Riktlinjerna innehåller tre typer av rekommendationer: prioritering 1–10, FoU och icke-göra.
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- Icke-göra
- FoU
Rangordning 1-10
De rangordnade tillstånds- och åtgärdskombinationerna har dokumenterad effekt eller stöd i ”beprövad erfarenhet”. De redovisas i en skala från ett till tio efter angelägenhetsgrad. Siffran ett anger åtgärder med högst prioritet. Siffran tio anger åtgärder som ger mycket liten nytta alternativt liten nytta i förhållande till kostnaden vid de aktuella hälsotillstånden.
Icke-göra
Till icke-göra hänförs åtgärder som inte bör utföras alls, antingen därför att det finns god vetenskaplig dokumentation för att åtgärden inte har någon, eller sämre, effekt än annan behandling eller för att balansen mellan gynnsamma effekter å ena sidan och komplikationer och biverkningar å den andra sidan är ogynnsam. Även åtgärder som sjukvården inte bör utföra rutinmässigt för att det vetenskapliga stödet är ofullständigt eller motstridigt och det samtidigt finns andra alternativ med gott vetenskapligt stöd placeras här. Däremot kan inte åtgärder med dålig kostnads- eller nyttoeffekt hänföras till icke-göra.
FoU
Till FoU hänförs åtgärder där det saknas ett vetenskapligt underlag eller där underlaget är bristfälligt eller motstridigt och där pågående eller kommande forskning kan tillföra relevant kunskap. En förutsättning är antingen att metoden är på väg att införas, redan har införts trots bristande grund eller att professionen har stora förhoppningar om dess värde.