Vuxna med medelsvårt-svårt tvångssyndrom

Rekommendation

Vid medelsvårt till svårt tvångssyndrom bör hälso- och sjukvården erbjuda

• psykologisk behandling med KBT (prioritet 1).

Underlag för rekommendationen

Som underlag för rekommendationerna har vi utgått från hur allvarligt tillståndet är, åtgärdens effekt och hälsoekonomi. Se referenser längst ner.

Hur allvarligt är tillståndet?

Flera och varaktiga symtom. Nedsatt, i vissa fall obefintlig funktionsförmåga med stora svårigheter att klara vardagslivets aktiviteter inklusive aktiviteter i dagligt liv. Nedsatt livskvalitet. Risk för självmordshandling, för successiv försämring med ytterligare funktionsnedsättning samt för lång varaktighet. Vid samsjuklighet kan dessa risker öka. Bedömd svårighetsgrad: Måttlig till stor.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

• KBT minskar symtomen vid medelsvårt till svårt tvångssyndrom och framför allt tvångshandlingar hos vuxna (evidensstyrka 1). Bedömd effekt: Mycket god.

SBU bedömde att KBT med exponering och responsprevention har ett starkt vetenskapligt stöd när det gäller behandling av vuxna med tvångssyndrom [1].

Även NICE har i sina riktlinjer lyft fram KBT med exponering och responsprevention som en evidensbaserad behandlingsmetod [2]. Metaanalyser och systematiska litteraturöversikter visar genomgående stora effekter för mer än hälften som går igenom behandlingen, och i vissa studier tillfrisknar upp till 80 procent av dem som fullföljer behandlingen [3].

De effekter som redovisas i metaanalyser är genomgående stora (d < 0,8). Även långtidseffekter har dokumenterats. Behandlingen kräver dock motivation, och en del väljer att inte gå igenom den [3].

På senare år har KBT med inriktning på kognitiva interventioner (så kallad kognitiv terapi) utvecklats för tvångssyndrom. Denna behandling har prövats både som enskild intervention och som ett tillägg till exponering plus responsprevention. I praktiken rör det sig dock sannolikt om KBT där man låter kognitiva tekniker ingå i exponering och responsprevention [4].

Några studier har också jämfört kognitiv terapi med exponering. Kognitiv terapi hade då en något sämre effekt än exponering, men bättre än väntelista. Kombinationsbehandling med exponering och responsprevention ger dock inte ett bättre resultat [1].

I dagsläget finns ett begränsat stöd för kognitiv terapi utan exponering och responsprevention, enligt SBU. Detta gäller även för kognitiva tekniker som inslag i behandlingen [1].

Hälsoekonomisk bedömning

Ej bedömbar, eftersom vi inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.

Referenser

1. SBU. Behandling av ångestsyndrom - en systematisk litteraturöversikt. Rapport 171 2005:2:
2. NICE. Obsessive Compulsive Disorder: Core interventions in the treatment of obses-sive compulsive disorder and body dysmorphic disorder 2005:3:
3. Does cognitive-behavioral therapy cure obsessive-compulsive disorder? A meta-analytic evaluation of clinical significance. Behav Therap. 1998; 29:339-55.
4. Abramowitz, JS. The psychological treatment of obsessive-compulsive disorder. Can J Psychiatry. 2006; 51(7):407-16.