Misstänkt astma

  • Tillstånd: Misstänkt astma
  • Åtgärd: FEV1- eller PEF-mätning av dygnsvariation i diagnostiskt syfte

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Åtgärden har en begränsad nytta som enskilt diagnostiskt instrument. Åtgärden kan bekräfta diagnos om variabilitet påvisas. Negativt testresultat utesluter inte astma.

Kommentar: Kan användas som komplement till andra åtgärder.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

I diagnostiken vid misstänkt astma är det relativt vanligt att patienter ordineras att utföra minispirometri alternativt blåsa med en så kallad FEV1- eller PEF-mätare hemma för att fånga dygnsvariabilitet. I kliniken görs detta utan jämförelsetest men i studier används både läkarbedömning och olika frågeformulär.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet har en liten till måttlig svårighetsgrad.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid misstänkt astma har FEV1- eller PEF-mätning i hemmet för bestämning av dygnsvariation

  • en låg sensitivitet på 45 procent och en specificitet på 92 procent för FEV1 i diagnostiskt syfte (begränsat vetenskapligt underlag)
  • en låg sensitivitet på 45–65 procent och en specificitet på 69–82 procent för PEF i diagnostiskt syfte (begränsat vetenskapligt underlag).

Vid misstänkt astma uppvisar PEF-mätning en större dygnsvariabilitet hos barn och vuxna med astmasymtom eller astmadiagnos än hos barn och vuxna utan dessa symtom (begränsat vetenskapligt underlag).

Resultatet är kliniskt relevant eftersom detta är en undersökning som ofta ordineras för att diagnostisera misstänkt astma.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Åtgärden innebär inga kända biverkningar eller oönskade effekter.

Vilka studier ingår i granskningen?

I granskningen av dygnsvariation ingår 2 studier med barn, varav 1 diagnostic accuracy-studie och 1 tvärsnittstudie [1, 2]. Slutsatserna baseras på 61 personer för PEF/ FEV1 mätt med minispirometer hemma, och 1 258 personer för PEF-mätning med så kallad MiniWright avseende dygnsvariabilitet. Samtliga studier som ingår i denna granskning är utförda på barn i åldern 6–12 år.

Interventionen bestod av endera minispirometer hemma alternativt PEF-mätare (MiniWright). Följsamheten till bägge interventionerna var god, två av tre kunde blåsa reproducerbara värden med minispirometern. De yngre barnen hade dock svårare med detta. Värden för minispirometern registrerades automatiskt medan värden för MiniWrigt antecknades i en dagbok.

Den diagnostiska nyttan av PEF-variabilitet för astmadiagnos bland individer med astmasymtom har utvärderats i flera studier [3-8]. I en av dessa studier redovisas att en stor andel individer (40 procent) som får diagnosen astma inte har en enda dag under två veckors registeringstid där PEF varierar med mer än 15 procent [6].

Dessutom ingick 6 studier som huvudsakligen involverade vuxna men även en del barn. Värdet av PEF-variabilitet för att ställa astmadiagnos i en subpopulation med astmasymtom har här studerats i 3 populationsbaserade studier [3, 5, 7]. PEF-variabilitet har sämre sensitivitet än metakolinprovokation vid 95 procents specificitet [5]. En studie har även studerat sambanden mellan reversibilitetstest, metakolinprovokation och PEF-variabilitet, och de har som mest varit måttliga med r-värden på cirka 0,4 [7]. Olika nivåer för PEF-variabilitet har testats och alla har ett sämre diagnostiskt värde än bronkialprovokation, vilket resulterade i studiens slutsats att PEF-variabilitet inte kan ersätta bronkialprovokation [3].

För att undersöka om dessa test fungerar bättre vid en viss åldersgrupp jämförs diagnostiska värden vid tre olika åldersgrupper: 18–35 år, 36–50 år, och över 50 år [5]. PEF-variabilitet hade det bästa diagnostiska värdet vid 36–50 år, men även där var detta under värdet för metakolinreaktivitet.

Olika index för PEF-variabilitet har använts vilket gör jämförelser mellan studier svåra, men PEF-variabilitetsmetoden är sämre än metakolinprovokation för att upptäcka astma.

Saknas någon information i studierna?

Inga konfidensintervall angivna för sensitivitet och specificitet.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte gjort någon hälsoekonomisk bedömning för detta tillstånds- och åtgärdspar.

Referenser

  1. Brouwer, AF, Visser, CA, Duiverman, EJ, Roorda, RJ, Brand, PL. Is home spirometry useful in diagnosing asthma in children with nonspecific respiratory symptoms? Pediatr Pulmonol. 2010; 45(4):326-32.
  2. Timonen, KL, Nielsen, J, Schwartz, J, Gotti, A, Vondra, V, Gratziou, C, et al. Chronic respiratory symptoms, skin test results, and lung function as predictors of peak flow variability. Am J Respir Crit Care Med. 1997; 156(3 Pt 1):776-82.
  3. den Otter, JJ, Reijnen, GM, van den Bosch, WJ, van Schayck, CP, Molema, J, van Weel, C. Testing bronchial hyper-responsiveness: provocation or peak expiratory flow variability? Br J Gen Pract. 1997; 47(421):487-92.
  4. Goldstein, MF, Veza, BA, Dunsky, EH, Dvorin, DJ, Belecanech, GA, Haralabatos, IC. Comparisons of peak diurnal expiratory flow variation, postbronchodilator FEV(1) responses, and methacholine inhalation challenges in the evaluation of suspected asthma. Chest. 2001; 119(4):1001-10.
  5. Lewis, SA, Weiss, ST, Britton, JR. Airway responsiveness and peak flow variability in the diagnosis of asthma for epidemiological studies. Eur Respir J. 2001; 18(6):921-7.
  6. Thiadens, HA, De Bock, GH, Dekker, FW, Huysman, JA, Van Houwelingen, JC, Springer, MP, et al. Value of measuring diurnal peak flow variability in the recognition of asthma: a study in general practice. Eur Respir J. 1998; 12(4):842-7.
  7. Ulrik, CS, Postma, DS, Backer, V. Recognition of asthma in adolescents and young adults: which objective measure is best? J Asthma. 2005; 42(7):549-54.
  8. Yurdakul, AS, Dursun, B, Canbakan, S, Cakaloglu, A, Capan, N. The assessment of validity of different asthma diagnostic tools in adults. J Asthma. 2005; 42(10):843-6.

Fullständigt kunskapsunderlag

Fullständigt kunskapsunderlag – Diagnostik och utredning