/
/

Frågor och svar om Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder

  • Ämne: Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder

Innehåll


Vad är ändrat sedan den preliminära versionen av riktlinjerna?

Sjukvårdsregionerna, myndigheter, berörda intresse- och yrkesorganisationer, specialistföreningar och andra har lämnat värdefulla synpunkter på den preliminära versionen av riktlinjerna som publicerades i oktober 2010.

Socialstyrelsen har beaktat alla synpunkter och slutligen genomfört följande förändringar:

  • komplettering och uppdatering av det vetenskapliga underlaget
  • ny benämning av åtgärdsnivåerna och förtydligade beskrivningar av dessa
  • förtydligad definition av riskbruk av alkohol
  • översyn av bedömningen av tillståndets svårighetsgrad för alla fyra levnadsvanor (vilket lett till större svårighetsgrad och därmed högre prioritering för riskbruk av alkohol)
  • omformulering av resultatindikatorerna, exempelvis har ”andel dagligrökare” ändrats till ”andel dagligrökare som slutat röka efter åtgärd”
  • redovisning av motiveringar till rekommendationerna
  • komplettering med ett kapitel om hälsoorientering av hälso- och sjukvården, där etiska aspekter diskuteras mer utförligt
  • ny beräkning av ekonomiska konsekvenser.

Hur kommer det sig att det räcker med rådgivande samtal för fysisk aktivitet och riskbruk av alkohol, medan det behövs kvalificerat rådgivande samtal för rökning och mat?

För rökning och riskbruk av alkohol finns det studier som har jämfört rådgivande samtal med kvalificerat rådgivande samtal.

När det gäller rökning visar studierna att kvalificerat rådgivande samtal har bättre effekt än rådgivande samtal, det vill säga att fler personer slutar röka. Men även rådgivande samtal, och också enkla råd, har effekt.

Vid riskbruk av alkohol har man inte kunnat visa att kvalificerat rådgivande samtal är bättre än rådgivande samtal. Detta kan delvis bero på att studierna är för få och inte tillräckligt stora. Eftersom kvalificerat rådgivande samtal kostar mer än rådgivande samtal har det dock fått en lägre prioritering.

För fysisk aktivitet finns det inga studier som direkt jämför rådgivande samtal med kvalificerat rådgivande samtal. Men olika studier med olika populationer har visat att de båda åtgärderna tycks ha ungefär samma effekt. Eftersom rådgivande samtal kostar mindre har det fått en högre prioritering.

För matvanor finns det inte heller några studier som jämför rådgivande samtal med kvalificerat rådgivande samtal. Den studie som undersökt rådgivande samtal vid ohälsosamma matvanor visar att åtgärden inte har någon större effekt på just matvanor. Vi rekommenderar därför kvalificerat rådgivande samtal, som har effekt.

En persons matvanor består av flera olika komponenter, såsom näringsämnesintag, livsmedelsval och matlagningsmetoder. Att det finns så många komponenter att ta hänsyn till kan vara en del av förklaringen till varför det krävs kvalificerat rådgivande samtal för att stödja personer att förändra sina matvanor. Rekommendationer om att förändra olika matvanor handlar till exempel ofta om att äta mer av något och mindre av något annat.

Hur mycket kommer det här att kosta hälso- och sjukvården?

Riktlinjerna innebär att hälso- och sjukvården behöver höja ambitionsnivån, både när det gäller antalet patienter som erbjuds åtgärder och omfattningen av de åtgärder som erbjuds.

På kort sikt bedömer Socialstyrelsen därför att rekommendationerna kommer att medföra en kostnadsökning för hälso- och sjukvården, i form av kostnader för personal och kompetensutveckling. Däremot innebär de rekommenderade åtgärderna en effektiv användning av hälso- och sjukvårdens resurser och goda hälsoeffekter till en låg kostnad.

Åtgärderna kan också leda till besparingar på lång sikt, i form av minskade sjukvårdskostnader för levnadsvanerelaterade sjukdomar.

Det finns också besparingar att göra på kort sikt. Rökstopp inför operation minskar till exempel risken för komplikationer och förbättrar läkningsprocessen, och rökstopp hos gravida minskar risken för graviditetskomplikationer. Dessutom leder ökad fysisk aktivitet och hälsosamma matvanor till minskade läkemedelskostnader, och ett minskat alkoholintag kan leda till färre olyckor.

Tycker Socialstyrelsen att hälso- och sjukvården ska fråga alla patienter i alla situationer om deras levnadsvanor?

Nej, men i dag frågar man inte tillräckligt många tillräckligt ofta.

Hälso- och sjukvården behöver bli bättre på att uppmärksamma patienternas levnadsvanor, och man behöver bli tydligare med att man kan erbjuda stöd till personer som vill ändra sina levnadsvanor.

Mer än 70 procent av befolkningen vill att vården ska fråga om levnadsvanor – så det är egentligen inte så tabubelagt som man kanske tror. Däremot är det viktigt att vårdpersonalen gör en enskild bedömning av när och hur frågorna ska ställas, så att det sker på bästa möjliga sätt och med lyhördhet för patientens förväntningar och värderingar.

Ska Socialstyrelsen börja registrera alla personers levnadsvanor?

Nej. Socialstyrelsen kommer inte att registrera levnadsvanor i något centralt hälsodataregister. Däremot bör vårdgivare dokumentera patienternas levnadsvanor i journalen i de fall det är relevant för att kunna följa upp resultatet av det sjukdomsförebyggande arbete man bedriver.

Hur har jämlikhet och sociala faktorer hanterats i riktlinjerna?

Det finns starka samband mellan socioekonomi och ohälsosamma levnadsvanor. Vi har därför tittat på dessa aspekter när vi har granskat det vetenskapliga underlaget. Vi har dock inte funnit några studier som pekar på att särskilda åtgärder är särskilt effektiva för särskilda grupper.

Varför finns inga (centrala) rekommendationer för barn och ungdomar?

Det finns inte tillräckligt med vetenskapligt underlag för att kunna ge särskilda rekommendationer för alla fyra levnadsvanor för barn och ungdomar. Men vi tycker att man bör använda de åtgärder som vi rekommenderar för vuxna även för ungdomar. När det gäller barn är det mer aktuellt med andra typer av åtgärder än de som ingår i riktlinjerna, som exempelvis familjeinterventioner inom socialtjänsten eller program i skolan.

Varför finns inga särskilda rekommendationer för äldre?

Äldre ingår i gruppen vuxna. Vi ger alltså även rekommendationer för äldre.

Varför tar riktlinjerna inte upp särskilda metoder som till exempel kognitiv beteendeterapi (KBT) och motiverande samtal (MI)?

Metoderna ingår i åtgärden kvalificerat rådgivande samtal. Det finns ännu inte tillräckligt med vetenskapligt underlag för att skilja mellan olika typer av kvalificerat rådgivande samtal.

Är motiverande samtal (MI) ett rådgivande samtal eller ett kvalificerat rådgivande samtal?

Motiverande strategier och förhållningssätt (som till exempel MI) kan användas som komplement både vid rådgivande samtal och kvalificerat rådgivande samtal. MI kan också användas som ensam metod, och är då en form av kvalificerat rådgivande samtal.

Varför finns inga (centrala) rekommendationer för högriskgrupper, till exempel för personer med riskbruk av alkohol som har högt blodtryck?

Vi har valt att inte formulera några centrala rekommendationer för högriskgrupperna eftersom det vetenskapliga underlaget ofta är otillräckligt för dessa grupper (på grund av små populationer). Det är dock sannolikt att det som är effektivt för vuxna även är effektivt för högriskgrupperna.

Det är särskilt viktigt att högriskgrupperna får erbjudande om stöd, eftersom de löper ännu större risk att bli sjuka och dö i förtid.

Hur ska vården prioritera personer som har flera ohälsosamma levnadsvanor samtidigt?

Det är särskilt angeläget att personer med flera ohälsosamma levnadsvanor samtidigt får stöd att ändra dessa. I dag finns det dock inte tillräckligt med vetenskapligt underlag för att avgöra om man bör fokusera på en levnadsvana i taget eller fler samtidigt.

Varför har Socialstyrelsen valt ut just dessa fyra levnadsvanor?

De levnadsvanor som Socialstyrelsen har valt att ta upp i dessa riktlinjer lyfts även fram som riskfaktorer i Världshälsoorganisationens (WHO:s) europeiska strategi mot icke smittsamma sjukdomar.

Enligt WHO orsakar ohälsosamma levnadsvanor 80 procent av all kranskärlssjukdom och stroke. De menar också att 30 procent av all cancer kan förebyggas huvudsakligen genom hälsosamma levnadsvanor. Hälsosamma matvanor, regelbunden fysisk aktivitet, normal kroppsvikt och rökfrihet kan också förebygga eller fördröja utvecklingen av typ 2-diabetes. Personer med hälsosamma levnadsvanor lever dessutom i genomsnitt 14 år längre än dem som har ohälsosamma levnadsvanor.

De fyra levnadsvanor som omfattas av dessa riktlinjer ¬– tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor – är också de levnadsvanor som bidrar mest till den samlade sjukdomsbördan i Sverige. Sjukdomsbördan är ett mått som WHO och Världsbanken har tagit fram för att kunna jämföra vilka sjukdomar som leder till mest ohälsa, och vilka riskfaktorer som har störst betydelse för sjukdomarna.

Tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor kan tillskrivas cirka en femtedel av den samlade sjukdomsbördan i Sverige. Dessa beräkningar tar dock inte hänsyn till att andra riskfaktorer, såsom högt blodtryck, höga blodfetter och fetma, till allra största delen orsakas av ohälsosamma levnadsvanor. Det innebär att levnadsvanornas betydelse för den totala sjukdomsbördan kraftigt underskattas.

Varför ingår inte övervikt och fetma i riktlinjerna?

Övervikt är en riskfaktor och fetma en sjukdom – inte en levnadsvana. Dessutom skulle det krävas en större genomgång, som inte bara inkluderar metoder för beteendeförändring utan också läkemedel och kirurgiska metoder.

Vilka kostråd ska hälso- och sjukvården ge patienter?

Livsmedelsverket ansvarar för att ta fram kostråd för den friska, vuxna befolkningen. Livsmedelsverkets kostråd finns på: www.slv.se.

För patienter med diabetes har Socialstyrelsen tagit fram en vägledning om bra mat vid diabetes.

Vad kan Socialstyrelsen bidra med när det gäller införandet av riktlinjerna?

Det är en stor och viktig utmaning för hälso- och sjukvården att utveckla det sjukdomsförebyggande arbetet så att man kan leva upp till rekommendationerna i riktlinjerna. Det kommer att krävas långsiktiga och medvetna satsningar för att komma upp till den nivå som efterfrågas.

Socialstyrelsen har fått ett särskilt uppdrag från regeringen att stödja hälso- och sjukvården i införandet av nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder. Detta projekt avslutades 2014 men regeringen har beslutat om ett tilläggsuppdrag för 2015 inom ramen för den nationella strategin för kroniska sjukdomar.