – som till viss del är överlappande med tidigare identifierade studier:

Engebretson & Kocher [13] byggde på Teeuws [10] systematiska översikt och inkluderade nio randomiserade studier publicerade efter år 2009 i sin metaanalys. Studierna omfattade personer med typ 2-diabetes och begynnande parodontit. Interventionen bestod av SRP och kontrollgruppen genomgick inte någon parodontitförebyggande behandling. Metaanalysen visade en förbättring av HbA1c med 0,36 procentenheter.

Corbella et al. [14] genomförde en metaanalys på 15 studier publicerade mellan åren 2001 och 2012 inkluderande 913 personer med typ 2-diabetes och mild parodontit. Interventionen bestod av SRP och kontrollgruppen genomgick inte någon parodontitförebyggande behandling. Metaanalysen visade en förbättring av HbA1c med 0,38 procentenheter.

Liew et al. [15] genomförde en metaanalys inkluderande sex studier mellan 1996 och 2012, omfattande 422 personer med typ 2-diabetes. Interventionen bestod av SRP, medan kontrollgruppen inte fick någon parodontitförebyggande behandling. Metaanalysen visade en förbättring av HbA1c med 0,41 procentenheter.

Telgi et al. [16] genomförde en randomiserad studie med 60 personer med typ 2-diabetes. Interventionsgruppen fick SRP medan kontrollgruppen fick sedvanlig tandvård utan SRP. Efter tre månader hade HbA1c sjunkit med 0,58 procentenheter (–0,58±0,27).

Raman et al. [17] genomförde en randomiserad studie med 40 personer med typ 2-diabetes. HbA1c -förbättringen var 0,7 procentenheter efter SRP.

Sgolastra et al. [18] gjorde en systematisk översikt inkluderande 586 personer i fem studier av personer med typ 2-diabetes och kronisk parodontit. HbA1c‑förbättringen var 0,65 procentenheter.

De granskade studierna omfattar till övervägande del personer med typ 2-diabetes men resultaten bör kunna generaliseras även till personer med typ 1-diabetes.

Saknas någon information i studierna?

Ingen relevant information saknas i studierna.

Hälsoekonomisk bedömning

Förebyggande åtgärder mot karies och parodontit är en dominant strategi (bättre effekt och kostnadsbesparande) jämfört med sedvanlig tandvård enligt en modellanalys inom ramen för Socialstyrelsens nationella riktlinjer för diabetes (kalkylerat). Modellanalysen simulerade konsekvenser för kostnader och patientnytta i ett 20-årsperspektiv, under antagande att patientgrupper kan uppnå en förbättrad blodglukoskontroll i enlighet med resultat från metaanalys av kliniska prövningar [10].

Litteraturgenomgången fann inga hälsoekonomiska utvärderingar av förebyggande åtgärder vid karies och parodontit.

Referenser

  1. Ben-Aryeh, H, Serouya, R, Kanter, Y, Szargel, R, Laufer, D. Oral health and salivary composition in diabetic patients. J Diabetes Complications. 1993; 7(1):57–62.
  2. Thorstensson, H, Falk, H, Hugoson, A, Olsson, J. Some salivary factors in insulin-dependent diabetics. Acta odontologica Scandinavica. 1989; 47(3):175–83.
  3. Pohjamo, L, Knuuttila, M, Tervonen, T, Haukipuro, K. Caries prevalence related to the control of diabetes. Proceedings of the Finnish Dental Society Suomen Hammaslaakariseuran toimituksia. 1988; 84(4):247–52.
  4. Ben-Aryeh, H, Cohen, M, Kanter, Y, Szargel, R, Laufer, D. Salivary composition in diabetic patients. The Journal of diabetic complications. 1988; 2(2):96–9.
  5. Tenovuo, J, Alanen, P, Larjava, H, Viikari, J, Lehtonen, OP. Oral health of patients with insulin-dependent diabetes mellitus. Scandinavian journal of dental research. 1986; 94(4):338–46.
  6. Hallmon, WW, Mealey, BL. Implications of diabetes mellitus and periodontal disease. Diabetes Educ. 1992; 18(4):310–5.
  7. Lin, BP, Taylor, GW, Allen, DJ, Ship, JA. Dental caries in older adults with diabetes mellitus. Special care in dentistry: official publication of the American Association of Hospital Dentists, the Academy of Dentistry for the Handicapped, and the American Society for Geriatric Dentistry. 1999; 19(1):8–14.
  8. Narhi, TO, Meurman, JH, Odont, D, Ainamo, A, Tilvis, R. Oral health in the elderly with non-insulin-dependent diabetes mellitus. Special care in dentistry: official publication of the American Association of Hospital Dentists, the Academy of Dentistry for the Handicapped, and the American Society for Geriatric Dentistry. 1996; 16(3):116–22.
  9. Loe, H. Periodontal disease. The sixth complication of diabetes mellitus. Diabetes Care. 1993; 16(1):329–34.
  10. Teeuw, WJ, Gerdes, VE, Loos, BG. Effect of periodontal treatment on glycemic control of diabetic patients: a systematic review and meta-analysis. Diabetes Care. 2010; 33(2):421–7.
  11. Koromantzos, PA, Makrilakis, K, Dereka, X, Katsilambros, N, Vrotsos, IA, Madianos, PN. A randomized, controlled trial on the effect of non-surgical periodontal therapy in patients with type 2 diabetes. Part I: effect on periodontal status and glycaemic control. J Clin Periodontol. 2011; 38(2):142–7.
  12. Lee, HK, Choi, SH, Won, KC, Merchant, AT, Song, KB, Jeong, SH, et al. The effect of intensive oral hygiene care on gingivitis and periodontal destruction in type 2 diabetic patients. Yonsei medical journal. 2009; 50(4):529–36.
  13. Engebretson, S, Kocher, T. Evidence that periodontal treatment improves diabetes outcomes: a systematic review and meta-analysis. Journal of periodontology. 2013; 84(4 Suppl):S153–69.
  14. Corbella, S, Francetti, L, Taschieri, S, De Siena, F, Fabbro, MD. Effect of periodontal treatment on glycemic control of patients with diabetes: A systematic review and meta-analysis. Journal of diabetes investigation. 2013; 4(5):502–9.
  15. Liew, AK, Punnanithinont, N, Lee, YC, Yang, J. Effect of non-surgical periodontal treatment on HbA1c: a meta-analysis of randomized controlled trials. Australian dental journal. 2013; 58(3):350–7.
  16. Telgi, RL, Tandon, V, Tangade, PS, Tirth, A, Kumar, S, Yadav, V. Efficacy of nonsurgical periodontal therapy on glycaemic control in type II diabetic patients: a randomized controlled clinical trial. Journal of periodontal & implant science. 2013; 43(4):177–82.
  17. Raman, RP, Taiyeb-Ali, TB, Chan, SP, Chinna, K, Vaithilingam, RD. Effect of nonsurgical periodontal therapy verss oral hygiene instructions on type 2 diabetes subjects with chronic periodontitis: a randomised clinical trial. BMC oral health. 2014; 14:79.
  18. Sgolastra, F, Severino, M, Pietropaoli, D, Gatto, R, Monaco, A. Effectiveness of periodontal treatment to improve metabolic control in patients with chronic periodontitis and type 2 diabetes: a meta-analysis of randomized clinical trials. Journal of periodontology. 2013; 84(7):958–73.

Arbetsdokument

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning – Screening, prevention och levnadsvanor

 

Kontakt

Erik Åhlin
075-247 37 94