Vuxna med bipolär sjukdom

Rekommendation

För att förebygga återfall efter en manisk eller depressiv episod bör hälso- och sjukvården erbjuda

• närståendeutbildning som komplement till återfallsförebyggande läkemedelsbehandling (prioritet 3).

Underlag för rekommendationen

Som underlag för rekommendationerna har vi utgått från hur allvarligt tillståndet är, åtgärdens effekt och hälsoekonomi. Se referenser längst ner.

Hur allvarligt är tillståndet?

Inga, lindriga eller ibland betydliga symtom. Stor risk för återinsjuknande. Bedömd svårighetsgrad: Ingen till liten.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsatser:

• Närståendeutbildning ger färre återinsjuknanden och förlänger tiden mellan återfallen hos vuxna som uppnått remission efter manisk eller depressiv episod vid bipolär sjukdom, både när de närstående utbildas enskilt och när även patienten deltar (visst vetenskapligt underlag).
• Den sociala funktionsförmågan i familjen ökar och de närstående lär sig att hantera svåra situationer på ett effektivare sätt, vilket minskar deras subjektiva börda (visst vetenskapligt underlag). Bedömd effekt: God.

I en systematisk litteraturöversikt ingick två randomiserade, kontrollerade studier som granskade effekten av utbildning för såväl personer med bipolär sjukdom som deras närstående.

I den ena studien utbildades eutyma (utan symtom) patienter och deras närstående, som en del av en familjeintervention. Utbildningen omfattade 21 sessioner och syftade till att förbättra kommunikationsförmåga och träna den problemlösande förmågan. Personerna i kontrollgruppen fick å sin sida 2 utbildningssessioner samt uppföljande krishantering minst en gång i månaden, och ytterligare vid behov. Båda utbildningarna pågick under 9 månader [1].

Resultatet visade att signifikant färre patienter i experimentgruppen hade återinsjuknat efter 2 år (35 procent, jämfört med 54 procent i kontrollgruppen). Tiden mellan återinsjuknandena var också längre i experimentgruppen (p = 0,003).

Effekten av utbildning utvärderades för 30 närstående till personer med bipolär sjukdom. Resultatet visade att familjemedlemmarnas objektiva börda visserligen inte förändrades, mätt enligt Social behaviour assessment schedule (SBAS). Däremot minskade den subjektiva bördan, och kunskapen om bipolär sjukdom ökade signifikant. Den förbättrade kunskapen hjälpte alltså familjemedlemmarna att hantera svåra situationer på ett bättre sätt, även om inte patientens situation hade förändrats [1].

I ytterligare en systematisk litteraturöversikt utvärderades effekten av utbildningsinsatser i fyra kontrollerade studier, varav tre var randomiserade och en överlappade den ovan nämnda litteraturöversikten.

I en familjeintervention fick deltagarna fakta om sjukdomen och utbildades i att identifiera och minska stressfaktorer i familjen. Varje familj fick minst 6 utbildningstillfällen, under tiden som patienten vårdades på sjukhus. Efter 18 månader visade utvärderingen att patienternas kliniska och sociala funktion hade förbättrats. Familjernas attityder hade också förbättrats när det gällde de kvinnliga deltagarna, däremot var det ingen skillnad för männen [2].

I en annan studie utvärderades effekten av 5 sessioners utbildning för partner till personer med bipolär sjukdom. Utbildningen innehöll fakta om sjukdomen, läkemedel och social interaktion, och fokuserade på hur partnern hade det. Kontrollgruppen fick sedvanlig behandling. Resultatet visade att patienterna i experimentgruppen visserligen förbättrades i förhållande till kontrollgruppen, men den sociala interaktionen hos paren förändrades inte i någon av grupperna. Inte heller förändrades patienternas kliniska tillstånd eller följsamhet till läkemedelsbehandling [2].

I en kontrollerad studie utvärderades effekten av utbildning i grupp för par där den ena partnern hade bipolär sjukdom. Fokus låg på att minska graden av expressed emotion i familjen. Vid en uppföljning efter 12 veckor hade graden av expressed emotion minskat hos fler i experimentgruppen än i kontrollgruppen. Trots detta hade 75 procent av alla deltagare samma grad av EE efter utbildningens slut [2].

I en annan studie fick par enskild, manualbunden utbildning vid 25 tillfällen. Kontrollgruppen fick sedvanlig behandling. Utfallsmåtten var kliniska symtom, funktionsgrad och följsamhet till läkemedelsbehandling, och utbildningen utvärderades efter 11 månader. Resultatet visade att funktionsförmågan förbättrades signifikant i experimentgruppen. Däremot sågs ingen skillnad när det gällde kliniska symtom eller följsamhet till läkemedelsbehandling [2].

Hälsoekonomisk bedömning

Ej bedömbar, eftersom vi inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.

Referenser

1. Vieta, E, Colom, F. Psychological interventions in bipolar disorder: From wishful thinking to an evidence-based approach. Acta Psychiatr Scand Suppl. 2004; (422):34-8.
2. Bauer, MS. An evidence-based review of psychosocial treatments for bipolar disorder. Psychopharmacol Bull. 2001; 35(3):109-34.