Barn och ungdomar med medelsvårt tvångssyndrom

Rekommendation

Hälso- och sjukvården bör inte erbjuda

• barn och ungdomar psykologisk behandling med stressreducerande psykoterapier (icke-göra).

Underlag för rekommendationen

Som underlag för rekommendationerna har vi utgått från hur allvarligt tillståndet är, åtgärdens effekt och hälsoekonomi.

Hur allvarligt är tillståndet?

Flera och varaktiga symtom. Nedsatt, i vissa fall obefintlig funktionsförmåga med stora svårigheter att fungera hemma, i skolan och bland kamrater. Nedsatt livskvalitet. Risk för självmordshandling, för successiv försämring med ytterligare funktionsnedsättning samt för lång varaktighet. Vid samsjuklighet kan dessa risker öka. Bedömd svårighetsgrad: Måttlig till stor.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

• Det vetenskapliga underlaget är för svagt för att bedöma effekten av stressreducerande psykoterapi vid behandling av barn och ungdomar med medelsvårt tvångssyndrom (otillräckligt vetenskapligt underlag). Effekten kan inte bedömas.

Metodens effekt har enbart bedömts utifrån klinisk erfarenhet, och därför finns det svagt stöd för att använda den. I flertalet fall har metoden en liten effekt, men den kan ha värde i vissa situationer. Metoden har dock inte evidens enligt vare sig SBU eller systematiska litteraturöversikter från Cochrane, och inte heller enligt en aktuell sökning i Medline. Det finns dessutom risk för att effektiv behandling trängs undan om metoden används.

Hälsoekonomisk bedömning

Ej bedömbar, eftersom vi inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.