-
Ämne:
Försäkringsmedicinskt beslutsstöd
Innehåll
2005 gav regeringen Socialstyrelsen och Försäkringskassan i uppdrag att tillsammans ta fram riktlinjer (beslutsstöd) för sjukskrivningar. Idag finns en problematik där praxisen för sjukskrivningar varierar stort och där sjukskrivning i vissa fall används istället för utredningar och rehabilitering. Syftet med beslutsstödet är att skapa en bättre och mer kvalitetssäkrad praxis, ökad förutsägbarhet för patienter och vårdpersonal och färre skadliga sjukskrivningar.
Beslutsstödet anger de grundläggande förhållningssätt och arbetssätt som ska prägla alla sjukskrivningar. De specifika rekommendationerna ska användas som ett stöd vid sjukskrivningsbedömningar, det vill säga vara utgångspunkt och referens vid bedömningar av arbetsförmåga. Beslutsstödet är uppbyggt kring erfarenhet och kunskaper kring sjukdomsförlopp i de fall patienten har en diagnos med typiskt förlopp.
Bedömningarna ska vara individuella och utgå från den enskilda individens förhållanden. Det betyder att avsteg alltid kan göras. Många patienter har en mer komplicerad sjukdomsbild med flera olika diagnoser. Här är det läkarens ansvar att göra en individuell bedömning utifrån den diagnos som bedöms påverka funktionstillståndet mest. Om en sådan komplicerad sjukdomsbild förvärrar nedsättningen av funktionen kan detta anges som motiv till avsteg från rekommendationen.
Läkarna har stor frihet att göra avsteg från rekommendationerna. Det som är viktigt för alla parter är att avstegen tydligt motiveras och dokumenteras i det medicinska underlaget. Motiveringen till avsteg och kvaliteten på informationen i det medicinska underlaget generellt är viktig för att Försäkringskassans ska kunna fatta beslut på rätt grund och är avgörande för den eftersträvade kvalitetshöjningen i sjukskrivningsprocessen.
Sjukskrivningen ska ses som ett verktyg för att återfå arbetsförmågan så långt det är möjligt. Därför är det patientens bedömda individuella behov av sjukskrivning som ska vara i fokus.
Rekommendationerna gäller från det tillfälle patienten uppsöker hälso- och sjukvården. Det innebär att antalet sjukdagar kan skilja något beroende på om patienten sjukanmält sig själv eller inte innan besöket. Sjukskrivningstiden kan för vissa diagnoser upplevas mycket korta, eftersom den eventuella egna sjukanmälan räknas bort.
När det i rekommendationerna står att sjukskrivning i normalfallet inte behövs, har hänsyn tagits till att möjligheten till egen sjukanmälan normalt finns. Ett vanligt exempel är när man är förkyld eller insjuknar i influensa. Den första veckan som man inte arbetar omfattas av den egna sjukanmälan och tas därför inte upp i rekommendationerna. I de fall som man åker in akut på sjukhus, t.ex. vid stroke, startar sjukskrivningen enligt rekommendationerna från den dagen man blir inskriven.
Beslutsstödet kommer att följas upp kontinuerligt. Socialstyrelsen arbetar intensivt med en plan för uppföljning och utvärdering, där bl.a. en större grupp läkare som under året ska notera och rapportera hur riktlinjerna fungerar i praktiken. Utifrån deras erfarenheter och den återkoppling som myndigheten får på andra sätt, kommer de specifika rekommen dationerna kontinuerligt att uppdateras. Rekommendationerna för diagnoserna finns endast i webbformat, bland annat med motiveringen att de ska vara lätta att uppdatera och att det alltid ska vara rätt version som är tillgänglig.
I projektledningen för arbetet har Jan Larsson och Anna Ericsson vid Socialstyrelsen samt distriktsläkare Christer Olofsson ingått. Arbetet har koordinerats av en styrgrupp bestående av Siwert Gårdestig, Tommy Sundholm och Elsy Söderberg vid Försäkringskassan samt Bo Lindblom och Christina Kärvinge vid Socialstyrelsen.
Utgångspunkten har varit att skapa konsensus bland de många medicinska företrädare som medverkat i arbetet.
Det konkreta arbetet med att formulera specifika rekommendationer har skett i flera steg. Det första steget har inneburit att ett stort antal medicinskt sakkunniga har formulerat rekommendationer för diagnoser som är vanliga som sjukskrivningsorsak. De sakkunniga har utsetts av styrelserna för specialitetsföreningar inom Sveriges läkarförbund och för Svenska Läkaresällskapets sektioner.
Rekommendationerna har därefter granskats av representanter för aktuell specialitet, samt av primärvårdsläkare och företrädare för berörd specialistförening.
Socialstyrelsen och Försäkringskassan har kontinuerligt kommunicerat beslutsstödet med övriga nationella aktörer (Svenska Läkarsällskapet, Sveriges Läkarförbund, Sveriges Kommuner och Landsting samt SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering).
Det är olika beroende på vilken diagnosgrupp det handlar om. Gå in på sidan för en specifik diagnosgrupp, exempelvis Rörelseapparatens sjukdomar. Använd sedan rullisten och titta nedanför listan över diagnoser. Där står vilka specialistföreningar och experter som medverkat.
Beslutsstödet innehåller inte maxtider utan anger rimliga normaltider. Sjukdomar drabbar olika hårt och människors arbeten ställer olika krav – rekommendationerna förväntas gälla för de flesta, men inte alla.
Om behandlande läkare bedömer att man inte kan arbeta ska man inte göra det. Viktigt är då att läkaren kontrollerar att han eller hon ställt rätt diagnos eller att patienten få den behandlingen den ska ha. Kanske behöver nya undersökningar göras.
Rekommendationerna är i första hand skrivna för nya fall av sjukdom. Tanken är att ett snabbt och bra agerande på en gång ska leda till snabbare tillfrisknande. Människor som redan är långtidssjuka kan inte bedömas på samma sätt.
Vi har haft en lång rad specialistkompetenta läkare till hjälp. Utifrån sina kunskaper om sjukdomars förlopp och läkningstid har de resonerat sig fram till vad som är rimliga och normala sjukskrivningstider beroende bland annat vilket arbete som patienten har. En utgångspunkt för hela arbetet är att behandlande läkare alltid kan göra avsteg från rekommenderad tid.
Försäkringsmedicin är ett kunskapsområde om hur funktionstillstånd, diagnostik, behandling, rehabilitering och förebyggande av sjukdom och skada påverkar och påverkas av olika försäkringars utformning samt därmed relaterade överväganden och åtgärder inom berörda professioner.