Frågor och svar om blodgivning

  • Ämne: Blodgivning

Innehåll


Vad är en blodverksamhet?

Verksamheter som samlar in blod, framställer blodkomponenter samt kontrollerar, förvarar och distribu erar blod och blodkomponenter som används för transfusion eller som används som råvara till läkemedel. Det är viktigt med hög kvalitet och säkerhet vid hantering av blod och för att få bedriva sådan verksamhet krävs tillstånd från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) samt Läkemedelsverket.

Vilka regler gäller för att donera blod och varför finns dessa regler?

Alla länder inom EU har enats om vilka regler för blodgivare som ska gälla inom hela unionen. Medlemsstaterna är skyldiga att införa dessa regler nationellt och har möjlighet att ställa högre krav så länge grundkraven från EU är uppfyllda. I Sverige är dessa regler genomförda genom blodsäkerhetslagen. Socialstyrelsen ansvarar för reglerna som gäller för blod och blodkomponenter avsedda för transfusion och Läkemedelsverket fastställer reglerna för blodplasma som används till framställning av läkemedel.

Vem får ge blod?

Alla personer som vill donera blod måste uppfylla en rad urvalskriterier där samtliga måste vara uppfyllda för att personen ska kunna godkännas som blodgivare. Det är inte ovanligt att någon som anmäler sitt intresse av att donera blod, inte uppfyller samtliga kriterier. En avstängning kan vara antingen tidsbegränsad eller permanent. Vissa kriterier syftar till att skydda donatorns egen hälsa medan andra syftar till att skydda en mottagare av blod eller blodkomponenter.

Exempel på kriterier till skydd för blodgivaren är
  • låg kroppsvikt
  • hög ålder
  • lågt hemoglobinvärde
  • vissa sjukdomstillstånd.
Exempel på kriterier till skydd för mottagaren är
  • infektioner och andra sjukdomar
  • riskhändelser som till exempel kirurgiska ingrepp, tatuering eller antibiotikabehandling
  • riskbeteenden som till exempel injektionsmissbruk 
  • sexuellt riskbeteende eller sexuellt umgänge med person som har eller har haft ett sexuellt riskbeteende 
  • utlandsvistelse i länder där vissa infektionssjukdomar är vanliga.

Varför är sexuellt umgänge mellan män ett riskbeteende?

Riskbeteende definieras av hur stor risken är att exponeras för smitta som kan överföras via blod. Beräkning av denna risk görs utifrån den kunskap vi har om hur många personer som smittas varje år och hur många som idag lever med sjukdomar som kan överföras via blod och blodkomponenter som exempelvis hiv, hepatit B, hepatit C samt syfilis. I Sverige är risken att exponeras för hiv uppskattningsvis minst 50 ggr högre för män som har sexuellt umgänge med män, än för män som har sexuellt umgänge med kvinnor, förutsatt att det inte finns några andra riskfaktorer för hiv.

Varför får en man som lever i en fast fast relation med en man inte lämna blod?

Som enskild person kan du endast intyga för egen räkning vilket beteende du har eller har haft, inte för vad din partner har gjort/inte gjort. I Sverige är risken att exponeras för hiv uppskattningsvis minst 50 ggr högre för män som har sexuellt umgänge med män, än för män som har sexuellt umgänge med kvinnor, förutsatt att det inte finns några andra riskfaktorer för hiv. 

Varför måste en man som har haft sexuellt umgänge med en man vänta 12 månader på att få lämna blod, medan heterosexuella bara behöver vänta i 3 månader?

Män som har sexuellt umgänge med män löper en högre risk att drabbas av blodsmitta. Beräkning av denna risk görs utifrån den kunskap vi har om hur många personer som smittas varje år och hur många som idag lever med sjukdomar som kan överföras via blod och blodkomponenter som exempelvis hiv, hepatit B, hepatit C samt syfilis.

Socialstyrelsens föreskrifter innehåller ingen regel om att heterosexuella måste vänta tre månader med att lämna blod efter sexuellt umgänge med en ny eller tillfällig partner eftersom det inte kan hänföras till sexuellt riskbeteende. Blodcentralerna har däremot gjort en bedömning att det behövs tre månaders karens från senast nya sexuella kontakt. 

Vilka regler gäller för kvinnor som har sexuellt umgänge med kvinnor?

Undersökningar visar att kvinnor som har sexuellt umgänge med kvinnor är den grupp i befolkningen där förekomsten av smittämnen som kan överföras via blod är lägst. Sexuellt umgänge mellan kvinnor räknas därför inte som ett riskbeteende.

Vilka regler gäller i andra länder för män som har sexuellt umgänge med män?

På grund av risken för överföring av hiv har män som har sex med män varit permanent avstängda från att lämna blod i de flesta länder i västvärlden sedan 1980-talet. Under senare tid har flera länder lättat på reglerna och istället infört en tidsbestämd karens räknat från senaste sexuella kontakt, detta gäller till exempel England, Finland, Tjeckien, USA, Australien, Nya Zeeland och Sydafrika. Inom EU planerar ett flertal länder att införa temporär karens efter senast sexuella kontakt.

Varför kan förekommer det att en person inte får ge blod trots 12 månaders karens på grund av sexuellt riskbeteende?

För blod eller blodplasma som ska användas för framställning av läkemedel gäller EU-gemensamma regler. Den svenska blodplasma som ska användas för läkemedelstillverkning måste även godkännas via en EU-gemensam procedur om koordineras av den europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA. För närvarande medger inte denna gemensamma tillämpning av regelverket att blod eller blodplasma från personer som har eller har haft ett sexuellt riskbeteende används för läkemedelstillverkning. Därför är regeln att personer som har eller har haft ett sexuellt riskbeteende även i fortsättningen är permanent avstängda från att ge blod i de fall blodkomponenterna (inklusive blodplasman) är avsedd för framställning av läkemedel.

Varför är det karens för att lämna blod efter att man tatuerat sig, varit med om ett större kirurgiskt ingrepp eller haft sexuellt umgänge med någon som låtit tatuera sig eller varit med om ett större kirurgiskt ingrepp?

Den som varit med om ett större kirurgiskt ingrepp, en transplantation eller har låtit tatuera eller pierca sig med mera ska vänta med att lämna blod i 6 månader efter en sådan händelse. Bedömningen av risken och avstängningsperiodens längd, utgår från att en eventuell exponering av smitta vid kirurgiskt ingrepp, tatuering med mera kan avgränsas i tid till ett bestämt tillfälle. Vid sexuellt umgänge däremot är risken ofta inte enbart begränsad till en enda exponering. En viktig aspekt är att om man har utsatt sig för en sexuell risk och blivit smittad så kan man befinna sig i den så kallade fönsterperioden, det vill säga den tid det tar från smittotillfället och till dess att en eventuell smitta är påvisbar vid en provtagning.

Krav på blodgivares lämplighet (bilaga 5)

Varför måste man vänta 6 månader att lämna blod om man genomgått gastroskopi, bronkoskopi eller koloskopi?

Vid endoskopi och andra undersökningar som utförs med flexibla instrument tål utrustningen inte alltid värmesterilisering (autoklavering) och därför finns risk att utrustningen inte blir tillräckligt rengjord. Mikroorganismer kan spridas genom dåligt rengjord utrustning från en patient till en annan eller från patienter till personal. Bakteriella infektioner, såsom Salmonella och Pseudomonas, har överförts vid endoskopi. Virussjukdomar såsom hepatit B och hepatit C har också överförts vid endoskopi.

Kan man lämna blod om man har varit utomlands?

I många andra länder, även i Europa, är det vanligare än i vårt land med sjukdomar som kan överföras via blod. Därför ställs frågor om utlandsresor och utlandsvistelse inför varje blodgivning. Beroende på var man har varit och vistelsens längd kan man bli avstängd från att ge blod, för att minimera risken att föra eventuell smitta vidare. Hur lång tid man blir avstängd påverkas av vilka sjukdomar som förekommer där man har varit. Exempel på sådana sjukdomar är malaria, som finns i alla tropiska områden, West Nile fever, Dengue, Chikungunya och Zika, samt givetvis hiv och hepatit som är betydligt vanligare i stora delar av världen.

Varför får man inte ge blod om man bott fem år eller mer i Syd- och Mellanamerika?

I större delen av Sydamerika och Mellanamerika förekommer en allvarlig sjukdom som heter Chagas sjukdom och som överförs via blod. Den sprids till människa via en sorts skalbagge som är särskilt vanlig på landsbygden. Har man bott i minst 5 år i ett område där Chagas sjukdom förekommer, anses risken för att ha smittats vara så pass stor att man inte får bli blodgivare. Något bra rutintest för att påvisa denna sjukdom finns ännu inte och den som är smittad kan bära på sjukdomen i årtionden utan att visa symtom. Chagas sjukdom kan leda till svåra, obotliga och i många fall dödliga skador på bland annat hjärta, nervsystem samt mag-och tarmkanalen.

 

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00