Om riktlinjerna för antipsykotisk läkemedelsbehandling vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd

I dessa nationella riktlinjer ger Socialstyrelsen rekommendationer om antipsykotisk läkemedelsbehandling vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd. Riktlinjerna vänder sig till beslutsfattare och andra verksamma inom hälso- och sjukvården, och är ett stöd för dem som fattar beslut om hur resurserna ska fördelas.

Revidering av riktlinjerna
Vi arbetar med att revidera nationella riktlinjer för vård och stöd vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd. Revideringen innebär bland annat att vi lägger samman de tidigare publicerade riktlinjerna, som består av dels riktlinjer för psykosociala insatser, dels riktlinjer för antipsykotisk läkemedelsbehandling.

I vilken fas är arbetet med riktlinjerna?

En slutlig version av dessa riktlinjer är nu färdig. Läs mer om hur vi tar fram riktlinjer.

Varför har riktlinjerna tagits fram?

Socialstyrelsen har enligt regeringsbeslut fått i uppdrag att revidera befintliga riktlinjer på området psykisk ohälsa. De nationella riktlinjerna för psykosociala insatser vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd har nu kompletterats med riktlinjer för antipsykotisk läkemedelsbehandling för att senare kunna uppdateras i sin helhet. En övergripande uppdatering av riktlinjerna beräknas starta under 2015.

Kompletteringen av riktlinjerna har avgränsats till att innefatta de åtgärder som omfattar antipsykotisk läkemedelsbehandling i den systematiska litteraturöversikt som SBU publicerade i november 2012, Schizofreni – Läkemedelsbehandling, patientens delaktighet och vårdens organisation.

På vilket sätt berörs vårdgivare och beslutsfattare?

Tillämpning av kunskapsbaserade metoder har stor betydelse för att läkemedelsbehandling vid schizofreni ska lyckas. Riktlinjerna bidrar till att sprida kunskap och tydliggör för verksamhetschefer och yrkesverksam personal inom hälso- och sjukvård och socialtjänst vilka behandlingar som bör införas eller få utökade resurser och vilka som eventuellt bör minskas eller avvecklas helt.

Hur kommer patienterna och deras närstående att påverkas?

Riktlinjerna innebär att hälso- och sjukvården kan erbjuda patienterna en kunskapsbaserad och därmed god och säker läkemedelsbehandling. De medför även att läkemedelsbehandlingen blir mer likvärdig oavsett var man bor, eftersom hälso- och sjukvården får samma kunskap att utgå ifrån.