Diagnosgranskning

Diagnosgranskning innebär att man i efterhand granskar diagnoser och åtgärder i journaler och bedömer om valet av huvuddiagnos, bidiagnoser, åtgärder och koder är korrekt.

Diagnosgranskning kan ses som ett led i kvalitetssäkring och medicinsk revision. Granskningen kan ha olika syften: det kan t.ex. vara en allmän kontroll av kvaliteten på diagnossättning och kodningspraxis, en kontroll av kodningskvaliteten på sjukdomsregister eller en granskning av DRG och prestationsersättning.

Metoden för diagnosgranskning kan beskrivas så att man gör ett urval av journaler, lite olika beroende på syftet med granskningen. Avidentifierade journalkopior bedöms efter standardiserade bedömningskriterier som grundar sig på WHO:s och Socialstyrelsens regelverk. Minst två läkare med god erfarenhet av klassifikationer gör granskningen. 

Metoden har utvecklats av Nordiska centret för klassifikation av sjukdomar.

En korrekt diagnos- och åtgärdskodning är en förutsättning för en korrekt DRG-gruppering. Flera landsting har nu börjat med diagnosgranskning, som ett led i kvalitetsuppföljningen av primärklassificeringen.