Varje sommar sprids olika smittor via badvatten. Främst är det mag- och tarmsjukdomar som sprids till badvattnet via avföring från betande djur, sjöfågel eller människor.
För att minska risken att bli smittad bör du undvika att bada i vatten som gränsar till beteshagar där djur vistas. Många barn sväljer mer vatten än vuxna när de badar och därmed är det större risk att barnen blir sjuka.
Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder tar in provsvar från verksamhetsutövaren för de offentliga badplatserna under sommaren. Prover tas på bakterier som kan visa om det finns risk att vattnet är förorenat av andra mikroorganismer. På samma gång kontrolleras algblomningen på badplatserna. Resultatet från badplatsernas provtagning, samt vilka badplatser som provtas, kan man se på den här webbplatsen:
Naturvårdsverket är tillsynsvägledande myndighet för badvattenkvalitet på offentliga badplatser. Socialstyrelsen är tillsynsvägledande myndighet för bassängbad.
Mag-och tarmsmittor
Tarmbakterier – koliforma bakterier är ett samlingsnamn för bakterier som förekommer naturligt i mag-tarmsystemet. Vissa koliforma bakterier kan orsaka mag- tarmsjukdom. Escherichia coli (E. coli) är den vanligaste tarmbakterien hos människan och den mest kända av de koliforma bakterierna. Vid kommunernas kontroll av offentliga badplatser ingår E. coli. En viss typ av E. coli, EHEC/VTEC kan orsaka allvarlig mag- och tarmsjukdom hos människor. Människor smittas direkt eller indirekt via kontakt med avföring, främst från nöt och fårt. Man kan smittas både vid vistelse i gödselpåverkad mark som beteshagar och via gödselpåverkat badvatten. VTEC-bakterien kan överleva flera månader ute i miljön. Den kan därmed innebära en smittrisk för badande om det finns angränsande betade strandängar eller betesmark med avrinning till badplatsen. Offentliga badplatser i anslutning till djurhållning kan ses som en risk för olägenhet för människors hälsa och kan därmed förbjudas av miljö- och hälsoskyddsnämnden med stöd av miljöbalken. Även andra mikroorganismer som campylobacter, salmonella och calicivirus kan ge upphov till smittspridning i badvatten.
Badsårsfeber
Badsårsfeber orsakas av vibriobakterier. Badsårsfeber kan uppstå om bakterier kommer in i ett sår. Risken ökar om såren är djupa och vätskande. Små skrapsår, sönderrivna myggbett, skavsår eller liknande kan betraktas som riskfria. Infektionen blir värre om personen har ett svagt immunförsvar, t.ex. på grund av hög ålder. Bakterierna finns främst i bräckt vatten, men kan ibland även finnas i sötvatten. De gynnas av vattentemperaturer över 20 °C, och om vattentemperaturen varit mer än 20 °C i en vecka bör man undvika att bada om man har sår som inte är bagatellartade.
Badklåda
Badklåda, även kallad simmarklåda eller cerkariedermatit, är en självläkande parasitorsakad åkomma som man kan få vid bad i sötvatten eller bräckt vatten. Cerkarierna kan ge upphov till kliande utslag som kan påminna om myggbett. Utslagen brukar finnas kvar ca en vecka. Badklåda är inte smittsam från person till person.