Problem med vårt beställningssystem

Just nu har vi tekniska problem med vårt beställningssystem. Har du problem att beställa kan du skicka din beställning till publikationsservice@socialstyrelsen.se. Ange titel, artikelnummer, antal exemplar du vill beställa, leveransadress och eventuell fakturaadress.

/
/

Frågor och svar om funktionsnedsättning och funktionshinder, användning av begreppen

  • Ämne: Funktionsnedsättning och funktionshinder, användning av begreppen

Innehåll


Vilket ansvar har Socialstyrelsen för terminologi inom vård och omsorg?

Sedan 2001 har Socialstyrelsen på regeringens uppdrag ett nationellt samordningsansvar för terminologin inom fackområdet vård och omsorg. Med vård och omsorg avses hälso- och sjukvård och socialtjänst. Ansvaret innebär att samordna, publicera och förvalta nationellt överenskomna begrepp och termer som bör användas inom dessa områden. Terminologiarbetet ska medverka dels till säkerhet för individen som får vård och omsorg, dels till att effektivisera verksamhetsuppföljning och planering samt insamling av hälsodata och kvalitetsdata.

När ett begrepp definieras är det viktigt med enhetliga principer. Syftet med en terminologiskt utformad definition är att underlätta en entydig kommunikation – samtliga ska veta vad som menas och att alla menar samma sak. Råder det olika uppfattning om ett begreppens innebörd är det nödvändigt att reda ut dem genom terminologiarbete, som utförs i samarbete mellan sakkunniga och terminolog. Socialstyrelsen bereder de ärenden som ska beslutas i Terminologirådet. Beslut om rekommenderad användning av begrepp och termer fattas sedan av Terminologirådet som består av representanter för Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting och privata vårdgivare. En beslutad terminologi publiceras i Socialstyrelsens termbank

Varför beslöt Socialstyrelsen att förändra definitionerna av funktionsnedsättning, funktionshinder och handikapp?

Ett av motiven till att initiera ett terminologiarbete var den rådande begreppsförvirringen kring funktionshinder och funktionsnedsättning. De två begreppen har ibland använts synonymt och ibland med olika betydelser. Detta medförde en oklarhet över vad som åsyftades: personer med nedsatta funktionsförmågor eller personer som dessutom upplever hinder i vardagen. Bägge definitionerna i termbanken knöt dessutom an till individen, det vill säga en person har en funktionsnedsättning eller har ett funktionshinder. För att benämna hinder och begränsningar i miljön skulle i stället handikapp användas. Denna begreppsförvirring kunde till exempel inverka på målgruppsbeskrivningar och slutsatser av studier.

Ytterligare motiv till förändringarna är att handikapp inte används lika mycket som förr. Idag lever ”handikapp” framförallt kvar i sammansatta ord som handikappolitik, handikappforskning, handikappomsorg och så vidare. Alltfler använder begreppet funktionshinder för att beskriva samspelet mellan personer med funktionsnedsättning och barriärer i miljön.

Hur definierades begreppen funktionsnedsättning, funktionshinder och handikapp innan förändringen?

Tidigare stod funktionsnedsättning och funktionshinder som synonymer i termbanken (man kunde söka på funktionshinder och hamnade då under huvudtermen funktionsnedsättning). Handikapp fanns som en uppslagsterm med hänvisning till kommentaren under funktionsnedsättning. Funktionsnedsättning definierades som nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. I kommentarfältet angavs: ”En funktionsnedsättning uppstår till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana skador, tillstånd eller sjukdomar kan vara av bestående eller övergående natur. Med handikapp avses förlust eller begränsning av möjligheterna för en person med funktionsnedsättning att delta i samhällslivet på samma sätt som andra. Ett handikapp är inte en egenskap hos en individ utan beskriver förhållandet mellan individen och omgivningen”.

Hur definieras begreppen i dag?

Efter ett genomfört terminologiarbete beslutade Terminologirådet i oktober 2007 att publicera de nya och reviderade begreppen.
Förändringarna innebär att:

  • Funktionshinder betraktas inte längre som en synonym till funktionsnedsättning utan betecknar ett eget begrepp.
  • Definitionen av funktionsnedsättning är oförändrad.
  • Handikapp tas bort som uppslagsterm och termen avråds som synonym till såväl funktionsnedsättning som funktionshinder.

Funktionshinder utgör numera en egen termpost och definieras som en: ”begränsning som en funktionsnedsättning innebär för en person i relation till omgivningen.
I kommentarfältet anges: Exempel på begränsningar är svårigheter att klara sig själv i det dagliga livet och bristande delaktighet i arbetslivet, i sociala relationer, i fritids- och kulturaktiviteter, i utbildning och i demokratiska processer. Det handlar framförallt om bristande tillgänglighet i omgivningen”.

Handikapp definieras inte, utan avråds som synonym till funktionsnedsättning respektive funktionshinder.

Övergripande språkliga konsekvenser

Förändringen syftar till att tydliggöra distinktionen mellan vad som avser en persons nedsättning av funktionsförmåga och vad som avser problem som uppkommer för en person med funktionsnedsättning i relation till omgivningen. Funktionshinder uppstår således när en person med en funktionsnedsättning möter bristande tillgänglighet eller andra former av barriärer i den omgivande miljön.

Den förändrade terminologin innebär att det inte är logiskt att prata om personer med funktionshinder. Den främsta anledningen är att uttrycket indikerar att funktionshindret är en individuell egenskap eller ett tillstånd. En person har inte ett funktionshinder utan hindret uppstår i förhållande till omgivningen. Frasen ”personer med funktionsnedsättning” bör användas vid avgränsning och benämning av personer eller grupper.

Genom att använda funktionshinder enligt den nya beskrivningen blir det också lättare att på ett entydigt sätt beskriva miljöns betydelse för de svårigheter som personer med funktionsnedsättning kan möta. Det är nu möjligt att använda uttryck som funktionshindrande miljöer eller funktionshindrande processer för att beskriva dessa svårigheter.

Vad ska vi säga i stället för handikappanpassning?

Socialstyrelsen har definierat det närliggande begreppet bostadsanpassning som ”behovsprövad anpassning av en ordinär bostads fasta funktioner för att bibehålla eller öka självständighet för en person med funktionsnedsättning”. På samma sätt kan till exempel tillgänglig toalett utgöra ett alternativ till handikappanpassad toalett.

Vad ska vi säga i stället för handikappomsorg?

Detta är en verksamhet där insatser ges som dels kompenserar för miljöns bristande utformning, dels är inriktade på funktionsnedsättningens konsekvenser. För bägge dessa delar kan insatser till personer med funktionsnedsättning användas.

Vad ska vi säga istället för handikapplan?

Det beror på vad planen innehåller. Ett alternativ som kan fungera i en del sammanhang är "plan för ökad delaktighet för personer med funktionsnedsättning."

Hur förhåller sig terminologin till den internationella klassifikationen av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF)?

Skillnaden mellan klassifikationer och terminologi är inte alltid självklar, men det är ändå viktigt att skilja mellan klassifikationer och terminologier. Dessa har helt olika syften och har därför olika innehåll. Terminologiarbete syftar till att undvika tolkningstvister och missförstånd genom att reda ut och definiera begreppen inom ett fackområde samt ge lämpliga termer till begreppen. Klassifikationer syftar till att underlätta sökandet och användandet av information genom att gruppera, indela eller inordna objekt eller individer i olika klasser, för statistiskt ändamål.
Terminologiska definitioner finns oftast inte i klassifikationer. Vissa klassifikationer, som ICF och ICD-10 (på svenska Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem, KSH97) har någon form av beskrivningar, som i klassifikationen i fråga ibland kallas för definitioner. Dessa beskrivningar ska ses inom ramen för klassifikationen eller klassifikationens delområden och utgör inte terminologiska definitioner.

Är det skillnad på funktionsnedsättning i singular och i plural?

Ja. Huvudvalet är singular, det vill säga personer med funktionsnedsättning.

Är de nya definitionerna tvingande?

Nej, de nya definitionerna är rekommenderande.

Vad ska vi säga istället för personer med psykiskt funktionshinder?

Om termen ska användas för att allmänt beteckna en nedsättning av en persons psykiska funktionsförmåga är förslaget psykisk funktionsnedsättning.

Många har reagerat över att förändringen inte stämmer överens med en redan etablerad definition av termen psykiskt funktionshinder. Definitionen lanserades år 2006 av den statliga utredningen Nationell psykiatrisamordning som ett försök att förtydliga vilka som ska avses med ”personer med psykiska funktionshinder”. Uttrycket förekommer i vissa lagar, exempelvis socialtjänstlagen, och psykiatrisamordningen kunde i sitt utredningsarbete konstatera ett behov av att förtydliga vilka som skulle avses med ”personer med psykiskt funktionshinder”. Psykiatrisamordningens förslag till definition har följande lydelse.

En person har ett psykiskt funktionshinder om han eller hon har väsentliga svårigheter med att utföra aktiviteter på viktiga livsområden och dessa begränsningar har funnits eller kan antas komma att bestå under en längre tid. Svårigheterna ska vara en konsekvens av psykisk störning.

Med psykiatrisamordnarens definition av funktionshinder kan termen användas som en benämning på personer, något som inte är möjligt med Socialstyrelsens definition av samma begrepp. Socialstyrelsens definition utgår istället från att funktionshinder uppkommer genom ett samspel mellan individ och miljö. Funktionshinder beskriver relationen mellan människa och omgivning och inte egenskaper hos den enskilde. En person kan således inte ha ett funktionshinder, eller vara funktionshindrad. Att endast byta ut funktionshinder i psykiatrisamordnarens definition mot funktionsnedsättning är inte heller möjligt. Anledningen till detta är att psykiatrisamordningens definition avser en mer avgränsad grupp där krav bland annat ställs på varaktighet, något som inte inryms i Socialstyrelsens definition av funktionsnedsättning. Ett alternativ till psykiatrisamordningens definition utifrån den nya terminologin innebär således en något större språklig förändring.

Den målgrupp som Nationell psykiatrisamordning definierat består av personer med psykisk funktionsnedsättning som upplever väsentliga svårigheter att utföra aktiviteter på viktiga livsområden. Dessa svårigheter ska ha funnits eller kan antas komma att bestå under en längre tid. Svårigheterna kan bestå av funktionshinder, det vill säga begränsningar som uppstår i relation mellan en person med en funktionsnedsättning och brister i omgivningen, eller vara en direkt effekt av funktionsnedsättningen.

Den förändrade lydelsen innebär inte en utvidgning eller en inskränkning av den kategori personer som Psykiatrisamordnare avsåg att beskriva.