Piercing och tatuering

Piercing och tatuering innebär alltid en hälsorisk, eftersom kroppens eget skydd i form av hud eller slemhinnor punkteras. Därför är det viktigt med god kunskap om hygien och goda hygienrutiner för att minska riskerna. Verksamhetsutövaren har ansvar för rutiner och egenkontroll.

Socialstyrelsen vägleder kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder samt länsstyrelserna när det gäller miljöbalkens regler om piercing och tatuering.

Om du driver eller ska starta en piercing- eller tatueringsstudio ska du vända dig till din kommuns miljö- och hälsoskyddskontor.


En god hygien är bästa sättet att minimera riskerna. Viktigt är att rengöra, desinficera och sterilisera de arbetsverktyg som används. Det är också viktigt att tvätta och desinficera händerna och att använda engångshandskar vid behandlingen. Lokalerna bör vara utformade så att rengöring och desinfektion underlättas.

Piercing- och tatueringsverksamheter är anmälningspliktiga till miljö- och hälsoskyddsnämnden enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Den som bedriver en piercing- och tatueringsverksamhet har ansvar för egenkontrollen av sin verksamhet och ska följa de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken.

Har du som privatperson klagomål på hygien, städning, luftkvalitet eller får problem efter ingreppet när du besökt en piercing eller tatueringsverksamhet ska du i första hand vända dig till verksamheten. Om inte det hjälper kontaktar du kommunens miljö- och hälsoskyddskontor.

Hälsorisker vid piercing och tatuering

Att pierca eller tatuera sig innebär alltid en hälsorisk, eftersom kroppens eget skydd i form av hud eller slemhinnor punkteras. Oönskade effekter av tatuering och piercing är olika slags infektioner, allergier, skador i munhålan eller ärrbildningar.

Infektioner

Infektioner kan uppkomma om bakterier från hudens yta förs ner i de djupare hudlagren. Det kan förebyggas genom att de instrument som penetrerar huden vid tatuering och piercing är sterila och övriga instrument desinfekterade. Det är också viktigt att man har god handhygien och använder engångshandskar vid behandlingen.

Tatueringsfärger

Tatueringsfärger, det vill säga färger som injiceras under huden för tatuering eller permanent makeup, har tidigare saknat särskild lagstiftning i Sverige. En svensk förordning (2012:503) om tatueringsfärger började gälla den 1 augusti 2012 och Läkemedelsverket har tagit fram en föreskrift på området som började gälla den 1 februari 2013. Förordningen tar upp övergripande villkor som gäller när man vill tillverka, importera, saluföra eller använda tatueringsfärg i sin verksamhet. Syftet med de nya reglerna är att skydda de som tatuerar sig genom att begränsa riskerna med tatueringsfärger så de inte innehåller skadliga ämnen och att se till att en effektiv kontroll av tatueringsfärger är möjlig på den svenska marknaden.

För mer information om tatueringsfärger, besök Läkemedelsverkets webbplats eller kontakta enheten för kosmetiska produkter Läkemedelsverket.

Läkemedelsverket har ansvar för att kontrollera primärleverantörer av tatueringsfärger i Sverige, det vill säga de som tillverkar, yrkesmässigt importerar eller exporterar tatueringsfärger.

Sveriges kommuner har tillsyn över primärleverantörer av tatueringsfärger inom sin kommun, liksom över återförsäljare och de som injicerar färg (tatuerarna).

Allergier

Den vanligaste allergin vid piercing är nickelallergi. Nickelallergi kan leda till eksem med rodnad, svullnad, blåsor, sprickor och klåda. Allergin ökar risken för handeksem, som kan påverka arbetsförmågan och livskvaliteten. Allergin är livslång. Vissa personer kan också få allergier som en reaktion på tatueringsfärgen.

Skador i munhålan

När man piercar sig i munhålan eller läpparna riskerar man skador på både tänder och vävnader i munnen. Man kan få tandlossning eller att tandköttet förstörs eftersom det utsätts för slitage mot det hårda smycke man sätter dit. Piercing i munhålan kan även leda till kraftiga blödningar och nervskador, vilket kan påverka talet och förmågan att äta. Även tandfrakturer kan förekomma. Skador i munhålan kan bli bestående.

Ärrbildning

Ärrbildningar kan uppstå vid både piercing och tatuering. Det bildas knölar eller andra typer av förändringar av huden, och i många fall blir skadan bestående. Ärrbildning kan förebyggas genom att piercingnålarna har samma storlek som läksmycket. Det är viktigt att läksmycket inte är för kort, eftersom det då finns risk för att det växer in i huden, med ärrbildning som följd.

Sjukdomar och mediciner

Vissa sjukdomstillstånd och medicineringar gör det olämpligt att pierca eller tatuera sig. Kontakta läkare eller tandläkare för att få råd om detta.

Egenkontroll vid piercing och tatuering

Det är verksamhetsutövaren, det vill säga den som bedriver verksamheten, som har ansvar för att de som piercar eller tatuerar sig inte utsätts för några risker i samband med behandlingen. Det är därför viktigt att piercing- och tatueringsverksamheter har god kunskap om hygienfrågor och har goda hygienrutiner för att minska hälsoriskerna. Hygienrutinerna ska finnas dokumenterade i egenkontrollen. I egenkontrollen ska verksamhetsutövaren fortlöpande kontrollera, planera och följa upp verksamheten för att motverka och förebygga att olägenhet för människors hälsa uppstår.

Det är alltid verksamhetsutövaren som utför sin egenkontroll och som är ansvarig för den. Miljöinspektören ska bedöma egenkontrollprogrammet och om egenkontrollen är tillräcklig utifrån den verksamhet som bedrivs, lokalens utformning och utrustning samt verksamhetsutövarens kompetens. I Socialstyrelsens dokument Egenkontroll vid piercing och tatuering finns beskrivna några av de områden som egenkontrollen bör omfatta.

Hygienrutiner vid piercing och tatuering

En god hygien är bästa sättet att minimera riskerna med piercing och tatuering. Att rengöra, desinficera och sterilisera de verktyg man använder och att tvätta och desinficera händerna är viktigt.

Personlig hygien

Kontaktsmitta med händerna är den vanligaste av alla smittvägar. God handhygien är därför viktigt. Genom att tvätta händerna får man bort både synlig smuts och minskar mängden bakterier.

Den som utför en behandling bör tvätta händerna vid synlig smuts, efter toalettbesök och i övrigt vid behov. Händerna bör också desinficeras vid arbeten där smittrisken är stor. Vid behandlingar där hud och slemhinna punkteras bör händerna desinficeras före ingreppet och engångshandskar användas. Handskarna behöver bytas mellan varje behandling. Det går inte att desinficera eller återanvända handskar. För att ytterligare minska risken för smittspridning är det lämpligt att händerna även desinfekteras efter ingreppet.

Den som arbetar med piercing och tatuering bör använda särskilda arbetskläder. För att minska risken för smittspridning bör arbetskläderna förvaras på arbetsplatsen, åtskilda från de privata kläderna. Den som utför behandling bör undvika att använda klockor eller smycken på händer och underarmar.

Rengöring, desinfektion och sterilisering

En fullständig smittrening av instrument och arbetsverktyg sker i tre steg:

  • rengöring
  • desinfektion
  • sterilisering

Rengöring innebär att all synlig smuts avlägsnas. För instrument, redskap och produkter som vid normal användning bara berör intakt hud, inte slemhinnor eller skadad hud, räcker en noggrann rengöring.

Desinfektion innebär att man utsätter ett föremål eller en yta för en process som minskar mängden bakterier, virus och svampsporer till ett så lågt antal att föremålet eller ytan blir höggradigt ren. De produkter som kommer i beröring med skadad hud eller slemhinnor utan att penetrera dem bör desinfekteras.  Hud eller slemhinna som ska piercas eller tatueras måste vara ren och fri från sår. För att undvika att bakterier på ytan förs ned i djupare hudlager och orsakar infektioner behövs desinfektion av huden.

Sterilisering innebär att en produkt blir fri från levande mikroorganismer. När man penetrerar hud eller slemhinnor ska sterila instrument användas och när man tar hål ska sterila smycken användas. De steriliseringsmetoder som finns är:

  • autoklavering
  • torrsterilisering
  • kemisk sterilisering
  • joniserande strålning.

Skötsel och underhåll

För att hålla en god hygienisk standard och för att minska risken för smittspridning behövs daglig städning av behandlingsrum, toaletter och andra utrymmen. Städningen syftar till att föra bort och minska en rad föroreningar från inomhusmiljön.

Utifrån hygieniska aspekter är det lämpligt att använda engångsmaterial för avtorkning och handtorkning istället för textila material så långt det är möjligt. När textila material ändå används är skötseln och tvättningen av dem viktig. Handdukar måste till exempel tvättas i tillräckligt hög temperatur.

Goda rutiner för städning, rengöring och tvättning är en del av egenkontrollen.