KOL, FEV1 < 80 procent av förväntat värde

  • Tillstånd: KOL, FEV1 < 80 procent av förväntat värde
  • Åtgärd: Årlig spirometri för att identifiera patienter med snabb lungfunktionsförsämring (”rapid decliners”)

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Åtgärden leder till möjlighet att följa sjukdomsutveckling samt optimera behandling vid ett tillstånd med måttlig till mycket stor svårighetsgrad. Åtgärden ger möjlighet att identifiera patienter med en snabb lungfunktionsförsämring.

Kommentar: Spirometrin behöver upprepas i upp till fem års tid. Det vetenskapliga underlaget för åtgärden är otillräckligt, men åtgärden har stöd i beprövad erfarenhet enligt ett systematiskt konsensusförfarande.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Medan spirometrins roll vid KOL-diagnostik är väletablerad, är dess optimala roll vid uppföljning av KOL mer oklar och under utredning och debatt. Upprepade mätningar av FEV1 är nödvändiga för att bedöma om lungfunktionen försämras, men det finns få publicerade studier som specifikt undersöker värdet av att rutinmässigt göra spirometriundersökningar på patienter med KOL.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet har en måttlig till mycket stor svårighetsgrad.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid KOL i stadium 2–4 ger årlig spirometri (efter bronkdilatation) möjlighet att identifiera patienter med snabb försämring i FEV1 (så kallade ”rapid decliners”). Den årliga spirometrin upprepas i upp till fem års tid (konsensus).

Kommentar: Hos friska personer sjunker FEV1 cirka 30 ml per år. Det finns ingen definition på ”rapid decliners”, men med snabb lungfunktionsförsämring avses en årlig minskning av FEV1 på cirka 60 ml eller mer.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Åtgärden innebär inga kända biverkningar eller oönskade effekter.

Vilka studier ingår i granskningen?

Den inledande litterateratursökningen avseende uppföljning med spirometri vid KOL identifierade ett antal riktlinjer och några få studier, men inte med den frågeställning som avsågs att besvara. Spirometri är i första hand ett diagnostiskt test men det finns studier som talar för att motivationen att sluta röka ökar i samband med att en spirometri utförs.

Mot bakgrund av att upprepade mätningar av FEV1 är nödvändiga för att bedöma med vilken hastighet en eventuell lungfunktionsförlust fortskrider har det bedömts som mycket angeläget att få fram rekommendationer om uppföljning med spirometri. Utifrån detta beslutade projektledningen att ta fram rekommendationer baserade på beprövad erfarenhet genom ett systematiskt konsensusförfarande.

För att få fram ett underlag för konsensusprocessen genomfördes en litteratursökning med syftet att fånga upp nationella och internationella riktlinjer inom området. Av 54 identifierade riktlinjer inkluderades 9 som behandlade uppföljning med spirometri [1-9], se tabellerade studier. Riktlinjerna i dokumentet kommer från ERS, BTS, ATS, CTS, NICE, GOLD och IPCRG och samtliga rekommendationer om spirometri i dessa bygger på konsensus. I några riktlinjer (ATS exempelvis) anges att stöd i litteratur har sökts utan resultat, medan andra (till exempel GOLD) inte anger något om litteratursökningar i sina rekommendationer. Sammanfattningsvis finns det rekommendationer om uppföljning med spirometri i 6 av riktlinjerna, varav 4 rekommenderar minst årlig spirometri.

Prognosen vid KOL är kopplad till hur snabbt lungfunktionen försämras över tid; ju snabbare lungfunktionen försämras desto sämre prognos. Lungfunktionsförsämringen kan endast bedömas genom att spirometri (efter bronkdilatation) utförs vid upprepade tillfällen under flera års tid, ju fler spirometrier desto säkrare blir bedömningen. Utöver information om sjukdomsprognos kan upprepad spirometri även ge information om när differentialdiagnostiska överväganden bör göras, som till exempel när lungfunktionsutvecklingen och kliniska symtom inte överensstämmer.

En konsensuspanel fick ta ställning till påståendet ”Vid KOL i stadium 2–4 ger årlig spirometri (efter bronkdilatation) möjlighet att identifiera patienter med snabb försämring i FEV1 (så kallade ”rapid decliners”). Den årliga spirometrin upprepas i upp till fem års tid”. Konsensus uppnåddes.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte gjort någon hälsoekonomisk bedömning för detta tillstånds- och åtgärdspar.

Referenser

  1. Bellamy, D, Bouchard, J, Henrichsen, S, Johansson, G, Langhammer, A, Reid, J, et al. International Primary Care Respiratory Group (IPCRG) Guidelines: management of chronic obstructive pulmonary disease (COPD). Prim Care Respir J. 2006; 15(1):48-57.
  2. Celli, BR. The importance of spirometry in COPD and asthma: effect on approach to management. Chest. 2000; 117(2 Suppl):15S-9S.
  3. Ferguson, GT. Recommendations for the management of COPD. Chest. 2000; 117(2 Suppl):23S-8S.
  4. Global Initiative for Chronic Obstructive Lung Disease (GOLD). Global Strategy for the Diagnosis, Management and Prevention of COPD. 2013.
  5. National Clinical Guideline Centre. Chronic obstructive pulmonary disease: management of chronic obstructive pulmonary disease in adults in primary and secondary care 2010:
  6. O'Donnell, DE, Aaron, S, Bourbeau, J, Hernandez, P, Marciniuk, DD, Balter, M, et al. Canadian Thoracic Society recommendations for management of chronic obstructive pulmonary disease - 2007 update. Can Respir J. 2007; 14 Suppl B:5B-32B.
  7. Price, D, Crockett, A, Arne, M, Garbe, B, Jones, RC, Kaplan, A, et al. Spirometry in primary care case-identification, diagnosis and management of COPD. Prim Care Respir J. 2009; 18(3):216-23.
  8. Qaseem, A, Wilt, TJ, Weinberger, SE, Hanania, NA, Criner, G, van der Molen, T, et al. Diagnosis and management of stable chronic obstructive pulmonary disease: a clinical practice guideline update from the American College of Physicians, American College of Chest Physicians, American Thoracic Society, and European Respiratory Society. Ann Intern Med. 2011; 155(3):179-91.
  9. Wilt, TJ, Niewoehner, D, MacDonald, R, Kane, RL. Management of stable chronic obstructive pulmonary disease: a systematic review for a clinical practice guideline. Ann Intern Med. 2007; 147(9):639-53.

Fullständigt kunskapsunderlag

Fullständigt kunskapsunderlag – Uppföljning och symtombedömning vid KOL