Krisberedskap innebär att kunna föreställa sig att det otänkbara händer och vidta åtgärder för att stärka förmågan att hantera det. För det krävs omfattande analys och planering.
Kommuner och landsting ska för varje mandatperiod upprätta och fastställa en plan för hur hälso- och sjukvården ska hantera allvarliga händelser. Planen ska vara ett stöd för dem som arbetar med att hantera krisen och ska klargöra hur krisogranisationen ska se ut.
Grunden i planen ska vara en analys av möjliga händelser och omständigheter som skulle kunna innebära risker för patientsäkerheten. Med hjälp av analysen ska man kunna bedöma sannolikheten för att oönskade händelser inträffar och se vilka konsekvenser det skulle kunna få för hälso- och sjukvården.
Grundläggande planer behövs, men det finns en risk att man låser sig vid ett antal bestämda sätt att reagera och agera. Med alltför ingående planer är ens händer bakbundna, och andra tänkbara handlingsalternativ missas. Planen bör därför inte vara alltför detaljerad utan ska snarare ha fokus på att skapa förutsättningar för improvisation genom utbildning och övning.