Evidensbaserad praktik (EBP) definieras som den professionelles förmåga att integrera bästa tillgängliga evidens, brukarens erfarenheter och önskemål samt den egna expertisen. I beslutsprocessen sammanförs information från dessa tre kunskapskällor.
I en evidensbaserad praktik (EBP) integreras:
- Den bästa vetenskapliga kunskapen om insatsers effekter
- Brukarens erfarenheter och förväntningar
- Den lokala situationen och omständigheter
- Den professionelles expertis.
Den som arbetar utifrån evidens redovisar beslutsgrunder öppet
I dialog mellan brukaren och den professionelle vägs kunskapskällorna samman. Klienterna har rätt att få veta på vilken grund besluten fattas, både av etiska skäl och rättssäkerhetsskäl. Beslutsgrunderna redovisas öppet. Det räcker inte att den professionelle hänvisar till personliga erfarenheter, så kallad tyst kunskap eller teorier om att hjälpprocessen har ett värde i sig.
Den för tillfället bästa vetenskapliga kunskapen
För pålitlig forskning krävs att minst två grupper har fått olika insatser (eller att en av grupperna inte har fått någon insats alls) och att de har jämförts både före och efter. Det är viktigt att komma ihåg att resultatet gäller på gruppnivå. Därför krävs även annan kunskap när man ska hitta bästa lämpliga insats för en enskild brukare.
Individens erfarenheter och förväntningar
Varje individ är expert på sina egna problem. Därför är det nödvändigt att involvera honom eller henne både i utredningsskedet och vid beslutsfattandet.
Den professionelles expertis
Den professionelle ska omvandla individens problem till konkreta frågor, hämta relevant information från honom eller henne och andra, värdera denna information samt söka och integrera vetenskaplig kunskap om lämpliga insatser med indivdens önskemål och den egna praktiska erfarenheten. Här är standardiserade bedömningsinstrument ett viktigt stöd.
Lokal situationen och omständigheter
Även om det finns vetenskapligt stöd för en viss insats är det inte självklart att just den insatsen ska användas i det enskilda fallet. I en verksamhet med begränsade resurser kan det vara nödvändigt att också välja utifrån ekonomiska aspekter, så att insatsen kan ges till fler individer. Detta är exempel på det lokala sammanhangets betydelse i en evidensbaserad praktik.