Insatsen vänder sig till familjer där minst en förälder har en depression. Insatsen är menad att öppna upp samtal om förälderns sjukdom i familjen, stärka föräldraskapet och främja en positiv utveckling hos barnen.
Insatsen är ursprungligen utvecklad av William Beardslee, professor i psykiatri vid Harvard Medical School. Utvecklingen av metoden har pågått sedan 1980-talet. I Sverige introducerades metoden 2004 vid psykiatriska kliniken i Skellefteå.
Målgrupp
Insatsen är utvecklad för familjer med barn (8-15 år) där någon av föräldrarna har en depression. Insatsen ska inte ges vid akuta kriser, vid familjevåld eller vid pågående missbruk. Metoden förutsätter att föräldern har sjukdomsinsikt eller kan förstå att sjukdomen påverkar barnen.
<h2syfte< />
Att minska barnens risk att själva insjukna genom att öka barnens förståelse för förälderns sjukdom, öka kommunikation inom familjen om sjukdomen, främja föräldraskapet och öka föräldrarnas medvetenhet om andra skyddande faktorer. Syftet på kort sikt är att barnets situation ska bli uppmärksammat, att barnets oro ska minska och att föräldrarnas oro och skuldkänslor ska minska.
Beskrivning
Vid de första två träffarna berättar föräldrarna bland annat om sin sjukdomshistoria i familjen och om sin syn på hur barnen kan ha upplevt sjukdomen. Sedan genomförs individuella barnintervjuer där man samtalar om barnens upplevelse av föräldrarnas sjukdom, hur barnet bland annat har det i skolan och med vänner. Man hjälper barnet att förbereda sig för familjesamtalet. Vid ett fjärde samtal med föräldrarna diskuteras barnens situation, stödjande och skyddande faktorer för barnet och planering av familjesamtal. Därefter genomförs familjesamtalet där familjemedlemmarna uppmuntras att tala om sådant som kommit upp under tidigare träffar. Det sista tillfället är ett uppföljande samtal en månad senare där man diskuterar måluppfyllelse och eventuellt planerar för en nätverksträff.
Utbildning och licens
Under hösten 2008 genofördes en utbildning i metoden vid Örebro-universitet i samarbete med UPP-centrum vid Socialstyrelsen. Det är inte nödvändigt att ha tidigare erfarenhet av att arbeta med barn och ingen terapueftutbildning krävs. Det finns ingen licens för metoden, men för att använda den i sitt arbete bör man ha genomgått utbildningen. Inom ramen för utbildningen genoförs interventioner under handledning.
Evidensstyrka
Granskningen visar att det finns en effektutvärdering (se referens nedan) som bedöms ha medelgod tillförlitlighet, d v s det finns viss osäkerhet kring resultatets tillförlitlighet. Insatsen har jämförts med en annan psykoedukativ insats som bestod av två föreläsningar för föräldrar i grupp, och med samma syfte som Beardslees familjeintervention. Båda insatserna är utvecklade av W Beardslee. Eftersom Beardslees familjeintervention har utvärderats i jämförelse med en annan insats där det saknas information om effektivitet, och resultatet inte visar att familjeinterventionen var mer effektiv än föreläsningsinsatsen graderas Beardslees familjeintervention för närvarande som insats med okänd effektivitet.
Effekter
Familjefunktionen mätt med Family relationship inventory, FRI (Holahan & Moos, 1983), skattat separat av föräldrar och av barn. Resultat vid uppföljning vid ca 4,5 år efter avslutad insats:
- Vid kontroll för initiala FRI-värden skilde sig inte grupperna statistiskt signifikant åt vid uppföljningen; föräldraskattningen av FRI; χ2 (1) = 0.3, p > 0.1.
- Vid kontroll för initiala FRI-skillnader mellan grupperna var skillnaderna inte statistiskt signifikanta; barnskattning av FRI (χ2 (1) = 1.8, p > 0.1).
Data för FRI rapporteras inte i artikeln från 2003 (uppföljningen vid ca 2 år).
Internaliserade symptom mätt med YSR: Youth Self-Report (Achenbach & Edelbrock, 1987), data rapporteras inte från hela YSR-skalan. Resultatet från utvärderingen vid ca 2,0 och 4,5 år efter avslutad insats:
- Vid uppföljningen efter ca 2 år fann man inte några statistiskt säkerställda skillnader mellan barnen som deltagit i den klinikerassisterade insatsen (Beardslees familjeintervention) i jämförelse med den grupp som deltog i föreläsningsinsatsen (INFO) avseende internaliserade symptom, χ2 (1) = 0.2, p = 0.69.
- Vid uppföljningen efter ca 4,5 år rapporteras att det inte fanns effekter på grund av grupp, d v s beroende på vilken insats barnen deltog i (statistisk rapportering saknas).
Bedömningen av resultat för utfallsmåtten: (1)Barnens beteende och attityd till föräldrarnas sjukdom, skattat av föräldrarna (Beardslee med flera, 1999) och (2) Förståelse om föräldrarnas depression, skattat av barnen med (Beardslee med flera, 1999) bedöms ha låg tillförlitlighet och rapporteras därför inte. Orsaker till detta är att, utöver den generella osäkerheten om resultatets tillförlitlighet, saknas tillräcklig information om dessa måtts tillförlitlighet.
Referenser
Beardslee. W, R., Gladstone, T. R. G., Wright, E. J., & Cooper, A. B. (2003). A family-based approach to the prevention of depressive symptoms in children at risk: Evidence of parental and child change. Pediatrics, 112, e119-e131.
Beardslee. W. R., Wright, E. J., Gladstone, T. R. G., & Forbes, P. (2007). Long-term effects from a randomized trial of two public health preventive inteventions for parental depression. Journal of Family Psychology, 21(4), 703-713.