- Detta är det valda alternativet:1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- Icke-göra
- FoU
Vid en manisk episod bör hälso- och sjukvården erbjuda
- läkemedelsbehandling med litium (prioritet 1).
Underlag för rekommendationen
Som underlag för rekommendationerna har vi utgått från hur allvarligt tillståndet är, åtgärdens effekt och hälsoekonomi. Se referenser längst ner.
Hur allvarligt är tillståndet?
Flera allvarliga symtom som karakteriseras av ett förhöjt stämningsläge, överaktivitet och ökad energi. Andra symtom är tankeflykt och upptagenhet av lustbetonade aktiviteter. Personen saknar omdöme och självkritik och har bristande sjukdomsinsikt. Funktionsförmågan försämras gradvis. Hos äldre med hjärt-kärlsjukdom kan tillståndet vara livshotande. Risk för försämring och förlust av verklighetsförankringen som kan leda till negativa sociala och eko-nomiska konsekvenser samt till fysisk utmattning med mera. Bedömd svårighetsgrad: Stor till mycket stor.
Vilken effekt har åtgärden?
Slutsats:
- Litium har effekt vid behandling av vuxna och äldre med manisk episod vid bipolär sjukdom (evidensstyrka 1). Bedömd effekt: God.
Enligt SBU har forskningen visat att behandling med litium är överlägsen placebobehandling och har en effekt som är likvärdig med valproatbehandling, hos personer med manisk episod vid bipolär sjukdom. Plasmakoncentrationerna av litium rekommenderas ligga över 0,8 mmol per liter och ibland så högt som upp mot 1,4 mmol per liter. Forskningsstödet för dessa re-kommendationer är dock begränsat. Endast en studie har systematiskt undersökt sambandet mellan plasmakoncentrationen och effekten vid behandling av mani [1].
Litiumbehandling är förknippad med neurologiska biverkningar, magtarmbesvär och påverkad sköldkörtel- och njurfunktion [2].
Hälsoekonomisk bedömning
Ej bedömbar, eftersom vi inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.
- SBU. Behandling av depressionssjukdomar - en systematisk litteraturöversikt. Rapport 166 2004:2:
- Läkemedelsverket-Information. Farmakoterapi vid unipolär depression hos Vuxna - Behandlingsrekommendation 2004:5: