Problem med dricksvattenkvaliteten är vanligt i enskilda vattentäkter. En studie som gjordes 2007 av 5000 analysresultat visade att endast cirka 20 procent av de undersökta brunnarna hade tjänligt dricksvatten och lika stor andel hade otjänligt.
Den vanligaste orsaken till problem med vattenkvaliteten var mikrobiologisk tillväxt enligt studien. Av de kemiska parametrarna gav arsenik, uran, fluorid och mangan relativt ofta upphov till kvalitetsproblem.
Många orsaker till problemen
Det är oftast grundvatten som används i enskilda vattentäkter. Grundvattenkvaliteten varierar över landet och beror bland annat på hur jorden och berggrunden ser ut och på olika föroreningar.
Problem med vattenkvaliteten kan uppstå naturligt genom att olika ämnen lakas ur från berggrunden eller jordlagren till grundvattnet. Speciellt bergborrade brunnar kan naturligt innehålla höga halter av till exempel uran, arsenik, radon och fluorid. De material som används i brunnar och vattenledningar kan också ge upphov till höga halter av till exempel koppar och bly.
Eftersom en grävd brunn anläggs i relativt ytliga grundvattenmagasin är den utsatt för mer yttre påverkan, från till exempel avlopp och jordbruk, än en bergborrad brunn. Grävda brunnar har därför ofta sämre mikrobiologisk vattenkvalitet än bergborrade brunnar. Socialstyrelsens och SGU:s studie från 2007 visade att nästan 35 procent av de grävda brunnarna hade otjänligt dricksvatten. Drygt tio procent av proverna från bergborrade brunnar var otjänliga.
Höga halter av natrium och klorid kan tyda på ett överuttag av grundvatten i områden som har legat under hav efter den senaste istiden. Höga halter av natrium och klorid kan också bero på föroreningar från vägsaltning.
Enligt den så kallade Klimat- och sårbarhetsutredningen kommer Sverige att påverkas kraftigt av klimatförändringarna med högre temperatur, mer nederbörd och fler extrema vädersituationer. Det kommer bland annat att bli problem för den framtida vattenförsörjningen, eftersom riskerna för smittspridning och förorening av dricksvattentäkter blir större.
Ansvar för vattenkvaliteten
Det är fastighetsägaren/brunnsägaren eller en ägarförening som är ansvarig för att driva och sköta den enskilda brunnen och därmed för vattenkvaliteten. Ansvaret inkluderar att kontrollera och ta prover på dricksvattnet i brunnen. Om det är problem med brunnen är det också brunnsägaren som måste göra något åt problemen.
Miljöförvaltningen i kommunen kan svara på frågor om enskilda vattentäkter, till exempel om provtagning.
Socialstyrelsen ansvarar för normgivning och vägledning till kommunernas miljöförvaltningar i frågor om dricksvatten från enskilda vattentäkter och mindre anläggningar. Socialstyrelsens ansvar gäller för enskilda dricksvattenanläggningar
- som tillhandahåller mindre än 10 m3 dricksvatten per dygn, eller
- som försörjer färre än 50 personer
Råden gäller inte om vattnet tillhandahålls eller används som en del av en kommersiell eller offentlig verksamhet.
De flesta i Sverige får sitt dricksvatten genom kommunala anläggningar. Det kommunala dricksvattnet kontrolleras regelbundet, dels genom egenkontroll och dels genom den offentliga kontrollen som sköts av kommunernas miljöförvaltningar. De kommunala anläggningarna omfattas av Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten som grundar sig på EU:s dricksvattendirektiv (98/83/EG).