/
/
/

Socialstyrelsen kartläggning av hemlösheten 2011

Flera myndigheter sammanställer statistik men ingen av källorna ger en heltäckande bild och det är därför svårt att säga hur många som är hemlösa. För att komma så nära verkligheten som möjligt har Socialstyrelsen i uppdrag att göra nationella kartläggningar.

  • Kronofogden för statistik över antalet vräkningar.
  • Boverket gör varje år en bostadsmarknadsenkät (BME) för att beskriva utvecklingen på bostadsmarknaden.
  • Kriminalvården ger information om hur många som står utan bostad efter frigivning.
  • Socialstyrelsen har gjort fyra nationella mätningar: 1993, 1999, 2005 och senast 2011.

Även barn och familjer räknas

Som hemlös räknas den som sover ute eller på härbergen, institutionsboende (som ska skrivas ut inom tre månader), den som bor under osäkra förhållanden, till exempel med andrahandskontrakt eller inneboende hos vänner, liksom den som bor med exempelvis kommunalt kontrakt på grund av att han eller hon inte godkänns som hyresgäst på den ordinarie bostadsmarknaden.

– Kartläggningen omfattar även hemlösa barnfamiljer. Den omfattar också barn och ungdomar som av olika skäl lever under ”hemlösa förhållanden” utanför familjen, som alltså befinner sig i en gråzon mellan familjen och vård- och omsorgssystemet, förklarar Annika Remaeus, utredare på Socialstyrelsen.

– Våldsutsatta kvinnor som befinner sig på skyddat boende ingår också i kartläggningen. Men barn och ungdomar som är 18 år eller yngre och som är placerade av socialtjänsten utanför hemmet enligt SoL eller LVU, ska inte räknas med i. Inte heller asylsökande eller personer som inte har uppehållstillstånd i landet.

Visar läget en viss vecka

Intresset från kommunerna att delta i kartläggningsarbetet har varit stort. 2011 var svarsfrekvensen i det närmaste 100 procent. Enkäten skickas till alla myndigheter och organisationer som kan tänkas komma i kontakt med personer som är hemlösa. Uppgiftslämnarna fick fylla i en enkät för varje person de känner till som är hemlös under mätveckan, den 2-8 maj 2011.

Definitionen av hemlöshet 2011 har nu förtydligats så att långsiktiga sociala boendelösningar och vistelse på institution och behandlingshem har separerats och redovisas var för sig. Det förfarandet har lett till ett betydligt större gensvar vad gäller inrapporteringen från uppgiftslämnarna. Även för övriga hemlöshetssituationer har vissa förtydliganden gjorts, men dessa påverkar inte resultatet nämnvärt. Resultatet från de båda kartläggningarna går därför inte att direkt jämföra, men det är möjligt att se åt vilket håll utvecklingen har gått.

Hemlösheten har ökat

Av kartläggningen framgår att hemlösheten har ökat i alla hemlöshetssituationer sedan mätningen 2005. Det är dock färre personer som helt saknar en bostad eller ett boende, som under mätveckan exempelvis sover utomhus eller i offentliga utrymmen jämfört med 2005. Detta kan delvis ses som ett tecken på att ”tak över huvudet”-garantin, som var ett av målen i regeringens hemlöshetsstrategi 2007–2009, har tagits på allvar.

Sammanlagt har cirka 34 000 personer, enligt Socialstyrelsens definition, inrapporterats som hemlösa eller utestängda från den ordinarie bostadsmarknaden under mätveckan. I denna grupp finns personer som lever under mycket olika villkor och har olika behov av stöd från samhället. Av de inrapporterade hemlösa personerna befann sig cirka 4 500 personer i akut hemlöshet, varav 280 sov ute eller i offentliga utrymmen. 5 600 personer vistades på institution/kategoriboende. 13 900 personer bodde i långsiktiga boendelösningar (den sekundära bostadsmarknaden) och 6 800 personer i eget ordnat, kortsiktigt boende.

Socialtjänsten hyresvärd för allt fler

Den stora ökningen av inrapporterade hemlösa personer gäller främst personer som bor i relativt långsiktiga boendelösningar, som till exempel försökslägenheter, träningslägenheter och bostäder med sociala kontrakt. Även Boverkets statistik visar att denna typ av boendelösningar har ökat och att socialtjänsten blivit en allt större hyresvärd för personer som inte blir godkända på den ordinarie bostadsmarknaden. Nästan hälften av de personer som ingår i kartläggningen finns i dessa mer långsiktiga boendelösningar. Här finns många barnfamiljer, vilket innebär att hemlöshet och osäkert boende är en realitet för en stor grupp av barn i Sverige.

En effekt av att socialtjänsten blivit en allt viktigare hyresvärd för bredare grupper är att ensamstående personer med uttalad social problematik riskerar att få stå tillbaka och fastna i mer akuta boendelösningar. Det är en utmaning för kommunerna att frigöra resurser och bostäder åt de mest utsatta grupperna av hemlösa personer.

Andelen kvinnor och utrikes födda ökar

Andelen kvinnor i gruppen hemlösa personer har ökat, liksom andelen utrikes födda personer. Överrepresentationen av utrikes födda är ännu mer markant jämfört med den förra kartläggningen.
För första gången har Socialstyrelsen gjort ett försök att kartlägga hemlösheten bland barn och unga som befinner sig i gråzonen mellan familj och samhällets vård och omsorg. Sammanlagt har cirka 400 barn och ungdomar inrapporterats. Familjeproblem uppgavs vara den främsta orsaken bakom barnens och ungdomarnas hemlöshet. En liten andel rapporterades ha missbruksproblem.

Lägre andel med missbruk och psykisk ohälsa

I gruppen hemlösa personer finns numera en lägre andel som har de problem som traditionellt förknippas med hemlöshet, det vill säga missbruk och psykisk ohälsa. Det är särskilt tydligt bland dem som är födda utanför Sverige. Dock måste påpekas att missbruksproblem och psykisk ohälsa alltjämt är en betydande problematik i gruppen som helhet.

Utanför arbetsmarknaden – utestängd från bostadsmarknaden

Hemlöshet är ett sammansatt problem där många faktorer spelar in. Förankring på arbetsmarknaden har en central betydelse. Av kartläggningen framgår att ytterst få av personerna har lönearbete. Ekonomiskt bistånd är en vanlig inkomstkälla. Det rör sig alltså i stor utsträckning om personer som står utanför arbetsmarknaden. Eftersom många hyresvärdar inte godkänner ekonomiskt bistånd som inkomst utestängs personerna också från den ordinarie bostadsmarknaden.

Hemlöshet är både en socialpolitisk och en bostadspolitisk angelägenhet. Både individuellt anpassat stöd i boendet och strukturella förändringar behövs för att hemlöshet ska kunna motverkas.