<%= GetMarkupText("MainLogo_AltText")%>
/
/

Inaktuellt

Denna publikation eller webbsida gäller inte längre. För att läsa inaktuella publikationer som saknar pdf, vänd dig till KB.

Anmälan enligt lex Maria

Vårdgivare är skyldiga att anmäla om patienter har skadats eller riskerat att skadas i vården.

Vad ska anmälas?

Ibland händer det att en patient får en skada till följd av brister i hälso- och sjukvården. Händelser som medfört allvarliga skador eller risker för skador ska anmälas till Socialstyrelsen enligt lex Maria. Händelser som bör anmälas är till exempel

  • fallskador som lett till allvarliga konsekvenser för patienten och som föranletts av brister i samband med undersökning, vård eller behandling
  • förväxlingar, felaktiga förskrivningar, feldoseringar eller felexpedieringar
  • händelser där läkemedel är inblandade om de föranlett eller borde ha föranlett aktiva behandlingsåtgärder eller överföring av patienten till en annan vårdenhet
  • utebliven eller fördröjd undersökning, diagnos, vård, behandling eller rehabilitering som varit motiverad enligt vetenskap och beprövad erfarenhet
  • felaktigt utförd undersökning, vård eller behandling
  • felaktig, otillräcklig eller vilseledande information till patienten eller närstående
  • felaktig, otillräcklig eller vilseledande instruktion eller information till personalen vid behandlande eller mottagande vårdenhet
  • felaktig användning eller felaktigt underhåll av medicintekniska produkter eller annan utrustning som tekniska försörjningssystem, nödkraftaggregat och informationssystem
  • tidigare okända eller mindre kända skador eller risker vid tillämpningen av metoder eller rutiner som är i allmänt bruk
  • händelser som förorsakats av brister i arbetsrutiner, i vårdens organisation eller i samarbetet mellan olika vårdenheter
  • vårdrelaterade infektioner
  • handling som av behandlingsansvarig yrkesutövare bedömts som försök till självmord och som föranletts av brister i undersökning, vård eller behandling.

Komplikationer som tidigare är kända och som är en oundviklig konsekvens av den sjukdom eller skada patienten vårdas för ska inte anmälas.

Vårdgivare hos landstingen ska anmäla händelser som inträffat på sjukhus, i primärvården och på andra vårdenheter som landstingen ansvarar för. Kommunerna är skyldiga att anmäla händelser som inträffat i äldreomsorgen, skolhälsovården och annan sjukvård som kommunerna ansvarar för.

Motsvarande regler gäller för hälso- och sjukvård och tandvård i privat regi och för den sjukvård som bedrivs i kriminalvården och Statens Institutionsstyrelse (SIS). Hälso- och sjukvården i försvaret omfattas dock inte.

Vem är skyldig att anmäla?

Det är vårdgivaren, det vill säga den som är ytterst ansvarig för vården, som är skyldig att anmäla händelsen till Socialstyrelsen. Varje vårdgivare ska utse en särskild person som ansvarar för att anmäla händelser enligt lex Maria.

På sjukhusen ansvarar ofta chefläkarna för lex Maria-anmälningar. I kommunerna har de medicinskt ansvariga sjuksköterskorna ansvaret. Om det på en privat mottagning bara finns en enda yrkesutövare, som samtidigt är ansvarig för vården, är hon eller han i lagens mening att betrakta som vårdgivare och därmed anmälningsskyldig.

Hälso- och sjukvårdspersonal som inte utsetts till ansvarig kan alltså inte göra en lex Maria-anmälan. Vårdgivarens anmälan kan dock många gånger utgår ifrån personalens avvikelserapporter, så det är viktigt att vårdpersonal anmäler fel och brister i vård och omsorg.

Patienter, närstående eller andra privatpersoner kan inte göra en lex Maria-anmälan. För privatpersoner finns andra möjligheter att anmäla fel i samband med vård och behandling och att klaga på socialtjänstens insatser.

Vad ska en anmälan innehålla?

Den ansvarige ska göra en anmälan på en särskild blankett för lex Maria-anmälan i PDF-format eller blankett för lex Maria-anmälan i Word-format. Blanketten ska skickas till Socialstyrelsens tillsynsregion tillsammans med 

  • verksamhetschefens interna utredning
  • eventuell händelseanalys
  • patientens journalhandlingar
  • redogörelser från hälso- och sjukvårdspersonal som varit med om händelsen 
  • patientens beskrivning av händelsen
  • tekniska fakta om en medicinteknisk produkt har använts i samband med händelsen.