ICF ger möjlighet att beskriva en persons funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa utifrån en biopsykosocial modell.
Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa är en svensk version (2003) av WHO:s International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF) som utkom 2001. Den kompletterar ICD-10, som ger diagnoser på sjukdomar, störningar eller andra hälsobetingelser (två personer med samma sjukdom kan ha olika nivåer av funktionstillstånd).
ICF består av två delar, vardera med två komponenter:
1. funktionstillstånd och funktionshinder som omfattar
A. kroppsfunktioner och kroppsstrukturer
B. aktiviteter och delaktighet
2. kontextuella faktorer som omfattar
A. omgivningsfaktorer
B. personfaktorer (för närvarande inte klassificerade i ICF).
Funktionstillstånd tjänar som en paraplyterm för kroppsfunktioner, kroppsstrukturer, aktiviteter och delaktighet. Det betecknar de positiva aspekterna av interaktionen mellan en person (med en hälsobetingelse) och med personens kontextuella faktorer.
Funktionshinder tjänar på motsvarande sätt som paraplyterm för funktionsnedsättningar, strukturavvikelser, aktivitetsbegränsningar eller delaktighetsinskränkningar och betecknar de negativa aspekterna av interaktionen mellan en person (med en hälsobetingelse) och med personens kontextuella faktorer.
Varje komponent består av olika domäner (områden) och varje domän av kategorier och underkategorier ordnade i en hierarkisk struktur. En persons hälsa eller hälsorelaterade tillstånd kan registreras genom att välja lämpliga kategorikoder eller kod med tillägg av bedömningsfaktorer, som anger omfattningen eller graden av funktionstillstånd eller funktionshinder inom respektive kategori eller i vilken utsträckning/grad en omgivningsfaktor är underlättande eller hindrande.
Syftet med ICF är att:
- ge en vetenskaplig grund för att förstå och studera hälsa och hälsorelaterade tillstånd, dess konsekvenser och bestämningsfaktorer
- skapa ett gemensamt språk för att beskriva hälsa och hälsorelaterade tillstånd i syfte att förbättra kommunikation mellan olika användare såsom hälso- och sjukvårdspersonal, personal inom socialtjänst, forskare, politiker och allmänhet inklusive människor med funktionshinder
- möjliggöra jämförelser av data mellan länder, mellan olika delar av hälso- och sjukvården, service- och tjänsteverksamheter över tid
- skapa ett systematiskt kodschema för hälsoinformationssystem
ICF tillämpas exempelvis som ett:
- kliniskt verktyg – vid bedömning av behov, vid koppling av behandlingar till specifika tillstånd, vid arbetsbedömningar, rehabilitering, habilitering och utvärdering av resultat
- statistiskt verktyg – vid insamling och sammanställning av data
- verktyg för forskning – för att mäta resultat
- socialpolitiskt verktyg – för planering av social trygghet, ersättningssystem och för utformning och implementering av policy
- redskap för utbildning – för utformning av läro- och kursplaner och för att öka medvetenhet och vidta sociala åtgärder.
