Kontinuerlig utvärdering av krisberedskapen kan ge ny kunskap. För det krävs systematisk dokumentation och kritisk granskning av verksamheten.
Hälso- och sjukvårdens systematiska kvalitetsarbete ska innefatta metoder för att följa upp och utvärdera verksamhetens planering, genomförande, resultat och utveckling. Det inkluderar vad kommunerna och landstingen gör för att stärka förmågan till krisberedskap.
Utvärderingarna bör handla om vilka åtgärder de kommunala nämnderna och landstingen vidtar för att minska sårbarheten. Det är också viktigt att utvärdera hur verksamheterna i kommuner och landsting hanterar allvarliga händelser och försäkrar sig om att egna och andras erfarenheter tas tillvara.
Utvärderingarnas resultat utgör en viktig grund för slutsatser om hur det förebyggande och förberedande arbetet kan förbättras i hälso- och sjukvården. En första åtgärd bör vara att justera krisberedskapsplanen.
Observation som metod
Ett effektivt sätt att utvärdera arbetet och effekterna av krisåtgärderna är att utse observatörer. Syftet är att dra lärdom av allvarliga händelser och på så sätt öka kunskapen. Observatörer kan samla in och sammanställa relevant information om vad som har fungerat bra och mindre bra i hanteringen av krisen.
Ofta kan det vara bra med observatörer från exempelvis ett annat landsting, en annan kommun eller en revisionsbyrå, dels för att ens egen personal är upptagen med att hantera krisen, dels för att externa observatörer kan se på verksamheten med nya ögon.
Det måste redan i förväg vara klart varifrån observatörerna ska hämtas, även om man inte kan veta vilka personer det handlar om. Kommuner och landsting bör ha färdiga planer för hur observatörer ska rekryteras och aktiveras.
Sprid erfarenheter och lär av andras
"Alla ska inte behöva uppfinna hjulet gång på gång." Det är ett väl använt ordspråk. Det är viktigt att både få tillgång till och ta del av andras erfarenheter för att slippa göra egna onödiga misstag.
Utvärderingar ger bäst effekt om resultatet sprids såväl i den egna organisationen som till andra aktörer. För att stärka hälso- och sjukvårdens förmåga till krisberedskap, måste kommuner och landsting prestigelöst bjuda på sina erfarenheter och förslag till åtgärder, och se till att kunskapen når de personer som har användning för den.
När en stor olycka eller katastrof inträffar någonstans i världen, kan Socialstyrelsen skicka observatörer för att samla in information om hälso- och sjukvårdens agerande. Erfarenheterna sammanställs i katastrofmedicinska observatörsstudier (Kamedo) och används i vetenskapligt syfte. Studierna publiceras på Socialstyrelsens webbplats.