Vårdsökande vuxna och äldre utan kända riskfaktorer för psykisk sjukdom

Rekommendation

Hälso- och sjukvården bör inte

• genomföra screening för ångestsyndrom hos grupper utan känd risk för psykisk sjukdom inom primärvården (icke-göra).

Underlag för rekommendationen

Som underlag för rekommendationerna har vi utgått från hur allvarligt tillståndet är, åtgärdens effekt och hälsoekonomi. Se referenser längst ner.

Hur allvarligt är tillståndet?

Risken för en person att någon gång utveckla en psykisk sjukdom är 30 procent.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

• Screening av ångestsyndrom inom primärvården påverkar inte behandling, behandlingsresultat eller långtidsutfall hos vårdsökande vuxna och äldre utan kända riskfaktorer för psykisk sjukdom (gott vetenskapligt underlag). Bedömd effekt: Ingen.

Alla patienter med ångestsyndrom diagnostiseras inte vid sitt första besök i primärvården. Men studier visar att cirka 70 procent av patienterna med psykiska besvär har diagnostiserats efter ett år. Generellt sett är det patienterna med gravast och svårast symtom som identifieras, medan vården i lägre grad upptäcker patienter som har lättare symtom och som fungerar socialt i högre grad. Studier har inte heller visat någon skillnad i hälsorelaterad livskvalitet mellan patienter med ångestsyndrom som identifierats respektive inte identifierats vid läkarbesök inom primärvården [1].

Det har inte tillkommit några fler systematiska litteraturöversikter av specifik screening av ångestsyndrom i primärvården sedan SBU [1].

Enligt samtliga studier förändrade rutinmässig screening och återkoppling inte diagnostiseringen eller behandlingen (5 procent ökat igenkännande av depression, konfidensintervall 0,83–1,09). Studierna visade inte heller någon effekt på behandlingsresultatet för patienten.

De flesta välgjorda studier som genomförts hittills har alltså inte visat att screening ensamt påverkar behandlingen. Med att påverka behandlingen menas hur stor andel personer som får behandling, remitteras vidare eller hamnar på sjukhus. De senaste åren har några studier publicerats som testat olika screeningförfaranden [2], men det finns inga ytterligare kunskapssammanställningar med syfte att fastställa om screening är effektivt.

Det brittiska nationella handlingsprogrammet för ångestsyndrom (NICE) anger också att det saknas evidens för nyttan av screening i primärvården [3].

Hälsoekonomisk bedömning

Ej bedömbar, eftersom vi inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.

Referenser

1. SBU. Behandling av ångestsyndrom - en systematisk litteraturöversikt. Rapport 171 2005:2:
2. Means-Christensen AJ, Sherbourne CD, Roy-Byrne PP, Craske MG, Stein MB. Using five questions to screen for five common mental disorders in primary care: diagnostic accuracy of the Anxiety and Depression Detector. Gen Hosp Psychiatry. 2006; Mar-Apr;28(2):108-18.
3. McIntosh, A, Cohen, A, Turnbull, N, al., e. Clinical guidelines and Evi-dence Review for Panic Disorder and Generalized Anxiety Disorder. . Sheffield University of Sheffield/London: National Collaborating Centre for Primary Care.