- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- Detta är det valda alternativet:6
- 7
- 8
- 9
- 10
- Icke-göra
- FoU
Underlag för rekommendationen
Som underlag för rekommendationerna har vi utgått från hur allvarligt tillståndet är, åtgärdens effekt och hälsoekonomi. Se referenser längst ner.
Hur allvarligt är tillståndet?
Risk för utveckling av mer behandlingskrävande psykisk ohälsa.
Vilken effekt har åtgärden?
Slutsats:
- Fysisk aktivitet har effekt vid panikångest, agorafobi och generaliserat ångestsyndrom (visst vetenskapligt underlag). Bedömd effekt: Liten.
Det finns en begränsad vetenskaplig dokumentation av hur fysisk aktivitet påverkar ångest. Fysiskt inaktiva personer har till exempel oftare ångestsyndrom än aktiva personer. Vidare är fysisk aktivitet som alternativ eller komplement till andra behandlingsmetoder bäst dokumenterad när det gäller paniksyndrom och agorafobi, men behandlingen kan troligen också ha effekt vid generaliserat ångestsyndrom. Olika former av fysisk aktivitet verkar ha samma effekt.
I en randomiserad, kontrollerad studie jämfördes konditionsträning (huvudsakligen joggning och raska promenader) med träning av flexibilitet, koordination och avspänning hos personer med ångestsyndrom, huvudsakligen paniksyndrom och agorafobi. Efter 8 veckor hade ångestsymtomen minskat avsevärt i båda grupperna, liksom personernas vilja att dra sig undan. Det fanns dock ingen mätbar skillnad mellan de båda träningsmetoderna [1].
Vidare genomförde en grupp tyska forskare en randomiserad, kontrollerad studie av personer med paniksyndrom. Deltagarna fördelades på tre grupper. I den ena gruppen tränade deltagarna regelbundet sin kondition. I den andra gruppen fick deltagarna ett antidepressivt läkemedel (klomipramin), medan deltagarna i den tredje gruppen fick placebotabletter och därmed utgjorde en kontrollgrupp. Undersökningen pågick i 8 veckor. Resultatet visade att både fysisk träning och antidepressiva läkemedel var betydligt effektivare än placebotabletter, och den medicinska behandlingen var något mer verksam än fysisk träning. Fler deltagare i träningsgruppen avbröt också behandlingen än i läkemedelsgruppen [2].
Hälsoekonomisk bedömning
Ej bedömbar, eftersom vi inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.
- Martinsen EW, Hoffart A, Solberg Ø. Aerobic and non-aerobic exercise in the treatment of anxiety disorders. StressMedicine 1989; 5:115-20.
- Broocks A, Bandelow B, Pekrun G, George A, Meyer T, Bartmann U, et al. Comparison of aerobic exercise, clomipramine, and placebo in the treatment of panic disorder. American Journal of Psychiatry 1998; 155:603-9.