- 1
- Detta är det valda alternativet:2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- Icke-göra
- FoU
När snabb effekt är nödvändig bör hälso- och sjukvården erbjuda
Underlag för rekommendationen
Som underlag för rekommendationerna har vi utgått från hur allvarligt tillståndet är, åtgärdens effekt och hälsoekonomi. Se referenser längst ner.
Hur allvarligt är tillståndet?
Utöver symtomen på svår egentlig depressionsepisod tillkommer symtom i form av svår psykomotorisk oro eller ångest med överhängande självmordsrisk eller utbredda vanföreställningar. I vissa fall förekommer depressiva stupor. Funktionsförmågan är nedsatt, i vissa fall obefintlig, och personen har mycket stora svårigheter att klara vardagslivets aktiviteter inklusive aktiviteter i dagligt liv. Bland annat har personen mycket stora svårigheter att tillgodose grundläggande behov som att äta och dricka. Kraftigt nedsatt livskvalitet. Risk för självmordshandling. Ibland finns risk för en försämring som gör tillståndet livshotande. Vid samsjuklighet kan dessa risker öka. Bedömd svårighetsgrad: Mycket stor.
Vilken effekt har åtgärden?
Slutsatser:
- Läkemedelsbehandling med antidepressiva har effekt hos vuxna med svår egentlig depressionsepisod (evidensstyrka 2).
- Om depressionen är så svår att en snabb effekt är nödvändig kan läkemedelsbehandling med antidepressiva vara särskilt värdefull (beprövad erfarenhet). Bedömd effekt: God.
Enligt SBU har mycket få prospektiva behandlingsstudier riktat sig mot svår egentlig depressionsepisod. Därför är det vanskligt att dra slutsatser om den relativa effekten hos olika läkemedel, även om det finns antydningar [1].
Det finns ett antal studier av inlagda patienter, men att patienter behandlas på sjukhus behöver inte i sig spegla tillståndens svårighetsgrad utan kan ha andra förklaringar. Resultat från studier av inlagda patienter ger därför inte automatiskt ett mått på effekten vid svår egentlig depressionsepisod [1].
Studierna av inlagda patienter antyder i huvudsak att tricykliska antidepressiva läkemedel har en bättre effekt än nyare läkemedel, men även motsatsen finns beskriven [1].
I de tre danska DUAG-studierna användes fixa doser: klomipramin 150 mg, citalopram 40 mg, paroxetin 30 mg och moklobemid 400 mg. I citalopramstudien återställdes till exempel 60 procent i klomipramingruppen och 30 procent i citalopramgruppen (HDRS = 7) [1].
Hälsoekonomisk bedömning
Ej bedömbar, eftersom vi inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.
- SBU. Behandling av depressionssjukdomar - en systematisk litteraturöversikt. Rapport 166 2004:1: