Barn med separationsångest, generaliserat ångestsyndrom, social fobi

Rekommendation

Underlag för rekommendationen

Som underlag för rekommendationerna har vi utgått från hur allvarligt tillståndet är, åtgärdens effekt och hälsoekonomi. Se referenser längst ner.

Hur allvarligt är tillståndet?

Flera och varaktiga symtom. Nedsatt funktionsförmåga med svårigheter att fungera hemma, i skolan och bland kamrater. Nedsatt livskvalitet. Risk för självmordshandling, för successiv försämring med ytterligare funktionsnedsättning samt för lång varaktighet. Vid samsjuklighet kan dessa risker öka. Bedömd svårighetsgrad: Måttlig.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

• KBT i grupp och med internetinslag minskar symtomen hos barn och ungdomar med separationsångest, generaliserat ångestsyndrom eller social fobi (visst vetenskapligt underlag). Bedömd effekt: God.

I en randomiserad, kontrollerad studie jämfördes effekten av internetbaserad behandling i kombination med klinikbaserad KBT (CLIN-NET), klinikbaserad KBT (CLINIC) och väntelista. I studien deltog 72 barn i åldern 7–14 år med ångestsyndrom (generaliserat ångestsyndrom, separationsångest, social fobi, tvångssyndrom, specifik fobi eller paniksyndrom).

Jämfört med väntelistan minskade symtomen signifikant mer hos dem som fick kombinerad klinisk och internetbaserad behandling respektive enbart internetbaserad behandling. Fler blev också diagnosfria i behandlingsgrupperna (78,9 procent för CLINIC och 60,9 procent för CLIN-NET). Förbättringarna kvarstod vid uppföljningen efter 12 månader (89,5 procent för CLINIC och 73,9 procent för CLIN-NET). Patienterna skattade också en hög grad av acceptans och nöjdhet med behandlingens innehåll, och följsamheten var hög medan bortfallet var mycket litet [1].

Hälsoekonomisk bedömning

Ej bedömbar, eftersom vi inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.

Referenser

1. Spence, SH, Holmes, JM, March, S, Lipp, OV. The feasibility and outcome of clinic plus internet delivery of cognitive-behavior therapy for childhood anxiety. J Consult Clin Psychol. 2006; 74(3):614-21.