Inom vården och liknade verksamheter uppstår olika typer av avfall. Det kan vara svårt att bedöma hur avfallet ska klassas och därmed hur det ska tas om hand. Det är viktigt att klassa och märka avfall rätt, både för att skydda människor och miljön.
I miljöbalkens 15 kapitel (1998:808) och avfallsförordningen (2011:927) regleras avfall. I förordningen framgår hur avfall ska hanteras. Det står också om avfallet ska klassas som farligt avfall eller inte. Då avfallshanteringen regleras under miljöbalken råder balkens övergripande regler. De innebär bl.a. att den som driver en verksamhet där avfall uppkommer eller den som transporterar avfall ska ha tillräckligt med kunskap om hur avfall ska hanteras. Den som är ansvarig ska för tillsynsmyndigheten kunna visa att hanteringen har skett enligt lagstiftningen och ska ha vidtagit försiktighetsmått för att förebygga och hindra att avfallshanteringen medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljö.
Farligt avfall
Farligt avfall är avfall som har en eller flera farliga egenskaper. Avfallet kan skada människor, djur, växtlighet eller ekosystem på kort eller lång sikt. Det kan t.ex. vara giftigt, cancerframkallande, explosivt eller brandfarligt. För vården gäller att smittförande avfall, avfall från cytostatikabehandling och amalgam från tandvården klassas som farligt avfall – utöver det vanliga farliga avfallet. Hanteringen av farligt avfall omfattas av särskilda krav på säkerhet, kontroll, dokumentation, transport och destruktion. Det framgår av bilagan till avfallsförordningen vad som utgör farligt avfall. Farligt avfall kan även klassas som "farligt gods" när det ska transporteras.
Smittförande avfall från hälso- och sjukvården
Smittförande avfall från hälso- och sjukvården omfattar allt skärande och stickande avfall som har varit i kontakt med kroppsvätskor. Hit räknas även avfall som är förorenat med organisk material från en känd eller misstänkt smitta orsakad av mikroorganismer tillhörande riskklass 3 eller 4 enligt AFS 2005:1 och mikroorganismer som är framodlade och tillhör riskklass 2–4. Avfallet ska ha uppkommit i verksamheter som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:736), tandvårdslagen (1985:125) eller annan medicinsk verksamhet samt undervisning och forskning inom dessa områden. I Socialstyrelsens föreskrift och allmänna råd (SOSFS 2005:26) om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården står det hur man ska hantera, förvara, märka och transportera smittförande avfall. Det smittförande avfallet klassas även som "farligt avfall" enligt avfallsförordningen.
Biologiskt avfall
Exempel på biologiskt avfall är vävnader, organ och identifierbara kroppsdelar från människa. Sådant avfall som har uppkommit i hälso- och sjukvården, från annan medicinsk verksamhet eller från forskning och undervisning och som kan medföra olägenhet för människors hälsa ska hanteras på särskilt sätt. Det ska hanteras enligt Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2001:8) om försiktighetsmått vid hantering och märkning av sådant biologiskt avfall som kan medföra olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken för att förhindra att olägenhet för människors hälsa uppstår.
Avfall från hemsjukvården
För avfall som uppstår i den personalskötta hemsjukvården gäller Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:26) om hantering av smittförande avfall från hälso- och sjukvården.
Avfall från yrkesmässig hygienisk verksamhet
Yrkesmässig hygienisk verksamhet är till exempel fotvård, håltagning, piercing och tatuering. Det är en hygienisk verksamhet som erbjuds allmänheten och som inte står under Socialstyrelsens tillsyn över yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Avfall från yrkesmässig hygienisk verksamhet kan till stor del jämföras med hushållsavfall, där vissa typer av avfall, exempelvis kemikalier och stickande och skärande avfall, ska hanteras på särskilt sätt för att inte skada människors hälsa eller miljö. Stickande och skärande avfall ska förpackas så att ingen person vid sophanteringen kan skada sig. Kemikalier, elektrisk utrustning m.m. är farligt avfall och ska lämnas på särskild plats. Rutiner för hanteringen av det farliga avfallet bör finnas i verksamhetens egenkontroll. Olika kommuner har olika lösningar för avfallshantering. Om du har frågor ska du därför kontakta den kommun där du har din verksamhet.
Tillsynsansvar
En rad olika myndigheter har tillsynsansvar eller är tillsynsvägledande inom området:
Kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder eller motsvarande har tillsynsansvar över det avfall som uppkommer inom kommunens geografiska område.
Naturvårdsverket är tillsynsvägledande myndighet för de flesta avfallsfrågor och farligt avfall.
Socialstyrelsen är tillsynsvägledande vad gäller smittförande och biologiskt avfall från vården.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är tillsynsvägledande myndighet för farligt gods.
Arbetsmiljöverket är tillsynsmyndighet över all hantering av avfall där personal är inblandad.