/
/

Reviderade nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom

  • Ämne: Reviderade nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom

Sedan remissversionen av uppdaterade nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom presenterades i december förra året har innehållet i en del av rekommendationerna debatterats i flera medier. Debatten är viktig men har i vissa delar byggt på missuppfattningar. Här ger vi några svar på några frågor debatten väckt.

Innehåll


Rekommenderar riktlinjerna minskad tillgång till psykologisk behandling?

Nej, det stämmer inte. Socialstyrelsen framhåller i stället att tillgången till psykoterapi av flera olika metoder inte motsvarar behoven och att utbudet därför måste öka. Socialstyrelsen rekommenderar mer psykologisk behandling – inte mindre, något som också framfördes då den tidigare versionen av nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom presenterades 2010. Sedan dess har tillgången till psykologiska behandlingar också ökat kraftigt visar statistik från bland annat Region Skåne och Västra götalandsregionen. Tyvärr kan vi också konstatera att även den psykiska ohälsan ökat vilket gör att behovet av mer psykologisk behandling är fortsatt stort.

Vilka behandlingar rekommenderas i riktlinjerna vid lindrig till medelsvår depression?

I riktlinjerna lyfts behovet av flera olika behandlingar fram. Såväl psykoterapi i form av interpersonell terapi (IPT) och psykodynamisk terapi (PDT) som även antidepressiva läkemedel och fysisk aktivitet rekommenderas. Terapiformen kognitiv beteendeterapi (KBT) prioriteras högre än flera andra behandlingar vid lindrig till medelsvår depression beroende på att den visat sig vara den mest effektiva behandlingen baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet.

I riktlinjerna framhålls den stora bristen på relevant vård och att vårdgivare i regioner och landsting under kommande år måste lägga stora resurser på utbildning och kompetensutveckling inom olika behandlingsmetoder. Detta för att kunna möta det ökande behovet av relevant och effektiv vård i takt med att den psykiska ohälsan hos befolkningen fortsätter att öka.

Vilka experter har deltagit i arbetet med att ta fram riktlinjerna och hur har de utsetts?

Experter och sakkunniga har bland annat nominerats av de enskilda regionerna och landstingen och det är Socialstyrelsens uppfattning att sammansättningen haft en god spridning vad gäller såväl kompetenser som representation för olika sakområden. Ställningstagande om vilka prioriteringar som bör göras har tagits enligt ett konsensusförfarande i prioriteringsgruppen vilket betyder att ställningstagande inte alltid tagits i enhällighet. Alla som deltagit i arbetet har även skrivit på enskilda jävsdeklarationer för att säkerställa att inga jävsförhållanden fått råda.

Rekommenderar Socialstyrelsen i första hand elektrokonvulsiv behandling, ECT, till barn och ungdomar med depression och ångestsyndrom?

Nej, det stämmer inte. I riktlinjerna rekommenderas i första hand psykopedagogisk behandling för att hjälpa barn och ungdomar med depression eller ångestsyndrom. Om såväl psykopedagogisk behandling som behandling med läkemedel inte ger avsedd effekt och patienten har svår depression, psykotiska symtom eller katatoni, alltså potentiellt livshotande situationer, finns behandling med ECT som ett alternativ, dock inte för barn, enbart för ungdomar efter pubertetsdebut. 2015 behandlades inga barn och färre än tio ungdomar med ECT.

Kommer patienter inte att få den vård de behöver om riktlinjerna får råda?

Enligt patientlagen har varje enskild patient rätt att i samråd med behandlande läkare välja mellan de olika behandlingar som har stöd i vetenskap och beprövad erfarenhet. Riktlinjerna är rekommendationer på gruppnivå som ett stöd för dem som fattar beslut om hur sjukvårdens begränsade resurser ska fördelas och tar inte ställning till enskilda individers vårdbehov. I det enskilda fallet är det alltid behandlande vårdpersonal som har ansvaret för att i vårdmötet ihop med patienten göra en bedömning av patientens behov och i samråd med patienten välja den behandling som patienten föredrar inom ramen för vetenskap och beprövad erfarenhet.

Men det stämmer att då vissa typer av behandlingar ges högre prioritet, utifrån den av Riksdagen beslutade etiska plattformen för prioriteringar inom hälso- och sjukvården, leder det rimligtvis till ökat fokus och mer resurser till dessa på bekostnad av andra. Det fråntar inte vårdgivaren skyldigheten att kunna erbjuda hela utbudet inom ramen för vetenskap och beprövad erfarenhet.

Vad händer med riktlinjerna nu?

Remissperioden avslutades fredagen den 31 mars. Inkomna remissvar kommer att tillsammans med eventuellt nytillkomna studier värderas och ligga till grund för slutversionen som publiceras under hösten 2017.