- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- Detta är det valda alternativet:10
- Icke-göra
- FoU
Vid paniksyndrom kan hälso- och sjukvården under vissa förutsättningar erbjuda
- läkemedelsbehandling med lugnande medel (bensodiazepiner) (prioritet 10). Den bör dock inte väljas som ensam åtgärd och behandlingen bör endast pågå under en mycket begränsad tid.
Underlag för rekommendationen
Som underlag för rekommendationerna har vi utgått från hur allvarligt tillståndet är, åtgärdens effekt och hälsoekonomi. Se referenser längst ner.
Hur allvarligt är tillståndet?
Flera och återkommande symtom. Viss nedsättning av funktionsförmågan (till exempel vid agorafobi). Nedsatt livskvalitet. Risk för självmordshandling, för successiv försämring med ytterligare funktionsnedsättning samt för lång varaktighet. Vid samsjuklighet kan dessa risker öka. Bedömd svårighetsgrad: Måttlig.
Vilken effekt har åtgärden?
Slutsatser:
- Läkemedelsbehandling med lugnande medel (bensodiazepiner) kan befria vuxna med paniksyndrom från panikattacker (evidensstyrka 1).
- Bensodiazepiner ger betydande problem i form av biverkningar, beroende eller förvärrade symtom efter en tids behandling. Bedömd effekt: God.
SBU drog slutsatsen att bensodiazepinerna alprazolam och klonazepam har effekt vid 5–8 veckors behandling (NNT 5, konfidensintervall 4–7) [1].
När behandlingen med alprazolam avslutas gradvis ökar dock risken för att panikattackerna kommer oftare än före behandlingen (rebound). Den relativa risken är 5,2. Personer som behandlats med alprazolam löper också 9 gånger större risk att drabbas av ett utsättningssyndrom jämfört med placebobehandlade. Utsättningssyndromen kan yttra sig som obehagliga känselstörningar, förvirring, sensoriska störningar och luktförnimmelser [1].
Studierna med klonazepam har varit kortare, och behandlingarna har avslutats långsammare. Risken för rebound har därmed varit lägre. Därför är det svårt att jämföra benägenheten för utsättningsproblem mellan de två preparaten [1].
Det finns dock starkt stöd för att patienter kan utveckla ett fysiskt beroende redan under en normallång behandling. Risken för tillvänjning är problematisk med tanke på paniksyndromets långdragna karaktär [1].
Bensodiazepiner ger också betydande problem i form av biverkningar, beroende eller förvärrade symtom efter en tids behandling [2].
Hälsoekonomisk bedömning
Ej bedömbar, eftersom vi inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.
- SBU. Behandling av ångestsyndrom - en systematisk litteraturöversikt. Rapport 171 2005:2:
- SBU. Behandling av ångestsyndrom - en systematisk litteraturöversikt. Rapport 171 2005:1: