Vuxna med medelsvår egentlig depressionsepisod

Rekommendation

Underlag för rekommendationen

Som underlag för rekommendationerna har vi utgått från hur allvarligt tillståndet är, åtgärdens effekt och hälsoekonomi. Se referenser längst ner.

Hur allvarligt är tillståndet?

Flera och varaktiga symtom. Nedsatt funktionsförmåga med stora svårigheter att klara arbete och vardagsliv. Nedsatt livskvalitet. Risk för självmordshandling, för successiv försämring med ytterligare funktionsnedsättning samt för lång varaktighet. Vid samsjuklighet kan dessa risker öka. Bedömd svårighetsgrad: Måttlig.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsatser:

• Tillägg av behandlingsstöd i form av telefonrådgivning kan öka tillfrisknandet hos vuxna med medelsvår egentlig depressionsepisod, men det vetenskapliga underlaget är motstridigt.
• Telefonrådgivningen påverkar inte specifikt patientens följsamhet till behandlingen (gott vetenskapligt underlag). Bedömd effekt: Liten tilläggseffekt.

I en systematisk litteraturöversikt [1-2] granskades telefonrådgivning (nurse telehealth care) där sjuksköterskor genomförde vårdplanering och systematisk uppföljning via telefon för personer med medelsvår egentlig depressionsepisod. Telefonsamtalen pågick 10 minuter i veckan under 16 veckor. Sjuksköterskorna diskuterade samsyn om medicineringen med patienterna och gav socialt stöd. Studien visade att telefonrådgivning och stöd minskade depressionssymtomen (Hamiltonpoängen minskade med 50 procent hos 57 procent av deltagarna, jämfört med hos 37 procent i kontrollgruppen). Däremot ökade inte följsamheten till behandlingen.

I ytterligare en randomiserad studie [2-3] testades ett strukturerat, telefonbaserat stöd som gavs vid 3 tillfällen (4, 8 och 12 veckor efter behandlingens start). Stödet gavs av erfarna specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk omvårdnad. Sjuksköterskorna utgick från en manual och diskuterade specifika frågor, exempelvis biverkningar, samt motiverade patienterna till att följa behandlingen. Sjuksköterskorna gav också råd i andra vårdfrågor om patienten behövde det. Kontrollgruppen fick standardvård. Resultatet visade att även om antalet besök hos den ordinarie behandlaren ökade i interventionsgruppen, så ökade inte följsamheten till läkemedelsbehandlingen. Inte heller minskade depressionssymtomen i förhållande till kontrollgruppen.

Den senare studien skiljer sig från den förra då den var lågintensiv: stödet gavs vid 3 tillfällen, medan det pågick i 16 veckor i den förra studien.

Hälsoekonomisk bedömning

Ej bedömbar, eftersom vi inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.

Referenser

1. Gilbody, S, Whitty, P, Grimshaw, J, Thomas, R. Educational and organizational interventions to improve the management of depression in primary care: a systematic review. JAMA. 2003; 289(23):3145-51.
2. Bull, SA, Hu, XH, Hunkeler, EM, Lee, JY, Ming, EE, Markson, LE, et al. Discontinuation of use and switching of antidepressants: influence of patient-physician communication. JAMA. 2002; 288(11):1403-9.
3. Simon, GE, Ludman, EJ, Operskalski, BH. Randomized trial of a telephone care management program for outpatients starting antidepressant treatment. Psychiatric Services. 2006; 57(10):1441-5.