Barn och ungdomar med medelsvårt tvångssyndrom

Rekommendation

Hälso- och sjukvården bör inte erbjuda

• barn och ungdomar psykologisk psykodynamisk korttidspsykoterapi (icke-göra).

Underlag för rekommendationen

Som underlag för rekommendationerna har vi utgått från hur allvarligt tillståndet är, åtgärdens effekt och hälsoekonomi. Se referenser längst ner.

Hur allvarligt är tillståndet?

Flera och varaktiga symtom. Nedsatt, i vissa fall obefintlig funktionsförmåga med stora svårigheter att fungera hemma, i skolan och bland kamrater. Nedsatt livskvalitet. Risk för självmordshandling, för successiv försämring med ytterligare funktionsnedsättning samt för lång varaktighet. Vid samsjuklighet kan dessa risker öka. Bedömd svårighetsgrad: Måttlig till stor.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

• Det vetenskapliga underlaget är för svagt för att bedöma effekten av psykodynamisk korttidspsykoterapi vid behandling av barn och ungdomar med medelsvårt tvångssyndrom (otillräckligt vetenskapligt underlag). Effekten kan inte bedömas.

I SBU-rapporten om behandling av ångest står följande om tvångssyndrom (OCD) hos barn och ungdomar [1]: ”Den kliniska effekten av psykodynamiskt baserade terapier har aldrig värderats i kontrollerade studier, men är sannolikt mycket liten.” En systematisk sökning i Medline har inte heller lyft fram någon senare publicerad rapport som skulle tala för att dessa behandlingsmetoder har effekt vid tvångssyndrom.

Hälsoekonomisk bedömning

Ej bedömbar, eftersom vi inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.

Referenser

1. SBU. Behandling av ångestsyndrom - en systematisk litteraturöversikt. Rapport 171 2005:2: