Misstänkt astma

  • Tillstånd: Misstänkt astma
  • Åtgärd: Standardiserat ansträngningstest

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Åtgärden har en begränsad nytta som enskilt diagnostiskt instrument. Åtgärden kan bekräfta diagnos vid positivt testresultat men negativt testresultat utesluter inte astma.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Astma är en kronisk inflammatorisk sjukdom med ökad känslighet i luftvägarna och varierande symtom såsom väsande andning, andfåddhet, tryck över bröstet och hosta. Ansträngningsutlösta besvär är ofta de första symtom som presenterar sig och ofta de sista som försvinner. I många fall är diagnosen inte svår att ställa men framför allt vid ansträngningsutlösta besvär och diffusa symtom behövs hjälpmedel för att ställa korrekt diagnos.

Standardiserat ansträngningstest tillhör de indirekta bronkialprovokationerna. I dessa test leder stimulering av bronkialslemhinnan till påverkan på inflammatoriska celler och aktiverade epitelceller. Dessa celler frisätter i sin tur olika mediatorer som ger upphov till bronkobstruktion. För att testet ska bli positivt krävs inflammation närvarande liksom en glatt muskulatur som är mottaglig för stimulering. De indirekta testen är till skillnad från de direkta testen negativa vid kronisk luftvägsobstruktion i frånvaro av inflammation.

Avsaknaden av ett referenstest som är ”golden standard” vid astmadiagnostik leder till svårigheter vid bedömning av studier av de olika provokations-testen. Ofta används läkardiagnostiserad astma vilket är subjektivt och medför skiftande kriterier för astmadiagnos. Frånsett mannitolprovokation är de olika indirekta och direkta provokationstesten inte utförda på samma sätt (standardiserade) och gränsvärdena för positiva test är i många fall olika. Populationerna i studierna är också varierande; det kan röra sig om befolkningsundersökningar, personer som söker för luftvägsbesvär eller ansträngningsutlösta andningsbesvär men också om redan diagnostiserade astmatiker. Detta, tillsammans med den intraindividuella variabiliteten vid astma, gör studierna svårbedömda.

Det finns internationella rekommendationer för hur standardiserat ansträngningstest ska utföras [1].

Ansträngningsprovokation är tillsammans med isokapnisk torrluftprovokation, mannitolprovokation och metakolinprovokation godkänt för påvisande av ansträngningsutlösta astmabesvär eller bronkobstruktion (EIB) i anslutning till mästerskap enligt internationella olympiska kommittén.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet har en liten till måttlig svårighetsgrad.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid misstänkt astma har standardiserat ansträngningstest

  • en sensitivitet på 10–57 procent och en hög specificitet på 94–100 procent (begränsat vetenskapligt underlag)
  • en måttlig validitet, patienter med positivt svar på det standardiserade ansträngningstestet har fler astmarelaterade symtom (begränsat vetenskapligt underlag)
  • en måttlig reproducerbarhet, skillnad i FEV1-fall mellan mätningar inom gruppen var ± 12 procent (95 procents konfidensintervall) (begränsat vetenskapligt underlag).

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Ansträngningstest kan ge uttalad bronkobstruktion, och risken för hjärtpåverkan måste bedömas före test.

Vilka studier ingår i granskningen?

I granskningen ingår 4 studier varav 1 randomiserad crossover-studie [2], 1 diagnostic accuracy-studie [3], 1 epidemiologisk studie [4] samt 1 prevalensstudie med fall- och kontrollgrupp [5]. En studie [2] har studerat sensitivitet och specificitet i relation till EIB. Avital et al.[3] har studerat metoden i samband med kliniskt ställd astmadiagnos och Haby et al. [4] och West et al.[5] har utvärderat metoden gentemot egenrapporterade astmarelaterade symtom. I studierna ingår både barn och vuxna (inga skillnader redovisas).

Saknas någon information i studierna?

Information om könsfördelning och utförlig testbeskrivning saknas i studierna.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte gjort någon hälsoekonomisk bedömning för detta tillstånds- och åtgärdspar.

Referenser

  1. Crapo, RO, Casaburi, R, Coates, AL, Enright, PL, Hankinson, JL, Irvin, CG, et al. Guidelines for methacholine and exercise challenge testing-1999. This official statement of the American Thoracic Society was adopted by the ATS Board of Directors, July 1999. Am J Respir Crit Care Med. 2000; 161(1):309-29.
  2. Eliasson, AH, Phillips, YY, Rajagopal, KR, Howard, RS. Sensitivity and specificity of bronchial provocation testing. An evaluation of four techniques in exercise-induced bronchospasm. Chest. 1992; 102(2):347-55.
  3. Avital, A, Springer, C, Bar-Yishay, E, Godfrey, S. Adenosine, methacholine, and exercise challenges in children with asthma or paediatric chronic obstructive pulmonary disease. Thorax. 1995; 50(5):511-6.
  4. Haby, MM, Peat, JK, Mellis, CM, Anderson, SD, Woolcock, AJ. An exercise challenge for epidemiological studies of childhood asthma: validity and repeatability. Eur Respir J. 1995; 8(5):729-36.
  5. West, JV, Robertson, CF, Roberts, R, Olinsky, A. Evaluation of bronchial responsiveness to exercise in children as an objective measure of asthma in epidemiological surveys. Thorax; 1996. p. 590-5.

Fullständigt kunskapsunderlag

Fullständigt kunskapsunderlag – Diagnostik och utredning