Vuxna med egentlig depressionsepisod eller ångestsyndrom

Rekommendation

Hälso- och sjukvården bör

• utvärdera genomförd behandling genom återbesök (prioritet 3)

Underlag för rekommendationen

Som underlag för rekommendationerna har vi utgått från hur allvarligt tillståndet är, åtgärdens effekt och hälsoekonomi. Se referenser längst ner.

Hur allvarligt är tillståndet?

Lindriga till svåra symtom. Förhöjd risk för försämring eller mer långdraget sjukdomsförlopp.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsatser:

• Återbesök hos läkare för utvärdering efter genomförd behandling har effekt som en del i en sammansatt vård hos patienter med egentlig depressionsepisod eller ångestsyndrom (gott vetenskapligt underlag).
• Återbesöket kan ha terapeutiska effekter i sig. Bedömd effekt: Liten till god.

Ett flertal litteratursammanställningar som utvärderat effekten av The Chronic Care Model har påvisat effekt av en organisation som består av medar-betare med ett flertal kompetenser och som innehåller sammansatta vårdåtgärder, där också kallelsesystem för regelbundna återbesök ingår [1-2]. Återbesöket kan i sig ha terapeutiska effekter [3-4].

Det saknas studier som utvärderar effekten av att kontinuerligt följa sjukdomsförlopp med speciella skattningsskalor i primärvårdsmiljö. Ett flertal amerikanska, brittiska och holländska studier har dock bland annat följt depressionsgraden med skattningsskalor över tid. Studierna har inte visat att detta i sig har effekt på behandlingsutfallet [5] om det inte ingår som en del i sammansatta vårdåtgärder med tillgång till exempelvis specialiserade sjuksköterskor, psykiatriska konsultationsinsatser, personer med kompetens i korttidspsykoterapier och psykologisk rådgivning, liksom patientundervisning, datoriserat beslutsstöd för läkare och ett mer allmänt långsiktigt behandlingsåtagande [5-6]. Liknande resultat ses i litteratursammanställningar om ångestbehandling [7].

Hälsoekonomisk bedömning

Ej bedömbar, eftersom vi inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.

Referenser

1. Bodenheimer T, Wagner EH, Grumbach K. Improving primary care for patients with chronic illness. JAMA. 2002; 288(14):1775-9.
2. Griffin S, Kinmonth AL. Systems for routine surveillance for people with diabetes mellitus
   Cochrane Database of Systematic Reviews
   1998; (ssue 1 Art. No.: CD000541. DOI: 10.1002/14651858.CD000541. ).
3. Malt U, Robak OH, Madsbu HP, Bakke O, Loeb M. The Norwegian naturalistic treatment study of depression in general practice (NORDEP)I: randomised double blind study. BMJ. 1999; 318:1180-4.
4. Posternak MA, Zimmerman M. Therapeutic effect of follow-up assessments on antidepressant and placebo response rates in antidepressant efficacy trials: meta-analysis. Br J Psychiatry. 2007; 190:287-92.
5. SBU. Behandling av depressionssjukdomar - en systematisk litteraturöversikt. Rapport 166 2004:2:
6. Craven MA, Bland R. Better practices in collaborative mental health care: an analysis of the evidence base. Can J Psychiatry. 2006; 51(6 Suppl 1):7S-72S.
7. SBU. Behandling av ångestsyndrom - en systematisk litteraturöversikt. Rapport 171 2005:1: