/
/

Frågor och svar om Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende

  • Ämne: Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende

Innehåll


I nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende rekommenderar Socialstyrelsen att personer som är beroende av opioidanalgetika bör få hjälp att trappa ned användandet. Om det inte fungerar rekommenderar Socialstyrelsen att vården bör erbjuda dessa personer läkemedelsassisterad behandling. Vad innebär läkemedelsassisterad behandling i det här fallet?

Läkemedelsassisterad behandling innebär att patienterna behandlas med buprenorfin-naloxon och får psykosocial behandling en eller flera gånger i veckan. Det framgår av den vetenskapliga studie som riktlinjernas rekommendation bygger på.

Strider inte rekommendationen om läkemedelsassisterad behandling vid beroende av opioidanalgetika mot Socialstyrelsens föreskrifter och all-männa råd (SOSFS 2009:27) om läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende?

Nej. Socialstyrelsens föreskrift ska tillämpas endast på behandling av patienter som är beroende av heroin, opium eller morfin.

När Socialstyrelsen i arbetet med riktlinjerna kartlade inom vilka områden det finns behov av vägledning blev det tydligt att det finns ett behov av rekommendationer för behandling av läkemedelsberoende, däribland beroende av opioidanalgetika. En av de åtgärder som vi valde att titta närmare på var läkemedelsassisterad behandling. I samband med detta gjorde Socialstyrelsen en juridisk utredning som nu lett fram till bedömningen att Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2009:27) om läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende bara är tillämpliga vid läkemedelsassisterad behandling av beroende som framkallas av heroin, opium eller morfin.

Det innebär att föreskriften i sig inte är ett hinder. Bestämmelser i Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2004:15) om förordnande och utlämnande av narkotikaklassade läkemedel för behandling av opiatberoende kan dock bli tillämpliga.

Se Läkemedelsverkets föreskrifter – LVFS.

Vilka är riskerna vid beroende av opioidanalgetika?

Personer som är beroende av opioidanalgetika har en ökad risk för försämrad livskvalitet, låg social funktion, psykisk sjuklighet och förtida död. Tillgången till läkemedlen är ofta ojämn, vilket kan innebära svåra abstinensbesvär och risk för överdoser. Besök och intag inom akutsjukvården blir ofta nödvändiga. För många finns också en smärtproblematik, som försämrar möjligheten att lyckas bli drogfri.

Vad är nyttan med läkemedelsassisterad behandling?

Studier visar att fler personer blir drogfria vid läkemedelsassisterad behandling än vid nedtrappning. Buprenorfin minskar abstinensbesvär och sug, och blockerar euforiserande effekter av andra opioider. Läkemedelsassisterad behandling kan alltså minska risken för abstinensbesvär och överdoser, och förbättra patienternas livskvalitet och förmåga att fungera i det vardagliga livet.

Bör alla med ett opiodanalgetikaberoende erbjudas läkemedelsassisterad behandling?

Nej. Rekommendationen innebär inte att alla personer som är beroende av opioidanalgetika bör erbjudas läkemedelsassisterad behandling. Gruppen som är beroende av opioidanalgetika är sannolikt mer varierande när det gäller risk för sjuklighet och dödlighet, grad av beroende och social situation, jämfört med personer som är beroende av heroin, och balansen mellan nyttan och risken av läkemedelsassisterad behandling varierar inom gruppen.

Vem som blir aktuell för behandling bestäms av vilken nytta respektive risk som behandlingen innebär för den enskilda patienten.