/
/

Frågor och svar om välfärdsteknik

  • Ämne: Välfärdsteknik

Här hittar du svar på frågor om välfärdsteknik. Frågorna vänder sig till dig som arbetar i vården och omsorgen av vuxna personer med insatser enligt HSL, SoL och LSS.

Innehåll


1. Kan man vidta åtgärder inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och verksamhet som bedrivs med stöd av LSS mot den enskildes vilja?

Hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) bygger på frivillighet, och förutsätter med andra ord samtycke. Av patientlagen framgår att hälso- och sjukvård inte kan ges utan den enskildes samtycke. (För olika former av samtycken se meddelandeblad nr 12/2013, Tvångs- och skyddsåtgärder inom vård och omsorg för vuxna). Detta innebär att man inom vården och omsorgen i regel inte kan vidta åtgärder mot den enskildes vilja (tvångs- och begränsningsåtgärder).

2. Får man använda välfärdsteknik inom vården och omsorgen?

Det finns inget förbud i hälso- och sjukvårdslagen, patientlagen, socialtjänstlagen eller LSS mot att använda teknik i vården och omsorgen av vuxna. Det är dock inte möjligt att generellt ange vilka tekniska lösningar som är tillåtna respektive otillåtna. Det är många faktorer som påverkar den bedömningen, som till exempel vilka funktioner tekniken har, vem mottagaren för den är och vad som är syftet med lösningen. Detta innebär att en bedömning måste göras i varje enskilt fall.

Hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) bygger på frivillighet, och förutsätter med andra ord samtycke. Av patientlagen framgår att hälso- och sjukvård inte kan ges utan den enskildes samtycke. (För olika former av samtycken se meddelandeblad nr 12/2013, Tvångs- och skyddsåtgärder inom vård och omsorg för vuxna). Detta innebär att man inom vården och omsorgen i regel inte kan vidta åtgärder mot den enskildes vilja (tvångs- och begränsningsåtgärder).

Hälso- och sjukvården ska bland annat bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen och tillgodose patientens behov av kontinuitet, trygghet och säkerhet i vården. Verksamheter inom socialtjänsten och enligt LSS ska bland annat bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet och de insatser som ges ska vara av god kvalitet samt tillgodose den enskildes behov av trygghet och säkerhet. Insatser för den enskilde ska utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne enligt socialtjänstlagen. Den enskilde ska i största möjliga utsträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges enligt LSS. Utöver kravet på samtycke måste samtliga dessa regler och principer beaktas då välfärdsteknik används inom vården och omsorgen.

Åtgärder som vidtas inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och verksamhet enligt LSS ska utgå från den enskildes individuella behov och förutsättningar. Detta gäller oavsett om det är fråga om tekniska eller andra former av lösningar. Beslut om åtgärder i form av tekniska lösningar för enskilda ska därför bygga på individuella bedömningar och får inte fattas generellt.

Vilka former av lösningar som ska användas – tekniska eller traditionella lösningar eller en blandning av dessa – behöver alltså fastställas inom ramen för en individuell bedömning. Hänsyn behöver bland annat tas till syftet med åtgärden och om åtgärden tillgodoser den enskildes individuella behov. Därutöver behöver man beakta de generella principer som gäller för vården och omsorgen, som till exempel rätten till självbestämmande, integritet, delaktighet, trygghet och säkerhet. Den enskilde ska också samtycka till åtgärden. 

Personer med till exempel demenssjukdom eller andra typer av kognitiva funktionsnedsättningar kan ha kommunikationssvårigheter men kan genom sina reaktioner visa hur de upplever en viss åtgärd. Detta får i sådana fall vara vägledande för ställningstagandet om samtycke föreligger eller inte. Även personer med fysiska funktionsnedsättningar kan ha olika former av kommunikationssvårigheter. Ibland kan rätt stöd och hjälpmedel ge förutsättningar för dessa personer att uttrycka sin vilja. Den enskilde kan därför behöva särskilt stöd för att kommunicera. Detta kan göras genom exempelvis visuellt stöd eller alternativ kommunikation.

I 2 kap. 6 § andra stycket RF finns en bestämmelse som skyddar enskilda från betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. Därför behöver man vara uppmärksam på om den valda välfärdstekniken omfattas av den aktuella bestämmelsen. Beroende på vilken slags välfärdsteknik som tillämpas i verksamheten kan även andra regler än de som redan har nämnts behöva beaktas, till exempel regler som handlar om personuppgiftsbehandling och kameraövervakningslagen (2013:460).

3. Får man använda välfärdsteknik som gör det möjligt att hitta en enskild och/eller uppmärksamma om denne passerat en förutbestämd gräns utanför det särskilda eller ordinära boendet, med hans eller hennes samtycke?

Man kan använda sådana tekniska lösningar om den enskilde samtycker till dem. Den tilltänkta lösningen ska alltså vara frivillig, vilket innebär att den enskilde inte ska känna sig tvingad att använda den.

Innan en sådan lösning används behöver man inom ramen för en individuell bedömning klarlägga lösningens syfte och om den tillgodoser den enskildes behov. Man behöver också beakta de generella principer som gäller för vården och omsorgen, som till exempel rätten till självbestämmande, integritet, delaktighet, trygghet och säkerhet. Den aktuella välfärdstekniken får inte användas för att kompensera för till exempel bristande bemanning, brister i kompetens eller att verksamheten bedrivs i lokaler som inte är ändamålsenliga. Lösningen ska istället syfta till att stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde i sin vardag. Det kan till exempel handla om att ge den enskilde större möjlighet att röra sig fritt och samtidigt känna sig trygg vilket ger en ökad känsla av självständighet och självbestämmande.

Om den valda tekniska lösningen aktualiserar en tillämpning av bestämmelsen i 2 kap. 6 § andra stycket RF (se fråga 2) behöver även samtyckeskravet där beaktas.

4. Får man använda välfärdsteknik som gör det möjligt att hitta en enskild och/eller uppmärksamma om denne passerat en förutbestämd gräns utanför det särskilda eller ordinära boendet, mot den enskildes vilja?

Det finns inte något stöd i socialtjänstlagen, LSS, patientlagen eller hälso- och sjukvårdslagen för att använda en sådan lösning mot en enskilds vilja.

5. Får man använda så kallade larmmattor, rörelse- eller fallsensorer med den enskildes samtycke?

Man kan använda välfärdsteknik som till exempel larmmattor och rörelser- eller fallsensorer om den enskilde samtycker till detta. Den tilltänkta lösningen ska alltså vara frivillig, vilket innebär att den enskilde inte ska känna sig tvingad att använda den tekniska lösningen.

Innan en sådan åtgärd används behöver man inom ramen för en individuell bedömning klarlägga lösningens syfte och om den tillgodoser den enskildes behov. Man behöver också beakta de generella principer som gäller för vården och omsorgen, som till exempel rätten till självbestämmande, integritet, delaktighet, trygghet och säkerhet. Den aktuella tekniska lösningen får inte användas för att kompensera för till exempel bristande bemanning, brister i kompetens eller att verksamheten bedrivs i lokaler som inte är ändamålsenliga. Lösningen ska istället syfta till att stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde i sin vardag. Om den valda välfärdstekniken aktualiserar en tillämpning av bestämmelsen i 2 kap. 6 § andra stycket RF (se fråga 2) behöver även samtyckeskravet där beaktas.

6. Får man använda så kallade larmmattor, rörelse- eller fallsensorer mot den enskildes vilja?

Det finns inte något stöd i socialtjänstlagen, LSS eller hälso- och sjukvårdslagen för att använda tekniska lösningar som så kallade larmmattor och rörelsedetektorer mot den enskildes vilja.

7. Får man använda mikrofoner eller videokameror i den enskildes bostad i syfte att uppmärksamma om han eller hon behöver hjälp eller för att vid i förväg bestämda tidpunkter titta till denne, med hans eller hennes samtycke?

Man kan använda sådana tekniska lösningar om den enskilde samtycker till dem. Den tilltänkta lösningen ska alltså vara frivillig, vilket innebär att den enskilde inte ska känna sig tvingad att använda den.

Innan en sådan lösning används behöver man inom ramen för en individuell bedömning klarlägga lösningens syfte och om den tillgodoser den enskildes behov. Man behöver också beakta de generella principer som gäller för vården och omsorgen, som till exempel rätten till självbestämmande, integritet, delaktighet, trygghet och säkerhet. Den aktuella tekniska lösningen får inte användas för att kompensera för till exempel bristande bemanning, brister i kompetens eller att verksamheten bedrivs i lokaler som inte är ändamålsenliga. Istället ska lösningen syfta till att skydda, stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde i sin vardag. Det kan till exempel handla om att en enskild får en bättre nattsömn genom att denne inte blir väckt av personalen eller för att man inte kan somna i avvaktan på att personalen ska komma. För vissa personer kan den här typen av tekniska lösningar upplevas som mindre integritetskränkande än när personalen besöker denne i sitt hem.

Man behöver även vara uppmärksam på om den valda tekniska lösningen aktualiserar en tillämpning av bestämmelsen i 2 kap. 6 § andra stycket RF (se fråga 2).

8. Får man använda mikrofoner eller videokameror i den enskildes bostad i syfte att uppmärksamma om han eller hon behöver hjälp eller för att vid i förväg bestämda tidpunkter titta till denne, mot den enskildes vilja?

Det finns inte något stöd i socialtjänstlagen, LSS eller hälso- och sjukvårdslagen för att tillämpa en sådan lösning mot den enskildes vilja.

9. Får ett förskrivet hjälpmedel användas mot den enskildes vilja?

Det finns inte något stöd i socialtjänstlagen, LSS, patientlagen eller hälso- och sjukvårdslagen för att använda ett förskrivet hjälpmedel mot den enskildes vilja. Detta gäller oavsett om legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal utifrån sin medicinska kompetens har bedömt att den enskilde är i behov av hjälpmedlet. Det finns dock inget hinder för att motivera och stödja den enskilde till att använda hjälpmedlet.

10. Vad har ett samtycke för betydelse?

Samma slag av åtgärd kan vara tillåten eller otillåten beroende på syftet med åtgärden och om det finns ett samtycke. För att vara tillåten ska åtgärden syfta till att skydda, stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde. Den enskilde måste dessutom samtycka till åtgärden. Till exempel kan ett bälte vara en skyddsåtgärd om det bidrar till att den enskilde sitter bra och känner sig trygg och säker samt att den enskilde samtycker till att bältet används. Att däremot spänna fast någon med bälte när han eller hon inte samtycker till detta är inte tillåtet.

För mer information om samtycken se Socialstyrelsens meddelandeblad nr 12/2013, Tvångs- och skyddsåtgärder inom vård och omsorg för vuxna, sidorna 4–6.

11. Vad händer om den enskilde motsätter sig en åtgärd som han eller hon tidigare har samtyckt till?

Den enskilde har rätt att när som helst återkalla sitt samtycke. Om den enskilde motsätter sig en åtgärd som han eller hon tidigare har samtyckt till så får åtgärden således inte fortsätta eller vidtas.

12. Kan anhöriga, god man eller förvaltare samtycka till eller kräva användning av en tvångs- eller begränsningsåtgärd?

Då användning av tvångsåtgärder kräver lagstöd kan inte anhöriga, god man eller förvaltare samtycka eller kräva att socialtjänsten, verksamhet enligt LSS eller hälso- och sjukvården ska använda tvångsåtgärder.