Barn och ungdomar med medelsvårt tvångssyndrom

Rekommendation

Vid medelsvårt tvångssyndrom bör hälso- och sjukvården erbjuda

• barn och ungdomar psykologisk behandling med KBT (prioritet 1).

Underlag för rekommendationen

Som underlag för rekommendationerna har vi utgått från hur allvarligt tillståndet är, åtgärdens effekt och hälsoekonomi. Se referenser längst ner.

Hur allvarligt är tillståndet?

Flera och varaktiga symtom. Nedsatt, i vissa fall obefintlig funktionsförmåga med stora svårigheter att fungera hemma, i skolan och bland kamrater. Nedsatt livskvalitet. Risk för självmordshandling, för successiv försämring med ytterligare funktionsnedsättning samt för lång varaktighet. Vid samsjuklighet kan dessa risker öka. Bedömd svårighetsgrad: Måttlig till stor.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

• KBT lindrar symtomen hos barn och ungdomar med medelsvårt tvångssyndrom (evidensstyrka 1). Bedömd effekt: Mycket god.

SBU kom fram till att exponering med responsprevention lindrar symtomen vid tvångssyndrom [1].

5 studier har publicerats efter SBU:s systematiska litteraturgenomgång [2-6], samt en metaanalys [7]. Den metodologiskt starkaste studien hade dessutom en placebokontrollerad grupp och en grupp som fick både sertralin och KBT. Detta gör det möjligt att bedöma det relativa värdet av KBT jämfört med SSRI-behandling, och därför redovisar översikten denna studie separat [2] liksom en ytterligare studie med uppgifter om behandlingsresultatens stabilitet över 1,5 år [3].

Studier som jämfört KBT med läkemedel (SSRI) har visat på bättre resultat för KBT än för SSRI [4, 6] . Vid KBT med exponering och responsprevention bibehålls dessutom behandlingsresultaten upp till 1,5 år efter att behandlingen avslutats hos cirka 75 procent av patienterna [3].

Hälsoekonomisk bedömning

Ej bedömbar, eftersom vi inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.

Referenser

1. SBU. Behandling av ångestsyndrom - en systematisk litteraturöversikt. Rapport 171 2005:2:
2. Cognitive-behavior therapy, sertraline, and their combination for children and adolescents with obsessive-compulsive disorder: the Pediatric OCD Treatment Study (POTS) randomized controlled trial. JAMA. 2004; 292(16):1969-76.
3. Barrett, P, Farrell, L, Dadds, M, Boulter, N. Cognitive-behavioral family treatment of childhood obsessive-compulsive disorder: long-term follow-up and predictors of outcome. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry. 2005; 44(10):1005-14.
4. Barrett, P, Healy-Farrell, L, March, JS. Cognitive-behavioral family treatment of childhood obsessive-compulsive disorder: a controlled trial. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry. 2004; 43(1):46-62.
5. de Haan, E, Hoogduin, KA, Buitelaar, JK, Keijsers, GP. Behavior therapy versus clomipramine for the treatment of obsessive-compulsive disorder in children and adolescents. J Am Acad Child Adolesc Psychiatry. 1998; 37(10):1022-9.
6. Abramowitz, JS, Whiteside, SP, Deacon, BJ. "The effectiveness of treatment for pediatric obsessive-compulsive disor-der". Behavior Therapy. 2005 36:55-63.
7. Watson, HJ, Rees, CS. Meta-analysis of randomized, controlled treatment trials for pediatric obsessive-compulsive disorder. J Child Psychol Psychiatry. 2008; 49(5):489-98.