Vuxna med egentlig depressionsepisod

Rekommendation

Underlag för rekommendationen

Som underlag för rekommendationerna har vi utgått från hur allvarligt tillståndet är, åtgärdens effekt och hälsoekonomi. Se referenser längst ner.

Hur allvarligt är tillståndet?

Lindriga till svåra symtom. Förhöjd risk för försämring eller mer långdraget sjukdomsförlopp.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

• Collaborative care har en viss tilläggseffekt hos vuxna med egentlig depressionsepisod som behandlas i primärvården (evidensstyrka 1). Bedömd effekt: Liten tilläggseffekt.

En del studier gäller effektiviteten av collaborative care i sig, medan andra studier jämför olika typer av insatser – ofta sedvanlig behandling och collaborative care. De flesta utvärderingar gäller ökad tillgång till en psykiaterkonsult, som antingen är placerad i primärvården eller har telefonkontakt med en allmänläkare.

Utöver de studier som redovisas i SBU:s depressionsrapport [1] finns ytterligare en sammanställning som inkluderar collaborative care-studier. Denna omfattar 19 studier som genomförts i den psykiatriska öppenvården och i primärvården av totalt 5 232 patienter med unipolär depression. I studierna ingick patientutbildning respektive collaborative care med en mer intensiv intervention med sjuksköterska, psykolog eller psykiater. Studierna var designade för att mäta följsamhet till antidepressiv farmakologisk behandling, och behandlingarna utvärderades efter mer än 6 månader. Det visade sig att collaborative care i primärvården gav en signifikant bättre följsamhet under både den akuta fasen och fortsättningsfasen av depressionen och med klinisk förbättring. Endast patientutbildning ökade inte följsamheten [2].

Vidare har en svensk studie visat att god följsamhet ökar behandlingens effekt och förbättrar långtidsprognosen [3].

En randomiserad studie visade också att nära kontakt mellan en psykiater och en allmänläkare för patienter med hjärtsjukdom och samtidig depression minskade risken för att sjukdomen skulle försämras från en lindrig till en svårare form, mätt efter 12 månader. Däremot påverkades inte depressionen [4].

Hälsoekonomisk bedömning

Ej bedömbar, eftersom vi inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.

Referenser

1. SBU. Behandling av depressionssjukdomar - en systematisk litteraturöversikt. Rapport 166 2004:2:
2. Vergouwen AC, Bakker A, Katon WJ, Verheij TJ, Koerselman F, ., et al. Improving adherence to antidepressants: a systematic review of interventions. J Clin Psychiatry. 2003; Dec;64(12):1415-20.
3. Akerblad AC, Bengtsson F, Ekselius L, L., vK. Effects of an educational compliance enhancement programme and therapeutic drug monitoring on treatment adherence in depressed patients managed by general practitioners. Int Clin Psychopharmacol. 2003; Nov;18(6):347-54.
4. Schrader G, Cheok F, Hordacre AL, Marker J, V., W. Effect of psychiatry liaison with general practitioners on depression severity in recently hospitalised cardiac patients: a randomised controlled trial. Med J Aust. 2005; Mar 21;182(6):272-6.