Vuxna med lindrig egentlig depressionsepisod

Rekommendation

Underlag för rekommendationen

Som underlag för rekommendationerna har vi utgått från hur allvarligt tillståndet är, åtgärdens effekt och hälsoekonomi. Se referenser längst ner.

Hur allvarligt är tillståndet?

Få, oftast lindriga symtom. Funktionsnedsättning kan förekomma, men i allmänhet klarar personen att utföra vardagssysslor och att arbeta. Livskvaliteten kan påverkas tillfälligt. Viss risk för utveckling av medelsvår eller svår egentlig depressionsepisod. Vid samsjuklighet kan denna risk öka. Bedömd svårighetsgrad: Liten till måttlig.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

• Fysisk aktivitet har effekt hos vuxna med lindrig egentlig depressionsepisod (visst vetenskapligt underlag).
• Det finns ingen evidens för att fysisk aktivitet är skadlig. Bedömd effekt: God.

SBU fann att det vetenskapliga underlaget var otillräckligt [1] . I en senare systematisk litteraturöversikt från Cochrane sammanfattas rent allmänt att fysisk aktivitet har stor effekt på symtom hos personer med depression (egentlig depressionsepisod, dystymi, minor depression) jämfört med ingenbehandling eller sedvanlig behandling (exempelvis samtalsbehandling). Effekten är däremot endast måttlig och inte signifikant om man endast beaktar de studier som uppfyller högt uppsatta kriterier för randomisering, blindning och intention-to-treat (ITT)-analys. Det är alltså osäkert hur effektiv fysisk aktivitet är vid depression, på grund av att de flesta studier har metodologiska svagheter [2].

I en ännu senare systematisk litteraturöversikt fann man att kliniskt deprimerade personer fick en signifikant bättre effekt av fysisk aktivitet jämfört med kontrollgrupperna [3]. Ett problem med denna metaanalys är dock att kontrollsituationerna i de medtagna studierna enbart innebar ingen behandling alls eller väntelista. Detta ger upphov till större effekter än när man använder placebokontroller. Ett annat och betydande problem är att effekterna på depression gällde för personer med olika art och grad av depression. Därmed blir det svårt att uttala sig om när fysisk aktivitet kan var lämplig. Detta problem gäller även för andra litteraturöversikter.

I en relativt ny studie har man begränsat sig till personer i åldern 20–45 år med lindrig till medelsvår egentlig depressionsepisod. Studien är välgjord i många avseenden men omnämns inte i översikten från Cochrane. Resultaten visade att fysisk aktivitet av aerob typ gav signifikant bättre effekt än placebo. Studien försämras dock av att deltagarna inte var blinda för typen av intervention, och många fler avbröt behandlingen i placebogruppen än i gruppen som fick fysisk aktivitet. Dessutom var deltagarna få, särskilt i kontrollgruppen [4].

Begreppet fysisk aktivitet är vitt, och därför är det viktigt att notera att de signifikanta effekterna har gällt för specifika behandlingsmetoder. En studie visade till exempel att nedstämdheten faktiskt kunde öka efter fysisk aktivitet hos vissa deprimerade personer [5]. Dessutom är långtidseffekterna av fysisk aktivitet dåligt studerade.

Hälsoekonomisk bedömning

Ej bedömbar, eftersom vi inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.

Referenser

1. SBU. Behandling av depressionssjukdomar - en systematisk litteraturöversikt. Rapport 166 2004:1:
2. Mead, GE, Morley, W, Campbell, P, Greig, CA, McMurdo, M, Lawlor, DA. Exercise for depression. Cochrane Database Syst Rev. 2008; (4):CD004366.
3. Rethorst, CD, Wipfli, BM, Landers, DM. The antidepressive effects of exercise: a meta-analysis of randomized trials. Sports Med. 2009; 39(6):491-511.
4. Dunn, AL, Trivedi, MH, Kampert, JB, Clark, CG, Chambliss, HO. Exercise treatment for depression: efficacy and dose response. Am J Prev Med. 2005; 28(1):1-8.
5. Weinstein, AA, Deuster, PA, Francis, JL, Beadling, C, Kop, WJ. The Role of Depression in Short-Term Mood and Fatigue Responses to Acute Exercise. Int J Behav Med. 2009.