Frågor och svar om sprututbyte

  • Ämne: Sprututbyte

Innehåll


Vad är en sprututbytesverksamhet?

En mottagning där personer som injicerar droger får möjlighet att byta till nya sprutor och kanyler för att skydda sig mot blodsmittor som hiv, hepatiter och andra blodburna infektioner. Verksamheterna har också målet att fånga upp personer i aktivt missbruk för att ge information, möjlighet att testa sig mot sjukdomar och motivera till vård och behandling.

Hur regleras sprututbytesverksamheterna?

När riksdagen antog lagen (2006:323) om utbyte av sprutor och kanyler gavs Socialstyrelsen i uppdrag att skriva kompletterande föreskrifter
(SOSFS 2007:2)
om utbyte av sprutor och kanyler till personer som missbrukar narkotika. Föreskrifterna sätter ramen för hur verksamheterna ska bedrivas.

Vem får delta i sprututbytesverksamheterna?

Personer som har ett pågående injektionsmissbruk, har fyllt 18 år och kan anses bosatta i det landsting där sprututbytesverksamheten bedrivs får delta i sprututbytesprogram.

Hur ska en sprututbytesverksamhet bemannas?

Bemanningen kan se olika ut beroende på verksamhetens storlek. Det ska dock alltid finnas en medicinsk ansvarig läkare, en sjuksköterska, en socionom samt tillgång till barnmorska och övrig vård vid behov. Dessutom samarbetar sprututbytesverksamheterna med socialtjänsten och beroendevården.

Vad erbjuder sprututbytesverksamheterna?

Utöver att erbjuda besökaren nya sprutor och kanyler i utbyte mot gamla, erbjuder verksamheten också provtagning för hiv och hepatit B och C, vaccination mot hepatit A och hepatit B, information om smittvägar och vid positiva resultat förhållningsregler. Det delas även ut kondomer, spritsuddar och blandkoppar. Alla deltagare som har ett negativt hepatit B eller A- prov erbjuds vaccin. Andra prover tas vid behov exempelvis klamydia, sårodlingsprov, blodprov och TBC. Verksamheten erbjuder också kontakt med socialtjänsten, beroendesjukvård och övrig sjukvård.

Minskar sprututbyte smittspridning av hiv, hepatit B och C?

Enligt verksamhetsberättelser från befintliga sprututbytesverksamheter framkommer att läget för hiv, hepatit A och hepatit B är under kontroll, inga utbrott har skett bland personer som injicerar droger. En hög vaccinationstäckning bland deltagare i programmet har också bidragit till minskad förekomst av hepatit A och B. Smittspridningen av hepatit C bland personer med injektionsmissbruk har varit relativt låg, vilket gör det angeläget att fortsätta fokusera på preventiva insatser mot hepatit C som exempelvis utdelning av spritsuddar och blandkoppar vid sprututbyte.

Ökar sprututbyte missbruk eller kriminalitet?

Det finns inga studier som visar på ett ökat missbruk eller ökad kriminalitet hos deltagare vid sprututbytesverksamheterna.

Hur ser sprututbytesverksamheter ut i våra grannländer?

I våra grannländer Finland, Norge och Danmark har personer som injicerar droger större möjligheter än i Sverige att erhålla rena sprutor och kanyler. I Finland regleras sprututbytesarbete i smittskyddslagen och innebär att alla kommuner är skyldiga att erbjuda hälsorådgivning inklusive sprutbyte till personer som injicerar droger.

I Danmark finns inte någon skyldighet att erbjuda sprututbyte inskriven i lagstiftningen. Däremot är det möjlighet för kommunerna att erbjuda rena kanyler och sprutor. Täckningsgraden för sprututbyte i Danamark anses var god.

I Norge är sprututbyte reglerat i smittskyddslagen som tydliggör att det är ett kommunalt ansvar att arbeta smittpreventivt. År 2016 fanns det 40 mottagningar som delade sprutor och kanyler.

I Finland och Norge är åldersgränsen för att kunna delta i sprututbytesprogram 18 år. Danmark har ingen nedre åldersgräns.  Att återlämna injektionsverktyg är inte krav hos alla mottagningar i Norge.  I samtliga av våra grannländer finns det möjlighet att köpa sprutor och kanyler på apoteket.

Hur ansöker man om att få starta en sprututbytesverksamhet?

Ett landsting som vill starta sprututbytesverksamhet inom ramen för deras hälso- och sjukvård ska ansöka om tillstånd hos Inspektionen för vård och omrorg, IVO. Innan ansökan om tillstånd görs, ska samråd ske mellan landstinget och samtliga kommuner inom landstinget. Tillstånd får meddelas för högst två år.

Vad ska en ansökan innehålla?

  • motivering till varför landstinget ansöker om att få starta verksamheten
  • uppgift om att samråd har ägt rum med samtliga kommuner inom det landsting där verksamheten ska bedrivas
  • en organisationsplan
  • uppgifter om vem som ska vara verksamhetschef för verksamheten
  • adressuppgifter till verksamheten
  • uppgifter om antal personer som injicerar narkotika som kan
  • beräknas delta i sprututbytesverksamheten

Ansökan ska dessutom innehålla en redovisning av de samlade resurser som finns inom landstinget för vård av personer som missbrukar narkotika och hur stora dessa resurser är i förhållande till behoven.

  • I ansökan ska det även ingå en redogörelse för:
  • hur behovet av avgiftning, vård, behandling samt eftervård av personer som missbrukar narkotika kommer att tillgodoses
  • hur samarbetet mellan olika vård- och behandlingsformer ska gå till
  • vilka rutiner som kommer att användas för att om möjligt tillgodose behovet av informationsöverföring mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

Vad gäller när man vill förlänga ett tillstånd?

  • Ansökan om förlängt tillstånd skall ha inkommit till IVO senast tre månader innan gällande tillstånd upphör.
  • När ansökan inkommit får verksamheten fortsätta bedrivas i avvaktan på IVO:s beslut.

Vilka rapporteringskrav gäller för sprututbytesverksamhet?

Landstinget ska lämna in en verksamhetsberättelse efter varje verksamhetsår till IVO.

Verksamhetsberättelse ska innefatta en utvärdering av sprututbytesverksamheten.

Verksamhetsberättelsen ska innehålla:

  • ålders- och könsfördelning
  • antalet besök och utbytta sprutor och kanyler
  • hur många hiv- och hepatittester som genomförts och utfallet av dessa
  • förekomsten av infektioner med hiv, hepatit B och hepatit C samt andra infektionssjukdomar som kan vara en konsekvens av
  • narkotikamissbruket
  • dödlighet
  • hur många som har fått avgiftning, vård, behandling eller eftervård för sitt narkotikamissbruk
  • i vilken omfattning resurserna har motsvarat behoven av vård m.m.

Verksamhetsberättelsen ska även innehålla uppgifter om:

  • personalens antal och kompetens
  • i vilken utsträckning verksamheten bedöms ha påverkat eventuell smittspridning.
  • hur samarbetet med missbruks- och beroendevården, den övriga hälso- och sjukvården och socialtjänsten har organiserats samt utfallet av detta samarbete. 

 

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Sprututbyte